Poesi

Vintervärld

Löven singlar sakta ner från grenarna, som tunna fjädrar de landar med lättja på marken. Dansar i vinden en sista gång, för att sedan bli en del av marken där trädet en gång blott var en kvist. Fågelsången tystnar och frosten bäddar marken i klara kristaller.
Och jorden har stelnat av köld. Under vilar blomster, i väntan på att få tränga upp ur marken igen.
Mörkret svartnar framför ögonen och solen den flyr bort .

Själv ber jag en stilla bön att vintern bliva kort.