Glädjande nyheter!

Den 1:a Januari har vi pengar till resan!
Så i Februari kommer jag blogga från Peru.

Jag är så sjukt otroligt glad så det finns inte!

Imorgon ska jag ha nyårsfest här, vi har planerat menyn och allting.
Det spritter i hela kroppen, yeeeeeeeeeeeeeees!

Antika datorer och barbacka-ritter

Datorn som jag sitter vid just nu är en sisådär 12 år gammal. Helt sjukt.
Har ni tänkt på att gamla datorer och mobiltelefoner, tillverkade på 90-talet ofta håller jävligt länge?
Nokior 3210:or osv går typ aldrig sönder, galet.

Igår var jag i stallet och det blev en lång och härlig ritt med en tjej som var hur gullig som helst!
Hon instruerade mig väldigt pedagogiskt när min häst blev rädd för ett par ungjävlar och tog ett par galopp-språng.
Otroligt nog sitter jag bättre barbacka än med sadel. Det är nog för att det går att greppa med benen kring hästens kropp mer, utan sadel.

Just nu har jag hjärtklappning och har suttit och störtgrinat till Oprah Winfrey.
Igår färgade mamma mitt hår och det blev faktiskt bra, lite gult men det ska jag idag åtgärda med lite silverschampoo.
Det känns inte alls som det är nyårsafton imorgon, hur kan tiden gå så otroligt fort?

Jag saknar min pojkvän så otroligt mycket, det känns som något gnager i hjärtat.
Varför finns inga riktigt billiga resor till Sydamerika? Man kan komma till Guadelope, en lyx-ö i västindien för 4000kr billigare än vad det kostar att åka till Peru.
Helt stört.

Just nu känner jag mig lite osocial, det är en konstig bieffekt av medicinen, i början av dess verkan så störs jag oerhört mycket av ljud, röster och rörelse runt omkring mig och vill helst av allt vara ifred. Det brukar dock gå bort efter kanske 1 timme.
Men tills dess bör man lämna mig ifred.

Till stallet

Nu ska jag med mamma och mormor till t-centralen, sen ta en hejdå-fika med mormor sen bär det av till stallet.
Denna gången har jag en kaffetermos och macka med mig. Myspys.

Längtan..

Så långt, så fruktansvärt orättvist långt borta...

Abort i Peru

I Peru är det förbjudet med abort så länge inte barnet eller mammans liv svävar i fara.
Det betyder alltså att om en ung flicka blir våldtagen och gravid måste hon behålla det.

När jag var i Peru frågade jag min killes kompisar hur de såg på saken, och de var kluvna i frågan.
De tyckte å ena sidan att kvinnan borde få göra det, men å andra sidan ser dom på det ofödda barnets liv på ett helt annat sätt än i Sverige.
Ett 6-veckor gammalt foster är i mångas ögon här bara en cellklump, medan de anser att det redan är ett liv.

Inget av synsätten är fel enligt mig. Däremot tycker jag det är fruktansvärt att ett barn, tillika våldtäktsoffer ska tvingas bära och föda ett barn.

Man kan ju adoptera bort barnet
Ja visst kan man det, men det är inget man gör utan vidare. Hur lätt är det att släppa ifrån sig en nyfödd bebis som man burit på och dessutom alltid behöva påminnas om barnet innan t ex mjölken i brösten är borta och alltid undra och våndas över hur barnet mår?

Men å andra sidan är Peru mycket präglat av katolicismen, på gott och ont.
Jag tycker inget är rätt eller fel, killarna där har en mycket mer sund syn på skydd, de flesta tar själva ansvaret för att kondomen ska på och på frågan om vad de skulle göra om de gjorde en tjej gravid svarade de:
"Jag hade helst velat att hon behöll det" det har jag inte hört från många svenska killar.

Kniv i hjärtat

Idag kändes det som att min hjärta klövs i två bitar när min älskling ringde och var ledsen...
Det är så här att ha ett lång distansförhållande, det är upp och ner jämt.
Ibland har man världens bästa telefonsamtal, ibland blir det bara tårar.

Det tär att jämt kämpa för att vara positiv, ibland orkar man inte, ibland faller man bara ihop i en enda stor hög av sorg och saknad.
Det gör så jävla ont.
Han gör mig oerhört lycklig, det är det ingen tvekan om.
Men att vara utan honom gör ont i varenda cell i kroppen.

Imorse försov jag mig, trots väckarklocka och att jag la mig tidigt.
Jag tror det är för att jag inte tog någon medicin igår.
Så det blev inget åka till stallet idag.

Klockan tre ska jag, mormor, mamma och syskon bege oss till farmor för en fika.
För imorgon åker mormor. Trist, hon är så mysig och det blir verkligen hemtrevligt varje gång hon är här.

Nu håller jag på att ladda ipoden, sedan ska jag gå till centrum och köpa cigg.
Jag behöver drunkna lite i musiken och bearbeta alla tankar.

Detta kallar jag kvalitativ journalistik

Det HÄR är julefrid

Vilken underbar dag det har varit idag.
Jag har inte satt foten untanför dörren ens.
Jag, mamma, syster och mormor har suttit och ägnat oss åt stilla aktiviteter som läsning, målning med någon random naturfilm på 2:an i bakgrunden.
Tyst, stilla och helt underbart.

Vi livnär oss på rester av julmiddagen. Inga regelbundna mattider, ingen ordning på nåt egentligen.
Bara lugnt, skönt och kravlöst.

Just nu kollar vi på sällskapsresan och äter skinkmackor.

Moi på julafton

Sista minuten flyg till Peru existerar icke

Idag har jag ångest.

Jag kan inte sluta tänka på hur exakt det ska gå till att ta mig härifrån till min älskade.
Det finns inga sista minuten flyg till Peru. Inte till resten av Sydamerika heller.

Jag har kollat alla möjligheter som finns, om det finns billiga resor till grannländerna, bara jag kan ta mig till rätt kontinent skulle resten lösa sig.
Men nej, en tusenlapp kan jag max spara, och det skulle ändå jämna ut sig för jag måste ju ta mig från grannlandet till Peru.
Ångest.

Det är bara pengar som är problemet. Papperssedlar och kronor.
Och flygpriserna stiger för varje dag som går, mitt blodtryck likaså.

Det första jag gjorde imorse var att kolla min mail. Jag hoppades att det skulle stå:
"Jag pengar i julklapp, vi har råd att boka en biljett!"
Men vi behöver 8.000kr... Vem försöker jag lura?

Just nu är jag on the edge alltså, jag har gått igenom allt jag möjligen skulle kunna sälja här hemma, alla möjligheter att få ihop pengar, usch, det river i hjärtat.
Nu ska jag ta en cigg.

Fis-moln och julklappshandel

Jag ÖVERLEVDE julklappshandeln.
Jag, mamma, syster och mormor hade förberett allt innan vi drog och hade jävligt bra team-work måste jag säga.
Allt gick trots allt väldigt smidigt och effektivt, först handlade vi mat. En höll i korgen och de andra trängde sig fram till svåråtkomliga hyllor. Vi blev klara i ett nafs.

Därefter lämpade vi av mormor och matvarorna hemma och åkte och handlade de sista julklapparna tillsammans med min bror som var något trött efter arbetsdagen.
Men även det gick smidigt. När vi kom hem hade mormor dukat fram världens middag med ljus.

Dagens lol: En kvinna 40+ som vrålade i kön till Åhléns "NEJ JAG HAR INGA JÄVLA TOMTEKLÄDER, HÖR DU INTE VAD JAG SÄGER?"

Dagens mänskliga: Fismolnet i köpcentret, väldigt oskönt men samtidigt komiskt då alla som befinner sig i fismolnet känner den mindre charmerande odören, man ser hur äcklade de blir samtidigt som de anstränger sig för att övertyga resten av hopen att de inte är de som har genererat oset.

Just nu sitter jag med en kall bärs och ska slå in julklappar och hitta på rim.
Underbart, men min älskling fattas här hos mig, saknar honom så otroligt mycket.

Julestress

Jag ska handla alla mina julklappar idag, och klockan är redan två.
Känns som jag ska avlida av stress ärligt talat.

Julefriden existerar inte, jag tycker mest allt kring jul är hyperstressat och det skönaste är på själva julafton när allt är över och man kan andas ut.

Igår var en riktig skitdag, kom inte hem förrän klockan 6, på grund av att jag inte lyckades spänna sadelgjorden ordentligt, så den gled av - mitt i skogen, så jag fick gå hem i typ en halvmeters snö.
Jag kan skriva mer om det en annan gång, nu måste jag sätta igång.

Ibland hamnar jag i en slags trans av medicinen, innan den riktigt kickar igång.
Det är jättesvårt att förklara med det är ett mellanläge där jag är nästan apatisk och trött, samtidigt som det pirrar i kroppen och jag känner mig oförklarligt rastlös.
Skitjobbigt, men jag kommer väl igång snart.

Störd nattsömn

En av alla härliga vinterbilder vi tog igår

Här sitter jag i arla vintermorgon.
Jag frös så sinnessjukt mycket inatt, trots 3 (!) tröjor kunde jag inte sova utan låg och skakade av köld. Det är något fel på ventilationen i mitt rum så kalluft läcker in.
Åtgärd: Jag hoppade in i ett hett bad och la mig sedan i min systers säng, hon var nämligen inte hemma igår natt.
Äntligen, runt kl 3-4 somnade jag och nu är jag vaken igen.

Det är ca en timme innan jag ska åka med tuben till stallet, känner mig jättestressad.
Om jag tar nästa är jag inte där förrän klockan ett, bussarna går jättesällan.

Min mor och mormor gapar så väldigt när dom pratar med varandra. Det liksom skär i mina nyvakna öron.

Och jag måste dessutom handla julklappar åt mina syskon idag eller imorgon.
May god have mercy on my soul.

Nej shit, nu har jag jättebråttom, hur fan ska jag hinna? Skyller allt på sego-dego-datorn.

10 år sedan

Just idag var det 10 år sedan min älskade morbror miste livet.
Jag kan nog inte skriva hur, med respekt för mormor och mamma.
Men det står nog i tidningarna för dagens datum 1999.

Tänder ett ljus...
Saknade kommer alltid finnas kvar.

Det spanska språket

Till en person som är lika nyfiken som jag :D det gillar vi.

Angående "jajaja". I början när Boli skrev det i sms fattade jag ingenting, vad då ja ja ja?
Men det är deras sätt att skriva "haha" eftersom H:n är stumma i spanskan så skulle "haha" läsas
"a a a".

Jag kan tyvärr väldigt lite spanska, men jag lär mig bit för bit.
Jag pratar franska och det blir väldigt förvirrat när man ska ställa om till spanska.
När det är som värst och man är trött i huvudet kan det bli meningar som innehåller spanska, svenska, engelska och franska ;) eller när jag är upprörd, då blir det svenska per automatik.

Jag blir nog i Peru ca 4 veckor, eftersom jag pluggar distans så fungerar ju det.

En annan sak som är ganska rolig att i Peru säger man hela tiden "Puta madre", direkt översatt betyder det "hor-mamma", men för dom är det ungefär likvärdigt med "Skitbra!"
Så en gång när Boli hade betalt godiset vi köpt i en affär och fått allt nedpackad i en påse säger han:
"Puta madre maestro" som ju direkt översatt skulle bli "Hor-mamma, min herre"
Likadant om en maträtt är väldigt god, så låter det:
"Hijo de puta" = horunge.

Och Peru är ett strikt katolskt land, hycklare! ;)

Julsånger och framtida barn

Jag skickade busungarna med "Tomten jag vill ha en riktig jul", så sjukt gullig jullåt, han fattar ju inte vad dom sjunger men han tyckte det var roligt i alla fall.

Sedan började vi prata om när våra framtida ungar kommer sjunga julsånger för oss.
Emma | säger:
imagine our kids, they would sing both swedish and spanish christmas songs
they're might gonna have the most awful singing voices but whe're still gonna give them applause and say it sounds beautiful.

Han: GIVE THEM APPLAUSE, CONGRATULATE THEM
TELL THEM IS BEAUTIFUL AND THEN WISPER IN OUR EARS
"THAT SOUNDED LIKE SHIET"
JAJAJAJAJAJA :D

Så sant, så sant.

Mitt vinterhat

Jag har en sådan stark ovilja att ens sätta foten utanför dörren på vintern.
Det är en riktig pers, man fryser och måste sätta på sig åttio lager kläder.

Jag har alltid hatat vintern, ända sedan jag var liten.
När man skulle ut och åka skridskor stod jag där med en snorrand under näsan och grät för att jag frös så mycket.
Inte mycket har ändrat sedan dess förutom att jag nu torkar bort mina snorränder.

Jag vill bara att det ska bli vår igen.
Jag vill inte detta.

Jag blir bara deprimerad, blekfet och mindre blond under vintern, jag liksom dör lite.
Och det enda jag ser fram emot är att få sova.

Imorgon ska jag till stallet igen. För första gången ensam, hoppas att allt går bra och framförallt att jag lyckas få ner den blytunga sadeln som givetvis hänger längst upp av alla sadlar.

Jag längtar så fruktansvärt mycket efter min kille. Det blir ännu värre så här i kylan när jag blir lite nere.
Det är så svårt att hålla modet uppe, det pirrar i magen när jag läser hans mail, fast ibland slår sorgen emot en.
Jag vill egentligen inte ha en massa mail, jag vill ha honom, här hos mig.
Det gör ont i hjärtat att veta att jag inte bara kan hoppa på ett flyg och åka till honom.
Det är svindyrt och väldigt, väldigt långt borta...

Jehåvas kom tillbaka

Samma personer, och en jättegullig tjej, alla i min ålder.
Det vart inte så mycket gud-snack, jag har lovat att komma på frågor tills de kommer nästa gång.

De är faktiskt oerhört intressanta att diskutera med. Åtminstone om man har varit med. Då har man så mycket frågor man undrar över, varför det är si och varför det är så.
Jag vet ju att deras slutgiltiga mål är att jag ska följa med på ett möte, vilket jag inte tänker göra.
Men ändå.

Min personliga gudstro är följande:
- jag tror på att en gud har skapat universum och gett evolutionen hjälp på traven
- jag tror på att han har finslipat människan lite, men att vi ändå kommer från apor
- jag tror att guden inte är så närvarande här på jorden, han eller hon låter oss sköta vårt för att sedan ta hand om spillrorna efter döden
- jag tror att gud kan vara en hon eller han
- jag tror att gud ser till människans innersta och inte bryr sig om petitesser som sex innan äktenskapet eller vilken mat man äter
- det min gud upphöjer högst av allt är kärlek

Så nu vet ni.

Nudelkokning på g

Jag har lånat min systers mini pc att skriva på. Man orkar inte springa mellan köket och rummet när man kokar nudlar. Och sen är det ju himla viktigt att dom kokar i exakt 3 minuter, de blir ju så sladdriga annars.

Jag älskar förövrigt denna totalt näringsfattiga maträtt. Jag skulle kunna äta det jämt!

Idag vaknade jag rätt sent, inte okej, nu blir det bara ca 3 timmars dagsljus för min del.
Det är fruktansvärt rent ut sagt, det här mörkret tar sakta men säkert kol på mig.

Här hemma fixas det och fejas, mormor stryker, mamma målar sitt sovrum. Allt är lugnt och mysigt tills de får för sig att säga något till varandra.
Då de står i olika rum måste de skrika och de har båda så gälla röster.

Jag fick två mail av min älskling idag, han är på stranden non stop, det är så oerhört orättvist. Fast det som stör mig mest är att vi inte är med varandra. Såklart.

Nej, nu har osten smält perfekt på nudlarna, time to eat, tjingeling!

Sneaky mormor

Min mormor förnekar att hon ska ha köpt en påse godis och gömt, fastän jag såg den klart och tydligt i matpåsen ;)
Mamma: "Emma sa att du hade köpt godis idag"
Mormor: "Nehedu det har jag INTE gjort"

Mormor är så himla sneaky, jag undrar var tusan hon kan ha gömt den.

Ser ni på Anna Ankas jul förresten? Jag slutade titta på skiten för en stund sedan, hon säger att Victoria Beckham är "benig" och att Carmen Elektra ser ut som ett "sprängt rövhål"
Anna Anka lider helt klart av en ganska grav form av ortorexi och med tanke på hur hysterisk hon är så är det ganska sannolikt att hon drar en lika koks då och då.
Paul har hur som haver tagit ut skiljsmässa från detta påtända hysteriska benrangel.
Han var nog så illa tvungen då klippet när Anna säger att hans fans är töntiga ligger uppe på youtube - översatt!

Jag fick ett mail från min älskling idag. Han är på stranden i en sisådär 30 graders hetta.
Vilken liten korv han är, seriöst, jag längtar så otroligt mycket till februari.
Folk ifrågasätter ofta varför jag ska åka till honom igen och inte tvärtom.

Svaret är enkelt, resan kostar lika mycket oavsett vem som åker var, och det är klart jag tar alla chanser som bjuds på en solsemester där jag får ligga och lapa sol på stranden dagarna i ända.
Det tycker folk är dåligt.
Lite avundsjuka månne? ;)

Jag älskar tuggummin, men dom tappar smaken så fort, nu har jag 4 st extra white i käften och jag börjar få lite ont i käkarna ärligt talat.
Hejdå.

Hemkommen igen!

Att vara medryttare består ungefär 80% i skötsel och 20% i själva ridningen.

Nu är jag helt stelfrusen, öron, fingrar och tår värker av köld. Öronen mest.
Det var hur mysigt som helst att rida ut i nysnön, även om det bara blev en kort runda.
Lär åka ut på tisdag igen.

Nu ska jag försöka tina upp, skicka ett mail till min älskade och sedan bär det av till stan igen *pust*

Färdigfrukostad @ 08:13

Ring Aftonbladet! Emma har ätit frukost, badat och är på väg att klä på dig (har kommit till strumpbyxorna och bh:n) kl 08:13 på ett lov.
Jag har bestämt mig för att ta på mig så jävla mycket kläder att det blir omöjligt att frysa. Jag pallar inte frysa mer.

Morgnar är magiska för mig sedan jag fick medicinen. Innan det så hatade jag morgnar, jag grät nästan varje morgon när jag skulle upp för jag var så oerhört trött.
Men nu är det underbart.
Och ännu bättre nu på vintern för nu kan jag få lite mer dagsljus än när jag vaknar kl 12, solen går ju ner klockan 3 här i vårt karga land.

Anyway, om cirka gurka 40 min ska jag vara på väg till tunnelbanan, så jag borde kila snart.
Och hinna ta på mig följande:
Ridbyxor, ullsockor, benvärmare, vanliga strumpor, dubbla par vantar och tre tröjor.
Wish me luck!

Natti natt

Nu är det hopp i säng för min del, eftersom jag ska upp i ottan och iväg till stallet imorgon.
Pålle ska skos om och förhoppningsvis kan jag rida ut på en liten tur i snöyran.

Kvällen bestod i godis, chips och TV med syster och mamma, en härlig lördagkväll enligt mig.
Vad har det tagit åt mig? Jag festar knappt längre.
Jag tycker det är så omständigt att gå på krogen i det här klimatet, plus att jag är pank för tillfället. Tycker fortfarande att det är sjukt kul att festa, gör det bara mindre ofta numer.

För det är ju så fantastiskt skönt att gå och lägga sig nykter och vakna pigg.
Nu ska jag som sagt krypa ner och vänta på att min älskade ska ringa, hans pappa skulle snart komma hem och det är från hans mobil han ringer.
Jag hade ringt honom varje dag om det inte vore så att det kostar 10kr i minuten. Det suger verkligen.
Tjingeling.

I väntan på mormors mat

Nu sitter jag här med kurrande mage, mormors fantastiska mat väntar, det är bara mamma som fattas, hon är på väg hem från jobbet.
Mormor har satt upp en ljusslinga och lite julgranskulor i mitt fönster, gudars så mysigt det blev här!

Jag försökte blogga med ipoden eftersom jag egentligen inte orkade befatta mig med min efterblivna dator, men min ipod ville inte få fram text-fuktionen när man skulle skriva, så det sket sig.

Shoppingturen var helt okej, det var ungefär så kaotiskt som jag förväntat mig, jag var ganska irriterad mot slutet. Det enda jag köpte var ett vykort, men det var givetvis mysigt att umgås med min syster.
Och på hemvägen träffade jag min bästa vän och hennes kille. De har också ett distansförhållande, han bor i London och har en såndär fin brittisk accent.
Jag är himla avundsjuk på att de kan hälsa på varandra för ett par hundralappar.
Tänk om jag och Boli hade haft det så.

Hursomhelst, imorgon ska jag till stallet, redan kl 10 ska jag möta upp ägarinnan.
Men det är okej för min del, det är trevligt att vara ute medan det är ljust.
Vi ska sätta på broddar på hästskorna så att det går att rida i halkan.

Så ikväll blir det en myskväll med godis och tv-tittande.
Nu ska jag ta en cigg för jag är av någon anledning jävligt röksugen.
Tjingeling.

Datorjävel och julklappskrig

Den har fått spunk, jag blir lika aggressiv när jag ska starta internet, den fryser varje gång och jag har verkligen lust att sula den i väggen.

Men nu ska jag lämna min efterblivna dator ett tag, för jag och min syster ska ut i snöyran och kolla på lite julklappar.
Jag benvägrar att julhandla i stan. Jag blir rabiat och får nästan panikångest. Alla stressade människor, "last christmas" på högsta volym (gärna på repeat) och kärringar med rullatorer som blockerar alla gångar.
Nej tack, då håller jag mig hellre till ett mindre köpcenter.

Jag kommer troligtvis inte sätta min fot i stan förrän mellandagsrean är över.
Det är absolut inte värt att armbågas med folkmassan för att få lite billigare kläder.

Men först ska jag få lite fason på mitt hår och göra mig lite fräsch innan jag beger mig ut i snön.
Så mysigt att umgås med systra mi!

Frågestunden fortsätter

Åh, jag älskar människor som är som jag; nyfikna.

Jag är lite för nyfiken, jag undrar om precis allt.
Om jag t ex ser en narkoman på tunnelbanan börjar jag genast tänka:
"Undra hur hans uppväxt var och varför han började ta droger" medan andra kanske tänker:
"Fy vilket äckel"

Inatt tog jag en insomningstablett, jag orkade inte ligga vaken till 3 en natt till, nu ville jag somna för en gångs skull. Kl 9 vaknade jag utsövd och piggelin, nu är jag på strålande humör och sörplar på en kaffe (gudadrycken, så underbart gott!)
Mormor serverade en bastant gröt till frukost, precis som när man var liten.

Tillbaka till frågan;
Vi har varit tillsammans i 4 månader och min kille är 21 år gammal.

Och jag håller med dig, Peru är ett underbart land och jag ska tillbaka i februari och sedan ska jag plugga där på distans nästa vinter till min älskade är klar med sin utbildning.
Därefter tar vi vårt pick och pack och beger oss till Sverige.

Han kan inte svenska, men han har förvånansvärt bra uttal när han försöker.
Mogen som jag är brukar jag ibland be honom att säga saker som
"Din mamma luktar curry" det är helt hilarious och höra honom säga det med nästan perfekt uttal och sedan med oskyldig stämma fråga:
"Vad betyder det?"

Men att ha honom som spanskalärare är allt annat än en lätt match.
Jag har aldrig träffat en människa som pratar så fort.
Vi är som en balansvåg på det sättet, han är hoppig, skuttig och skulle säkert hinna högläsa en bok på 5 minuter, medan jag är lugn och lite seg.
Vi balanserar varandra, fast det kan också bli så att han blir otålig eftersom jag pratar mycket långsammare än han, och jag får spunk när jag inte hör vad han säger.

Fler frågor? Fråga på :) det är så kul att svara.

Dagens outfit, dagens ungdom

Märks det att jag är speedad?
Min medicin har kickat, hej och hå, snabbkaffet kanske också är en bov i dramat.

Men jag måste bara skriva lite om vart i helvete ungdomen är på väg.
Modebloggarna dominerar, gärna de som hyllar anorektiker och förnedrar sina läsare genom att publicera desperata mail om att få bli deras vän.

Har de inget intresse av att se världen till exempel? Eller har blicken fastnat på de nyinköpta skorna?
Världen väntar, alla fantastiska platser man kan se, annorlunda kulturer, människor.
Jag förstår det inte, de kan inte ens skriva ordentligt längre och roar sig med att kasta skit på varandra.

Where's the love och vem i helvete uppfostrade dessa små monster?

Så här upprörd blir jag vid tanken, och min outfit är helt irrelevant i sammanhangen
(men om ni absolut vill veta; ljusa jeans och en svart stickad tröja, just nu alltså)

Hur jag och min kille träffades

Jag har tydligen läsare på min blogg, det hade jag ingen aning om, jag skriver mest för min egen skull, men det var kul att se, som svar på din fråga hur jag och min kille träffades;

Jag och min tjejkompis Sessan satt på ett sunkhak och tog oss några cider.
Tanken var att vi skulle sitta där och ha lite tjejsnack, men vi blev avbrutna av två killar som kom förbi.
De pratade spanska och min kille bad om en cigg. Jag och Sessan fnissade och påpekade på svenska att han inte kan ha rökt så mycket förut för han kunde knappt tända den (vilket visade sig vara korrekt, han bad bara om en cigg för att ha en ursäkt att prata med mig)
Därefter satte de sig ner hos oss, jag blev lite irriterad eftersom jag och min kompis var inne i ett intressant samtal just då.
Min kille var dock dösnygg och han ville ta bilder på mig och honom, sedan ville han ta en puss-bild.

Jag blev osäker och frågade Sessan om jag skulle göra det (jag var rädd att det skulle se lite slampigt ut om jag kysste honom utan vidare) men hon sa:
"Jaa kör på!" (och det tackar jag för idag!) vi började hångla, bytte nummer och sedan gick jag och kompisen ifrån stället.
Jag ville inte sitta och hångla henne i nyllet och dessutom var det ju faktiskt en tjejkväll.

Och detta mina vänner är den första bilden på oss två!
Vi blev tillsammans på min 19:e födelsedag.

Sedan hördes vi via sms, jag var lite reserverad och tyckte att han var lite väl smörig.
Jag trodde mest att allt var ren bullshit för att få mig i säng, men det var ändå något jag drogs till.
Jag ville inte stå där med lång näsa om det visade sig att det bara var det han var ute efter.

Dagarna gick, jag fick förhinder och snart skulle han tillbaka till Peru igen efter sin genomresa i Europa.
Till sist träffades vi, sent på kvällen hemma hos honom, jag var fortfarande osäker och visste inte var han var ute efter.
Sedan blev jag kvar där.
När vi väl började prata och lära känna varandra mer så visade det sig att vi var lika på många sätt, startskottet var en kväll när vi satt vid en sjö, såg ut över staden och pratade i timtals.
Där och då insåg jag att han menade vad han sa, men jag var inte van vid det.

En skillnad mellan svenskar och sydamerikaner är att dessa är mycket mer öppna och ärliga.
Gillar de dig låter de dig få veta det direkt. I svenska öron låter det mest som smör och smicker medan de oftast menar allt de säger.

Han sket i sitt plan tillbaka till Barcelona, där flyget till Peru skulle gå ifrån, och stannade hos mig tills det att han var tvungen att åka tillbaka.
Jag har nog aldrig gråtit så mycket som när han åkte, jag var förstörd och helt tom inombords.
Nykär och nu skulle han bara försvinna, till andra sidan jorden.

När jag fick min lön för sommarjobbet köpte jag en biljett till Peru det första jag gjorde.
Folk trodde jag var galen, åka till Peru till en kille jag bara träffat i två veckor?!
Men hjärtat sa till mig att det var rätt, och det var det.

Är det inte jobbigt med ett distansförhållande med någon i en annan världsdel?
Visst är det det, det är fruktansvärt ibland, för att komma till min kille krävs minst 7000kr och det tar nästan ett dygn att flyga.
Men det är värt det, alla gånger. Vi kommer inte alltid ha det så här, inom en snar framtid kommer vi att leva tillsammans.

Är du inte rädd att han ska vara otrogen?
Inte ett dugg, jag litar på honom till 100%, om man ska gå runt och vara misstänksam mot någon (överhuvudtaget) men framförallt någon som bor på en annan kontinent så skulle man bli mentalt nedbruten.

Jag har aldrig känt så här för någon innan och i jämförelse med hur mycket jag älskar honom är avståndet para en petitess.

Fråga gärna mer saker om ni vill, jag svarar på allt!
Tjingeling.

Efterlysning!

Finns det någon på denna jord som har sett bra ut när dom var 13 år gamla?
Jag har inte sett någon, hamsterkinder och barnkroppar, ändå kände man sig så stor.

När jag var 13 vägrade jag envist att:
- färga håret (jag kunde gått ha haft ett par slingor i mitt hår på vintern åtmonstone)
- noppa brynen (och när jag väl gjorde det råkade jag raka av halva)
- ta på mig kläder som inte såg förjävliga ut

Och när jag var 14 och vägde 49kg grät jag för att jag tyckte jag var så fet.
Herregud, tur att jag växte upp och blev lite normal.
Jag vill aldrig vara tonåring igen!

Fusk-braten lever än!

Igår satt jag och min syster, 25 år och kollade på diverse folk på facebook.
Jag: "jag ska visa dig några riktiga fuskbrats"
Hon: "finns dom fortfarande?"

Är man 25 år har man varken koll eller något som helst intresse av vad 90-talisterna har för sig för märkliga saker.
Men visst finns dom kvar. I mängder.
Och de ser precis likadana ut i sina backslick frillor eller slarviga knutar.
Tänk er, hur besvikna de pengakåta fjortisar som följer med dessa bluff-killar hem till pojkrummet i radhuset, ett in-fist, svettdoftande rum med kallingar på golvet och på morgonen står mamma på nedervåningen och vrålar att frukosten är klar.
Dessutom jobbar han i kassan på ica. Och det har hon wasteat sin sista jordgubbe-kondom på.
Värdelöst.

Jag minns själv innan jag blev myndig och min syrra berättade om krogen. Wow, det verkade ju nästan som ett paradis.
Men besvikelsen blev stor, framförallt i de finare salongerna, och Peder Fogstrand var ännu fulare på nära håll och en tragisk symbol för hur det kan gå om man äter för mycket carpaccio och lever på pappas pengar.
Men han får ligga ändå, ovanpå anorektiker med löshår, jag undrar om revbenen håller?

Å andra sidan låter vi de hållas i sin låtsasvärld ett tag till, vi har trots allt tillåtelse att vara unga och naiva ett tag till. Verkligheten är ändå så hård.

Nu ska jag hursomhelst dricka kaffe.
Jag kan inte sova på nätterna pga kylan, jag kan inte äta förrän kl 3 om dagarna (medicinen tar bort all matlust)
Med andra ord; jag har mått bättre.

Inspirations-kick och frierier

Vi är inte förlovade, dumma, dumma honom.
Inte än i alla fall :D

Jehovas vittnen och snöstorm

Ridningen blev aldrig av. Min snela hest hade inte fått på sig snöskorna än, eftersom hästar har håligheter i mitten av hoven bildas det snö-kockor där som blir som att gå med isbollar under fötterna.
Istället bytte jag täcke, gick en promenad med henne och ryktade henne. Väldigt mysigt det med!
Jag älskar som sagt den hästen, längtar tills nästa gång jag får åka ut till stallet.
Vilket blir på söndag. Då har jag även lyckats att nästan lura med min bror med till stallet, med löftet att det finns massvis med ridtjejer där han kan ragga på.
"Men vad ska jag göra där då?"
"Hjälpa till att slänga upp sadeln! Den är ju blytung!"
"Tänk om hästen sparkar ner mig?"
Han vet nog inte om att man lägger på sadeln på sidan av hästen och att det således är nästintill omöjligt att bli sparkad.
Dessutom är min häst en gammal tant, hästår räknat och är därmed lugn som en filbunke, förutom när sadeljorden ska spännas, men det är inget han behöver bekymra sig över.

Mest vill jag ju att han ska åka med för då får jag skjuts, men då kom mamma den bajskorven och sa att det ska målas på söndag och knyckte John ifrån mig. Fan, hur övertygar man sin bror att det blir mycket roligare i ett stall, mitt i snöstormen bland hästskit?
Impossible task? Det återstår att se.

Igår kom två killar från Jehovas Vittnen och plingade på.
Man får alltid samma förvånade miner när de frågar om man hört talas om deras tidskrifter och man svarar:
"Ja, jag har varit på möten i flera år" och INTE smäller igen dörren framför trynet på dom.
Jag tyckte så synd om stackarna som vandrade runt i snöstormen med sina tidningar. Jag ville nästan bjuda på en kopp kaffe, men det tror jag inte mamma skulle uppskatta.
Men vi stod och snackade ett tag, djävulen hit, gud dit, det finns inga måsten.
Nej nej, visst, har man varit i smeten vet man bättre.

Men, de är inte så onda som folk vill framställa dom som. Det är faktiskt goda människor som gör det som de tror är rätt, även om folk gärna tror att det är av ren djävulskap de plingar på dörren och stör.

Folk drar ofta roliga historier om när "Jehåvas" kom och plingade på
"och då sa jag, FAR ÅT HELVETE MED ER!"
Jag roas dock inte lika mycket faktiskt.

Det är snöstorm ute och jag har inga vinterskor. Aj aj.
Och Boli är på stranden om dagarna och surfar.
Hade det varit snöslask här hade jag nog varit mer avundsjuk, men lite mysigt är det med snö?
Mörkret suger dock.
Adjö.

Horribel natt

Jag hade hjärtklappningar inatt och somnade tillslut av ren utmattning någon gång tidig morgon. Det var riktigt hemskt.

Nu är jag hemma hos mamma för att leta efter ett par mer lämpliga ridskor, gympaskor i snön, njaa.
Hittade dock ingenting mer än ett par gummistövlar och ett par trekking-skor.
Jag hade ett par jättefina nästan nya ridskor som bara är helt puts väck, det är riktigt surt.

Jag får skjuts av ägarinnan från Ekerö C, väldigt snällt!
Får sätta på mig ordentligt med kläder, men det kan nog bli ganska mysigt att rida ut i snön, om jag trillar av (mot all förmodan eftersom hästen är gammal och oerhört lugn) så lär jag landa mjukt.

Idag kommer mormor också, jag tror att mamma är och hämtar henne på stationen nu för hemma är hon åminstone inte, hoppas jag hinner hälsa innan jag tutar vidare.
Tjingeling.

Inblick i min värld

Koncentrationen är på vift någonstans. Den fanns här för ett tag sedan, nu sitter jag lealöst och klickar runt bland diverse sidor samtidigt som den här meningen maler i mitt huvud:
"I've been holding my breath, until that moment when I find the one that I spend forever with"
Men i mitt huvud låter det:
"I've been holding maabm breath" för han sjunger så.

Hjälp, jag är inte normal. Kanske är det kaffeöverdosen som har gjort det.
Nu ska jag göra som jag alltid gör när koncentrationen tryter;
kissa, för jag är kissnödig, lägga mig under täcket i 10 min och filosofera, ta en ny kopp kaffe och en frukt, en cigg och sen jävlar.
Tjing.

Äntligen medryttare!

Jag var jättenervös påväg till stallet. Jag förväntade mig en kritisk hästägare som skulle stirra efter alla fel.
Men icke! Ägaren var helskön och vi hann inte mer än skaka hand innan munnarna gick i ett.

Hästen ifråga är 23 år gammal, alltså väldigt gammal, men ack så pigg fortfarande.
Hon har varit sjuk ett tag och behöver därför lugn skogsridning fram till det att konditionen är igång.
Bussen går hela vägen fram till stallplanen och jag behöver inte ens mocka - kan ni fatta det?
Ännu bättre, jag får rida i westernsadel. För er som inte är så insatta så är det en sån här;
Att sitta i en westernsadel är ungefär som att sitta i en fåtölj om man jämför med en vanlig.
Det enda knepiga är bara att det är en jävla massa remmar att knäppa, men annars är det kanon!

Eftersom damen jag rider är såpass gammal är hon stabil och trygg, jag bara älskar den pållen.
Första travturen gick sådär, det är rätt svårt att trava i en westernsadel eftersom man inte riktigt kan rida lätt* (*= man sitter och står i takt med hästens steg) men efter att ha flugit omkring som en vante de första varven gick det riktigt bra.

Imorgon ska jag ut till stallet igen, ser fram emot det.

Men vilken förbannad träningsvärk jag har i ryggen, antar att det är helt oanvända muskler.
För de som tror att man bara sitter på en häst och åker framåt när man rider så råder jag er att testa en ridtur, kan garantera att ni kommer få galen träningsvärk i röv, lår och rygg.

Men nu ska jag fortsätta med min uppsats som måste bli klar innan fyra.
Tjingeling.

Förstår de inte?

Förstår de inte att jag blir rädd och hoppar till när telefonen ringer? Signalen är så hög och skär i mina öron.
Och John har bett mig sänka den, men det hjälper inte, jag hoppar till i alla fall.

Förstår de inte att jag inte är en vän, inte en sådan som de vill ha. Jag gömmer mig alltid, det finns faror överallt. De är farorna, deras arga blickar och meddelanden. Deras ilska och besvikelse är den värsta faran.
Jag vågar inte.

När de frågar varför så har jag inget svar. Jag är så rädd och stammar. Jag hatade alltid att leka kull, för jag får panik när någon jagar mig.
Jag är alldeles för stor för att gömma mig under sängen. Jag ryms inte där längre.
Jag kan bara gömma mig under täcket. Men täcket kan någon rycka av. Närsomhelst. Vad händer om jag är naken under täcket, vad gör jag då?

Förstår de inte att jag är rädd för allt. För att deras liv går vidare, medan mitt står still.

Förstår de inte att de bara känner en liten del, att det finns svarta hål i mig.
Förstår de inte att farorna lurar överallt, att jag hoppar till, att mina klasskompisar är arga för att jag inte har haft råd att betala studentflaket.

Förstår de inte att jag massvis med olästa meddelanden som jag inte vågar öppna.
Förstår de inte att jag är för rädd för att vara en riktig vän, att de svarta hålen och alla saker de inte vet gör att de inte får komma för nära.

Jag vill inte vara naken mer.
Förstår de inte att de gör bäst i att lämna mig. För jag vågar inte se dem i ögonen.

Inspirerad av TV-shop

Visst är jag kreativ?

En perfekt morgon

Jag kliver upp, drar på mig träningskläderna, äter en lätt frukost.
På med ipoden och ut i kylan i 40 minuter.

Sedan kommer jag hem, stelfrusen, tar en dusch, sätter på kaffe, äter lunch, tar en kopp kaffe och sedan en morgoncigg.

Då mår jag riktigt, riktigt bra.
Imorgon ska vi ha myskväll här hemma, då kan jag smacka i mig godis med gott samvete.
På lördag blir det tjejmiddag och på söndag bio med pappa, John och mina kusiner.

En perfekt helg med andra ord.

Poesi

Vintervärld

Löven singlar sakta ner från grenarna, som tunna fjädrar de landar med lättja på marken. Dansar i vinden en sista gång, för att sedan bli en del av marken där trädet en gång blott var en kvist. Fågelsången tystnar och frosten bäddar marken i klara kristaller.
Och jorden har stelnat av köld. Under vilar blomster, i väntan på att få tränga upp ur marken igen.
Mörkret svartnar framför ögonen och solen den flyr bort .

Själv ber jag en stilla bön att vintern bliva kort.

Andra världskriget

Nu, och jag är orsaken.

Jag ska lägga mig och sova, försöka i alla fall, gå upp tidigt imorgon och ta en lång, härlig promenad innan jag tar itu med alla problem.
Jag funderar på att äta grahamsgröt till frukost, det är nyttigt.
Knäckebröd är också nyttigt men det är som att äta spånskiva tycker jag.

Sedan ska jag även till tandläkaren och laga ett hål. Man får tydligen en spruta - i gommen.
Fy fan säger jag bara, may god have mercy on my soul.

Vilken underbar dag jag har framför mig.
Men hålen är ju mitt fel och bråken också.
Fast det är bara ett litet hål. Faktiskt.

Emma har lyckats igen

Att bli ovän med i princip resten av hela världen.
Och allt kom på en och samma gång, idag.

Jag vet inte riktigt hur jag ska tackla allt, jag kan ju inte bara be om ursäkt, vad hjälper det? Jag gör ju samma sak om och om igen i alla fall, då är ett förlåt lika mycket värd som en klutt med hundskit.

Och mitt blogginlägg blev väldigt missförstått, vad jag menade var att det är bäst för andra om jag avslutar vänskapen. Det är enligt mig det mest osjälviska jag kan göra eftersom jag sårar människor omkring mig.
Om jag inte finns i deras liv, kan de omöjligt bli sårade. För man kan ju inte bli sårad av någon man aldrig träffar... Eller?

Nu ska jag glutta på tv, imorgon ska jag ta en lite längre powerwalk, tänka över allt och sedan ta tag i alla en miljard problem som har hopat sig.
Tjing.

Min pojkvän kan inte prata svenska :D

Min luriga lilla pojkvän läser tydligen min blogg och översätter texten på google translate.
ÅH NEJ, NU KAN JAG INTE PRATA SKIT OM HONOM ;)

Nej då, du vet att jag älskar dig gränslöst!
Anyhow, det ska bli oerhört kul att lära honom svenska.
Han är ganska envis när det gäller uttal och vägrar t ex sluta säga:
"Frrithemsplann" och "Eling" (Elin) med betoning på I:et istället för E:et.

Detta måste åtgärdas illa kvickt innan han kommer till Sverige.
Dessutom anser han att vi svenskar pratar som Gollum.
När jag var i Peru sa han alltid "kan inte du prata lite svenska så de för höra hur du låter?"
Som ett cirkus djur visades jag upp, och alla stirrade på mig med konfunderade miner när jag satt och pratade om väder och vind.

Fia undrade varför jag inte passade på att säga saker som
"Gillar du att stoppa upp prinskorvar i stjärten? Visste ni alla att jag lider av galopperande hemorrojder?"
Men någon lurig jävel kanske kan svenska utan att säga till, det vet man ju aldrig.

Han har också sagt att han skulle bli avtänd om jag skulle prata dirty på svenska, vilket jag förstår, kom igen liksom, ord som:
Pungkulor, fitta och kuk låter ju som något en fet långtradar chaffis skulle kläcka ur sig medan lössnuset rinner ur mungipan. Jämför då med hur spanska låter:
"Quuee riiicooo" valet är enkelt.

Jag tror min pappa har fått dåndimpen ärligt talat. Han har beställt hem blåa linser, för er som har sett min pappa så vet även ni att han har klarblå ögon (som jag fått ärva, tackar, tackar)
Men det tycker inte han (han kanske börjar bli blind?)
Kära nån, jag älskar min knäppa familj.

Min bror, den nya Anna Skipper

Jo, det är helt sant, min ketchup-bror har blivit helt paranoid vad gäller E-nummer.
När vi skulle köpa falukorv lusläste han innehållsförteckningarna och ratade alla med skumma ingredienser.
Bra tycker jag, fast jag är ju världens snåljåp när det kommer till mat, så jag tar alltid det billigaste som innehåller flest tillsatser.
För er som inte har smakat riktig falukorv utan e-nummer kan jag ju tala om att det går knappt att jämföra. En helt annan smak och konsistens och väldigt, väldigt mättande.

Idag började jag dagen med en powerwalk igen. Inte för att det är kul på något sätt, men ett härligt sätt att starta dagen. Om man har träningen avverkade på morgonen behöver man inte tänka mer på den saken.
Dessutom är det lättare att fortsätta med träningen om det är 30 min promenad varje morgon än om det innebär 2 timmar på gymmet.

Och morgonciggen sparar jag till efter promenaden och då smakar den förbannat gott vill jag tala om.

Eftersom jag har normaldos nu i medicinen har jag massor med härlig energi, så jag städade köket och mitt rum (som mina övriga familjemedlemmar använder som någon form av förvaringsrum *morra ilsket*)

Igår rannsakade jag mig själv och kom till insikten att jag är ett svin på många sätt. Fastän det inte är min egentliga mening, men det blir så.
Jag är rädd för det mesta, framförallt konflikter, väldigt rädd.
Och de jag har sårat kan ju aldrig förstå hur ofta jag tänker på dem och hur mycket jag ångrar mig.
Men vad spelar det egentligen för roll när jag gör om samma misstag om och om igen.
Inte ett skit, faktiskt.
Det är därför de klarar sig bättre utan mig.

Väntar på tenta

Tentorna har inte blivit klara än, väntar otåligt på att få börja.

Så fort jag vaknade tog jag en macka, vatten, vitaminshots och sedan tog jag en lång och härlig morgon powerwalk. Jag behöver verkligen komma i form innan jul och mormor kommer, jag vill inte bli alltför fet helst.

Drömmarna fortsätter förfölja mig, jag vet att jag borde ta tag i saker, men samtidigt har det mesta inom kompisrelationer spårat ur och är bortom räddning.
Jag lever sannerligen inte som jag lär och jag har bestämt mig att det är bäst för alla parter om jag avslutar vissa av dom så folk slipper bli sårade mer.

Anyway, min pojkvän är just nu och surfar på stranden i ca 30 graders hetta.
Avundsjuk? Nej inte alls.

Nej, nu ska jag hämta ut min medicin och sedan ordna lite saker med skolan.
Men först, dagens asgarv:

"Andra gången jag hade sex hade killen en minst sagt ovanlig pensiform.
Den var helt strutformad! Väldig grov i början för att snabbt smalna av till en topp där det satt ett mindre ollon än vad min 3åriga son har.
Dessutom var den inte så lång vilket gjorde att struteffekten blev ännu större.
Tänk er nästinill grovleken på en ölburk för att ca 10cm senare avslutas i något som är smultron modell större så får ni ett hum om vad jag menar.
Jag bara gapade när han droppade brallorna.
Utbrast; "Men herregud,kan dom se ut SÅDÄR!?!
Kunde bitigt av mig tungan efter det. Det blev inget mer kel den där gången....

Och som inte det vore nog så hade killen jag träffade efter raka motsatsen Han tar av sig brallorna och den ser precis ut som en svamp. Dvs ett rätt smalt och kort organ som avslutas med ett JÄTTEOLLON.
Den gången kunde jag hålla minen. Fram till själva samlaget. Det lät och det kändes bara "plopp,plopp,plopp,plopp.....
Han kör in den men glider ur på vägen ut och måste hitta hålet gång på gång på gång...."

Panik

Ångesten börjar fräta upp mig inifrån nu.

Igår var det i alla fall fest, eller tjejmiddag kanske man kan kalla det.
Kvällen började med en jättegod fördrink, sedan sminkade vi oss och piffade till oss, inte för att vi skulle ut eller så utan mest för skojs skull.
Därefter blev det jättegod middag, massor av dricka och singstar.

Och i slutet av kvällen blev jag naturligtvis emo. Man kan kanske skylla på drickan, men själva anledningen har funnits där länge. Det finns känslor man inte vill kännas vid. Till exempel hur sjukt jävla jobbigt det är att älska någon som bor på en annan kontinent, jag försöker lura mig själv att det är så himla enkelt, men nu när jag drack poppade all ångest upp och all rädsla för framtiden.

Jag tog precis en dusch och det känns som att baksmällan har gett sig nu.

Kanske mest för att Rebecka helt spontant hade lagat värsta buffén av fyllekäk kl 2 på natten när jag kom hem.
Jag älskar min syster :D
Nu ska jag försöka ta tag i mitt liv.. Eller snarare ta en cigg och klä på mig. Jag är ju nästan naken!

New beginning

Idag har jag inget speciellt att skriva mer än att det snart är dags för min "specialiserade" skolgång som innebär tentor, jobb hemma och bara ett fåtal lektioner i skolan.

Blev överraskad hur positivt inställda alla var till idén, framförallt rektorn, så nu har jag all chans i världen till bra betyg.

Bli inte chockade nu, men jag sitter faktiskt och dricker... Kaffe!
Ovanligt, no? I alla fall, ska försöka få ordning på mitt rum.

Saknar inspiration och energi just nu, jag orkar ingenting känns det som och det är fruktansvärt. Men alla knutar börjar sakta lösas upp och det känns skönt, framförallt det här med skolan.
Har tyvärr inget intressant att skriva, just nu är jag bara nollställd och min favoritsyssla är att sova i princip.

Sedan drömde jag, att det var min student och allt var skit tråkigt. Pappa sa:
"Din vän Anna sitter där, hon vill prata med dig" och jag tänkte:
"Åh nej, vad ska jag säga.." sedan vaknade jag och tänkte att mitt undermedvetna försöker säga mig något, och jag vet precis vad.

Kaffe och korsord is my saviour

I det här mörkret måste man sysselsätta sig med saker så att man slipper påminnas om att man bor i ett land där det blir kolsvart vid 3-tiden.

Den bästa tiden på dygnet är på morgonen, när medicinen slår till, jag gör en kopp pulverkaffe sätter mig på balkongen och röker.
Först får jag en niko-kick, sedan en energi-kick, och så börjar jag städa oftast.

Klockan 3, när det blir mörkt blir jag trött, då snackar vi inte lite småtrött utan sådär så man knappt kan hålla ögonen öppna, då hjälper inget kaffe i världen.

Jag har upptäckt min mani för korsord, så fort jag får tag på en tidning sätter jag igång.
Idag på tunnelbanan satt en man framför mig med en City-tidning och jag satt där som ett lejon som väntar på sitt byte. När han äntligen la ifrån sig den satte jag igång, men tyvärr har jag inte löst det.
Vad fan är "sysselsättning" på elva bokstäver? Jag har fått ihop _fla_d_jobb.

Just nu längtar jag mest efter att sova, men Carro ska komma förbi senare, imorgon åker hon till sin pojkvän i London.
Själv ska jag på inflyttningsfest och röja gärnet.

Jag längtar något fruktansvärt till Peru just nu, till solen, värmen, energin.
Men man måste trivas där man är placerad för tillfället dvs i mörka, usla Sverige.
Tur att pulverkaffe finns.

iPoden laddas

Jag somnade klockan halv två igår, kunde verkligen inte sova.

Sedan vaknade jag klockan 8 imorse, jag har inte ätit någon frukost än och är verkligen inte sugen. Men någon måste jag få i min innan min morgon-powerwalk, jag är nämligen lite speedad och full med överskottsenergi, tänkte gå en promenad för att utlösa lite endorfiner = förhoppningsvis vara lite pigg idag.

Men inte utan musik, går icke, så den får ladda ett tag.

Jag har fått en "rockig"-frisyr. Fick vara hårmodell och därmed bli klippt av årets frisör helt gratis, jag som ville ha förändring, perfekt!
När alla frisörer var på plats och jag satt i rampljuset med Michael Jackson i bakgrunden sa han som klippte mig lågt:
"Emma... Vad jag än gör nu - bli inte rädd"
Rädd? Vadå rädd tänkte jag, sedan tog han fram en kniv!

Jag blundade och var helt övertygad om att han skulle skära upp mitt skallben, han viftade med kniven, hårtussar föll av och när det sedan var klart stirrade jag mig i spegeln och tänkte:
"Wow.." så snyggt blev det, lägger upp bilder sedan.

För att ta upp något positivt, det mesta just nu är skit förövrigt.

Viktiga saker för ett barn

Jag har funderat på en sak. När folk blir föräldrar så blir de ofta uppslukade av barnet, vilket är helt logiskt - givetvis!

Men när föräldrarna efter ett antal år har lagt ner hela sin själ i dessa barn, inte haft ett samlag på ett år och inte pussats på tre månader så har man helt klart lagt för lite energi på kärleken.

Det kanske är lätt för en som inte har barn att säga, men jag tror att det är oerhört viktigt att komma ihåg att man är ett par och inte bara föräldrar, för att korta ner det hela:
"Det finaste man kan ge sina barn är två föräldrar som älskar varandra" och jag håller MED!

Kommer någon ihåg hur varm man som barn blev i hjärtat när föräldrarna pussades? Det är äkta lycka för ett barn, så tänk på detta.

Anyway, jag dricker i vanlig ordning kaffe och är fruktansvärt trött. Jag hade skitkonstiga drömmar, vaknade av att jag pratade i sömnen och mumlade ett påhittat ord, när Rebecka stack in huvudet och sa:
"Det finns kaffe Emma" (något hon sagt upprepade gånger för att få liv i mig)

Vi har också eventuellt kommit på en lösning på reseproblemet, jag och Boli. Nämligen att han lånar pengar av sin pappa när hans pappa får lön, köper biljetten, jobbar in pengarna på sin pappas företag och sedan betalar jag av det när jag kan.
Allt går om man vill, och hans pappa saknar mig dessutom :)

Men fy vilket tråkigt inlägg, återkommer när min hjärna har vaknat.

Sverige vs Peru

Vilket ser mysigast ut?

Dikt

Solens svek
Skriven av mig.

Solen svek mig och vände sig bort
sommarens visa var alltför kort
och ljuset dog ännu en gång
samtidigt slutade fåglarnas sång

tårar föll ner i form utan regn
och fast var jag i grånadens hägn
det vackra ligger och ruttnar på marken
kvar finns bara grenar och barken

en suck av längtan och trånad
ännu en nattsvart, tärande månad
ändock kan jag känna att våren är nära
snälla kom tillbaka, solen min kära

Storstädning och mod

Det ser förjävligt ut i rummet, jag är en person (tro det eller ej!) som inte trivs i röra, men är det rörigt i mitt huvud så blir det även rörigt runtomkring mig.
Så nu ska jag storstäda här i rummet så det blir lite trivsamt.

Jag försöker verkligen hålla modet uppe och höstdeppen borta, men det är så oerhört svårt när det blir mörkt så fort.
Jag funderar ofta över om det är någon mer än jag som känner så, alla verkar så glada och tycka att hösten är mysig, är det verkligen ingen annan som blir deprimerad om vintrarna?

Så här är det vareviga år, jag fixar det inte, så nu efterlyser jag tips på hur man botar sin höstdepp, snälla, kom med alla bra knep ni har på lager, jag behöver det verkligen!

Ledig och förvirrad

Idag är jag ledig.
Anledningen är att från och med nu och fem veckor framåt har jag ingen BUP.
Så idag hade jag tänkt att plugga, ut och gå (fy fan vad kallt) och städa på mitt rum (intressant).

Anyway, jag har kommit i något märkligt tillstånd, ungefär som en burfågel som precis har insett att världen inte är buren, utan finns utanför. Stampar otåligt runt i kalla Sverige, lider och sörjer att det är 4 långa månader kvar innan våren kommer.

Jag är så trött på gymnasiet med, jag har aldrig tyckt att det har varit kul. Aldrig. Jag längtar till jag kan börja studera på mina villkor i stället och eventuellt få de betyg jag förtjänar.
Just nu vill jag bara bli klar med skiten, och jag bryr mig inte nämnvärt om mina betyg blir usla, jag måste bort, detta fungerar inte längre!

Och vädret, behöver jag ens ta upp vädret? Ingen sol, träden är helt nakna och melankolin sprider sig lika fort som en förkylning på dagis.
Titta ut bara, hur står man ens ut? Det känns som att leva i en grå dimma i ett halvår.

Jag har så många problem jag måste hitta lösningar på, min spontana tanke är att dunka huvudet i en tegelvägg, men istället tänkte jag ta en morgonkaffe och en cigg.
Adjö.

Kryssning och sovmorgon

Alla som känner mig vet att jag är en sömntuta, men min extrema trötthet jag har haft den här veckan börjar bli en aning oroväckande.

Jag la mig 12 igår, inte så väldigt sent och vaknade kl 15:00 idag av att mamma väckte mig.
Är det någon som vet hur länge det tar innan ett jetlag lägger sig?

Jag ska på kryssning med pappa, john, Cicki, Cickis döttras (osv, osv, man orkar inte ta med alla gummipappor och plast-halv-fabrikatsyskon) ikväll, båtarna brukar gå vid sex så jag har lite bråttom tror jag.
Men lugn bara lugn, först ska jag sätta på mig ett par strumpor, sedan lite kaffe och så är jag igång.

En konstig sak är att när jag drömmer om Boli så drömmer jag nästan bara att vi bråkar eller att någon av oss är otrogen och blir då givetvis jätteledsen.
Kan det vara så att min hjärna försöker få mig att lida lite eftersom att vårt förhållande är så där äckligt perfekt (nykära)?
Jag förutom den minimala detaljen att han bor på andra sidan jorden, men det är en petitess trots allt, en dag kommer vi bo tillsammans, och den dagen ligger inte alltför långt borta.

Vilken blogg?

...Skall jag fortsätta skriva på? Den här eller molilja? Kan inte bestämma mig riktigt.

Nu när man är hemma i Sverige finns inte så mycket intressant att skriva, förutom att jag lider av en oerhört jetlag och därmed är sjukligt trött dagarna i ända.

Just nu sitter jag och dricker kaffe (ovanligt).

Jag lagade lunch till mamma och städa hela köket, det tycker jag hon är värd, eftersom hon är så trött nu (influensa-vaccin) eller det är hon alltid värd såklart.

Idag var jag hos tandläkaren och fick en hel-städning i käften, det var väldigt obehagligt men vad fräsch man kände sig sen.

Saknaden av Boli är fruktansvärd och saknaden av Peru som helhet, att det är ett farligt land är sant, men så farligt som folk sa är bara en myt.

Det var så farligt en gång, men inte nu längre, jag såg i alla fall inte till några ansamlingar av barn som snodde saker ur ens fickor, rånare eller annat.

De tiggare och försäljare man såg backade direkt när man tackade nej och ingen var särskilt påträngande.

Nu är frågan bara hur vi ska bekosta nästa resa, jag söker extrajobb för fullt och Boli ska jobba med sin pappa, det enda vi vet är att vi vill ha en framtid tillsammans och vi har redan börjat smida planer på hur den skall se ut.

Man behöver och ska aldrig ge upp sina egna drömmar för att man har en partner - man kan baka in honom i dom istället!

Jag följer bloggen; http://happilyeverafter.se/ med spänning, det är den mysigaste bloggen jag någonsin läst, och hon väntar barn, det sista hon skrev var att hon fick värkar och nu har hon inte skrivit på länge så jag tror att bebben är påväg nu.

Gud vad sugen man blir på en liten när man läser den förresten...

En av mina favoritbilder på mig och Boli

Pa flygplatsen i Amsterdam

Jag ar helt slut efter en 12 timmars flygresa fran Lima, och ett mycket tarfyllt avsked och som gradde pa moset FEM timmar pa Amsterdams flygplats. Jesus, jag har spenderat alla pengar pa mynttelefoner och nu vid nan internetgrejs.

Strax ar det dags att ga igenom sakerhetskontrollen, nu ar det inte langt kvar.

Jag ar sa sjukt trott, man sover inte sa bra i flygplan som ni kanske vet, jag har sovit kanske 4 timmar totalt inatt, men flygresan fran Lima gick ovanligt fort kandes det som.

Nu langtar jag hem till mamma och syster och min egna, varma sang och Ville saklart.
Vi ses snart, jag borde kila nu sa att jag inte missar planet hem, det vore forjavligt, vill inte spendera en minut extra pa den har flygplatsen.

Och forresten, hollandska ar fan fulare en tyska, gud vad fult dom pratar, tur att jag inte ar fran Holland. Tjiii.

Dags att dra

Strax drar vi till flygplatsen for att checka in, sen maste jag sitta i 12 timmar pa ett flyg igen, yaaay... Tur att det finns massvis med filmer att se pa planet och en massa mat at ata.

Efter det mellanlandar jag i Amsterdam dar jag maste vanta i 5 timmar innan mitt flyg gar, tjohej vad kul! Men SEN behover jag bara sitta pa ett plan i 1 timme och sa ar jag hemma igen.

22:55 pa Arlanda, kom ihag det, sa ses vi "snart".
Massor av pussar fran mig, saknar er massor.

Min hemkomst

Hej alla glada, jag anlander till Sverige kl 22:55 den 2:a november, hamta upp mig da!

Angaende vad jag ar sugen pa; allt UTOM kyckling och ris, om ni ger mig nagot som innehaller kyckling eller ris sa bryter jag ihop ;)
Jag ar sugen pa en hederlig korvstroganoff eller liknande, garna en ratt med makaroner, jag har levt pa ris och potatis i tre veckor sa jag ar liiite liiite trott pa det.

Har ar det underbart vader idag, jag gar runt i kort-kort, tubtop och mina alskade flipfloppsar.
Nyss var vi och at en avskedslunch med Bolis pappa flickvan och hennes barn, sedan tog jag och Boli en promenad hem i solen och pratade och framtiden.

Jag ar ovanligt glad och ser ljust pa framtiden, jag menar, jag har detta att gladjas at:
- jag flyger hem pa natten = det blir lattare att sova = det gar snabbare
- jag far traffa min familj och alla kara som jag har saknat sa mycket
- jag far ata god svensk mat
- jag far ata lakrits
- jag har haft en UNDERBAR resa, kommit narmare min pojkvan och jag kommer tillbaka hit, tjihii.

Puss pa er, vi ses snart!

Buttugly helgon och vackra oar

Men fy vad samst ni ar allihopa, inga kommentarer och inga mail, skit ner er! ;D

Igar akte vi till ett stalle ca 5 timmar soder om Lima.
Men innan det tog vi en rundvandring i Limas storsta Katedral, jattehaftigt fast lite creepy, i kallaren var det en massa ackliga skelett av manniskor forr i tiden som blev begravda dar eftersom dom inte hade nagon begravningsplats da.
Vi hade en spansk guide, meningen var att Boli skulle oversatta men han skippade typ 60 procent av informationen och holl pa att larva sig ;)

Pa en ikon av tva munkar sa han
"Those were the two first gay people in Peru" och jag holl naturligtvis pa att do av skratt.
Sedan garvade vi aven at alla bilder pa fula munkar osv, antagligen ar det darfor som jag blev jattebrand i solen igar och helt rod i fejjan, gud blev nog lite pissed pa mig.

Sen bar det av till placet, vi bodde pa ett jattefint hotell.
Staden drabbades av en jordbavning for nagra ar sen och ar darfor nastan hela staden i spillror, men haller pa at ateruppbyggas.
Nar vi gick forbi ett par tjejer sa sa dom "wooow, en prinsessa" om mig, och sedan "nej nej, hon ar BARBIE"
Det var nog bland dom finaste kommentarerna jag fatt!

Dagen efter drog vi tidigt pa morgonen till La Isla Ballestas.
Ett naturreservat, i form av nagra sma oar som ar FULLA med alla sorters faglar, t o m pingviner, som var helt sjukt sota.
On vad ocksa full av sjolejon, det var sa oerhort haftigt att se!
Minus var dock att man aldrig fick kliva iland pa nagon av oarna, utan man fick bara se allt fran baten.
Jag trodde det skulle vara lite med Galapagos style att man fick se djuren pa narmare hall, men jag var oerhort nojd anda.

Nu ar vi antligen hemma, jag har kopt lite souvenirer till vissa av er dar hemma, dock var jag sjukt stressad pa marknaden sa jag hade inte sa mycket tid pa mig att titta ut grejer till alla.

Ikvall ar det PERUANSKT PARTY som galler, sista natten i Peru och forsta riktiga festen, tjihiii.

Nu ska jag ut och roka, for jag har inte rokt pa tva dagar, oboy oboy.

Vi ses snart, da far ni trosta mig massor for jag kommer vara ett deprimerat vrak.

Lima China Town och karaokee

Hej igen!

Jag har nastan ingen tid alls att skriva har, men det kanske ni forstar i och med att jag aker hem till Sverige snart.
Hursomhelst, idag ska vi med Bolis familj till Lima China Town och nagot innan som skulle bli en overraskning.

Men innan det ska jag och Boli ata lunch, jag har inte atit frukost an sa jag haller pa att do av hunger.
Anyway, igar var vi och sjong karaoke med Bolis pappa och farbroder, det var skitkul, jag sjong "Bitch" med Meredith Brooks och "Basket Case" med Green Day.

Vi har tydligen brattom av nagon anledning sa Id better go, puss och kram!

Ps. Jag kan inte sluta tanka pa lakritsgodis, fan vad sugen jag ar, det ar jag nog bara for att det inte finns har.

Min pojkvan ar en excellent cock

Haha, rolig rubrik va? ;D

Han ville laga mat at mig, men det verkar inte riktig ga enligt planerna, han har suttit och slitit en kyckling i delar i snart 30 min, nu kom hans kompis forbi for att hjalpa till.
Sist jag tittade in i koket sa verkade dock ga lite battre.

Sjalv smet jag in i duschen och haller just nu pa att fixa till mig infor kvallen, vi ar ett gang inklusive Bolis pappa som ska till nan klubb och sjunga karaoke.
Dom har fatt for sig att jag ska sjunga, vilket jag ju sjalvklart kan... Om jag dricker tva flaskor vin innan.. Kanske.

Idag har det inte hant sa mycket forovrigt, vi var i parken med Bolis hund som stotte pa tva pudlar som han blev valdigt kat pa.
Pudlarnas agare var givetvis en tant, som forsokte forsvara sig mot den mycket envisa Llanitos som for allt i varlden forsokte satta pa hennes hundar.
Det hela slutar med att Llanitos istallet ljuckar pa tantens ben eftersom hon har lyft upp sin hund i ett forsok att mota bort honom.

Jag lag pa graset och tjot av skratt medan Boli rusade ivag for att radda tanten fran Llanitos.
Vilken syn, kunde seriost inte andas for att jag garvade sa mycket.

Bolis familj ar sa fruktansvart gullig, hans pappa fick hora att jag gillade att inreda, sa han hade kopt massvis med ljuslyktor, torkade rosenblad i alla dess farger m.m och gav mig i uppgift att dekorera huset.
Jag gjorde en lykta, sen hamnade projektet pa is eftersom jag bestamt ville ha sand i ljuslyktorna, nagot jag far leta efter imorgon.

I helgen ska vi till strandhuset och dom ska ta med mig till en o med en massa vilda djur, ungefar som Galapagos, helt otroligt att dom gor allt detta for mig!

Dagarna flyger fram, igar borjade vi nastan grata eftersom vi pratade om hur det skulle vara nar jag aker harifran.
Det enda jag saknar fran Sverige ar lakritsgodis (dom HAR inte lakritsgodis har, seriost, vad ar deras problem?) och sjalvklart vanner och familj.
Tanken att jag maste lamna honom an en gang dodar mig, darfor forsoker jag vifta bort den sa gott det gar.

Nu ska jag sminka mig fardigt, puss och kram

Stranden

I sondags akte vi hem fran huset pa stranden.

Det var helt underbart dar, bara nagra meter till havet.

Vi tog en heldag pa stranden med hela Bolis familj och Boli larde mig att surfa, det var fanimig bland det roligaste jag har gjort!
Att aka pa en enorm vad anda in till strandkanten i galen fart, jag skrek av gladje :D

Vattnet i havet var helt okej, jag trodde det skulle vara iskallt men det var helt klart "badbart", ar man som jag sedan liten van att bada i kalla sjoar ar detta ingenting.
Sedan lade jag mig och solade en stund och fick jattemycket farg, men det spelar ingen roll for jamfort med Peruaner kommer jag foralltid att se ut som en blekfis.

Pa en av kvallarna i strandhuset sa satt jag, Boli, Bolis kompis och Bolis pappa och drack.
Dessa manniskor kan seriost halsa tre flaskor vodka straight utan att kanna nagot, och ni vet ju alla hur lattpaverkad jag ar, speciellt eftersom jag inte har druckit pa evigheter.
Dock gjorde jag inte bort mig, jag bara upprepade lite meningar och fnissade at precis allting, men det gjorde a andra sidan resten av sallskapet ocksa.

Just nu ligger Boli och sover, han satt uppe till kl 5 igar och gjorde ett skolarbete, nu ligger han har och sussar sa sott, man har lust att bara kasta sig over honom och ge honom fem miljarder pussar, har aldrig sett nagon som ar sa gullig nar den sover.

Nar vi kom hem fran strandhuset bar det av till en metalkonsert med Bolis favoritband, Stratovarius.
Jag tog i hand med sangaren (han strackte sig ner till publiken, tjooho!) och fick dessutom ogonkontakt med keyboardspelaren nar jag vralade:
"FAN VAD BRA!" mellan tva latar, eftersom han ar svensk, han tittade pa mig, sparrade upp ogonen och log.

Jag har atit ute pa restaurang varje dag har i Peru, utom tva, helt galet.
Jag kommer troligtvis komma tillbaka till Sverige med en del extra kilon, jag och Boli myser mest och ater absolut inte enligt tallriksmodellen ;)
Jag har heller inte druckit vatten pa dessa tre veckor, utan dricker lask varje dag (OH NO, ANNA SKIPPER COME SAVE ME!)

Helt arligt skiter jag i det just nu, jag lever livet har och det ar underbart, jag kommer val anda hamna i en depp-svacka nar jag maste lamna Boli och darmed ligga och bola en manad i strack och da troligen inte kunna ata sa dar jattemycket.

Jag tanker ofta pa er alla dar hemma, jag saknar er sa oerhort mycket.
Tanker ofta pa saker som jag hade velat att ni skulle se har, fortsatt att maila mig, da blir jag glad.

Varma halsningar fran andra sidan jorden!

Varmt!

Det ar stekhett ute idag, jag gar runt i klanning och flipflops och strax ska vi dra till Bolis familjs hus i stranden med hans familj och slakt for att grilla och festa.

Jag kanske ocksa ska fa lara mig surfa :D yiihii, fattar inte hur jag ska klara av kalla Sverige efter att ha varit har, min hjarna har stallt om till sommarklimat.

...Och det ar VINTER har, jeez, jag alskar allt med Sverige utom klimatet.

Bilder och roliga fyllon

Jag imiterar en staty

En 70 ar gammal pub

Jag poserar vid en fejkbrunn

Jungfru Maria inburad

Jag och Boli


Detta ar lite bilder fran dagens besok i en gammal och valdigt vacker del av Lima nara havet.

Nar jag satt dar med Bolis pappa och Bolis farbroder tankte jag pa hur lika dom ar pappa, pettan och Larsa och hur kul det vore om mamma och pappa (och resten av familjen saklart) kunde traffa Bolis familj, synd att vi bor i olika varldsdelar.

Hursomhelst, vi at kohjartan, som ar asgott och sedan nagot munk-liknande till efterratt, doppade i honung.

Jag har inte atit en enda gronsak pa dessa 2 veckor och jag dricker lask varje dag :D det ar harligt!

Fyllo pa gatan utkladd till tjej: "Ge mig lite pengar"

Boli: "Tyvarr jag har inga pengar"

Fyllot: "Hur kan du inte ha nagra pengar med en sa snygg tjej? Gift dig INTE med honom!"

Min lilla Boli ligger helt utslagen har bredvid, han skulle vanta pa mig tills jag var klar med det har blogginlagget men jag tror han har somnat, haha, godnatt pa er, eller ska jag saga godmorgon? Klockan ar ju typ 7 i Sverige.

Hej sma fisar!

Boli ar pa universitetet igen, har har dom klasser pa morgonen och sen pa kvallen.

Som vi gor nastan varje dag sa var vi ocksa idag pa restaurang med Bolis familj.
Hans pappa Jorge, hans pappas tjej MaBel, deras dotter Bel, Bolis plastsyster som ar typ 11 och denna gangen lite fler slaktingar
(alltsa ursakta men det ar omojligt att halla reda pa alla namn och vem som ar slakt med vem, det ar liksom bara en stor grot)

Vi gick pa en skaldjursrestaurang, dar jag skulle fa smaka Perus specialitet, en fiskratt som smakade apa.
Jag gillar allt har men det var som at ata slembollar, men artig som jag ar tryckte jag i mig dessa trots att jag holl pa att spy och log (jag ar en valuppfostrad flicka serni!)

Dock sag dom att jag inte precis njot av maten och dom sa att det var forstaeligt, inte ens dom gjorde det i borjan.
De sa hela tiden "LOVA att saga till om du inte gillar for da bestaller vi in en annan ratt" men envis som jag ar mosade jag i mig maten.

I Peru nar man gar pa restaurang sa skickar man runt tallrikarna till varandra, vissa kanske tycker det ar konstigt men jag tycker det ar mysigt pa nagot satt, alla delar och alla far smaka av varandra.

Det gar absolut ingen nod pa mig har kan jag saga, dom trycker i mig mat mest hela tiden.

Och idag hade Bolis pappa kopt vaaaarldens finaste blomsterarrangemang till mig och stallt pa bordet, med rosor och liljor.
De ar sa otroligt gulliga har, det ar helt galet.

Ikvall ska jag och Boli pa bio, vi ska kopa den storsta popcornen och se Inglorious Bastards.

Men nu kara alskade vanner ska jag kila ivag och kopa cigg och roka, jag har bara rokt en cigarett idag sa jag haller pa att do nu.

Och en sak till; jag blir sa GLAD nar jag ser att jag har fatt mail! :D jag ska svara sa fort jag bara kan! Iiiih, saknar er massor.

En till dogfight

Jaha, da var det dags for en till.

Jag var som vanligt ute i parken med Bolis lilla prutthund, forst kommer en tant med tva hundar som saklart borjar leka med Llanitos, jag forklarar for henne pa min halvdana spanska att jag kommer fran Sverige och bara pratar lite spanska, hon forstar med fortsatter babbla pa.

Jag forstar ungefar en tiondel men latsas att jag fattar allt.

Sedan kommer en pittbull med tratt pa huvudet springandes och borjar fightas med min hund, ett javla halla blev det eftersom bada var okastrerade hanhundar (ingen hund har ar kastrerad) men agaren kommer tillslut springandes och ber om ursakt, jag klandrar henne inte eftersom Llanitos inte ens ager ett koppel, men laskigt var det.

Igar var en lugn dag, jag och Boli at i sangen och kollade pa Year One och Date Movie (och dog av garv)

Jag hade en sa sjukt hemsk mardrom, jag dromde om alla i familjen, men i en av drommarna skulle John klattra fran en balkong till en annan, sa han tog tag i nagot rep och svingade sig, tappade repet och foll jattelangt.
Mamma och Rebecka sprang fram till honom, han var helt medvetslos men jag bara skrek och skrek tills jag vaknade.

Usch, John lova att du inte hoppar fran en balkong till en annan? Seriost.

Nu ligger nastan alla bilder fran var resa uppe pa Facebook och jag vantar fortfarande pa dom dar spannande mailen om allt som hander i Sverige!

Pa fredag ska vi till Bolis familjs hus pa stranden och ha nagot slags grillparty, festerna har med slakten ar sa sjukt kul.
Och alla dansar helt grymt, det ligger val i blodet antar jag.

Jag kollade pa pappas facebookstatus och sag att dom spelade buzz, fy vad avis jag blev ;)
Nar jag kommer hem tycker jag att vi har en fet familjemiddag med massor av buzz!

Jag har forresten testat karamellerna med kola-blad i, dock ville jag inte dansa till Boten Anna hela natten och jag fick inte heller stora pupiller. Det smakade bara skit.
Har saljs kola-blad overallt, jag och Boli kopte en pase i Cuzco (for en fin summa pengar kan jag stoppa upp dom i arlset och ta med hem :D)

Men man maste dock forsta att cola-blad har inte ar knark, det anvands for att bota hojdsjuka och ar en helt annan sak an processat kokain.

Sedan maste jag avsluta med att saga att jag var ett riktigt pucko nar jag packade, jag har typ bara finklader och ETT par jeans, ja ja, inget att gora at nu.

MAILA MIG! Puss och kram

Lite fragor!

Daniel: laser John och pappa ocksa min blogg? Halsa till dom!
Jag dromde om dig inatt forresten :D
Hur mar Ville, lever han?

Mamma: jag har skickat ett mail till dig, sa kolla din mail och skriv till mig

Jag dromde forresten att jag och Boli fick 7-lingar, hoppas att det inte ar en verklighetsdrom for i drommen var det ratt jobbigt att byta 7 blojor.

Galen hund

Jag var nyss ute i den fina parken har bredvid med Bolis hund Llanitos.
Det strovar runt en hemlos beagle har i omradet som alltid gor utfall mot Llanitos, men denna gangen var jag ensam, jag lyfte upp Llanitos i famnen, men da borjade hunden morra mot mig istallet, jag skrek och skrek och forsokte fa bort hundjaveln, skitradd!

Da kom lyckligtvis en polis (eller vad det var) pa motorcykel och schasade bort den hemlosa hunden.
Tack gode gud for det.

Det ar lite jobbigt att ga ut ensam har for alla stirrar pa mig, dels for att jag ar blond men ocksa for att jag har sommarklader, de som bor har tycker det ar kallt, medan jag svettas ihjal.

Bara bilder

Machu Picchu
Vi

Jag, frusen och blot men lycklig

Pa vag till Machu Picchu, vi traffade pa ett par urinevanera pa vagen

Jag och Boli vid en annan Inka-ruin, nagra dagar tidigare

Jag och Boli vid dom andra Inka-ruinerna, en sot gubbe fotade oss for nagra kronor, han vagrade dock sluta ta bilder, haha

Jag vid det andra stallet, minns tyvarr inte vad det hette

Wiiie, naturens rutschkana

Pa vag upp

Jag studerar nan konstig lapp vi fick pa en restaurang i Cusco

Ni far se alla bilder och i battre kvalitet nar jag kommer hem!

Hemma igen

Nu ar jag tillbaks till Lima igen.

Skont om ni fragar mig, forst akte jag hit till Peru, det tog 16 timmar med flyg och var en stor omstallning bara det.

En dag senare satt jag pa ett flyg pa vag till Cusco, och fyra dagar efter det pa en 6 timmars bussresa genom djungeln till Machu Picchu tur och retur.

Det tar pa en kan jag saga, ens hjarna blir helt overbelastad av alla nya intryck och de sista dagarna fick jag mig sma cp-ryck.

Jag kande mig irriterad och tjurig for ingenting, jag orkade helt enkelt inte med alla nya intryck pa en gang, min hjarna pallade inte processa allt.

Men jag kan stolt saga att jag och Boli GICK upp for Machu Picchu. Det ar ett berg, och man gar i drygt en timme i lutande trappor.}

Jag forstar fortfarande inte hur jag klarade det, jag grat nastan till slut av utmattning.

Val uppe hallucinerade jag Carro bland alla turister "men vad fan gor hon.. i Peru.. Machu Picchu"

Det var dock inte Carro.

Synen av Machu Picchu var minst sagt magisk, jag later bilderna tala for sig.

Det sporegnade dock forsta halvtimmen, jag och Boli var pissblota och fros arslena av oss sa vi tog skydd pa ett litet unket cafe ett tag.

Sen lattade det, men nagon sol over Machu Picchu fick vi aldrig se - men det gor inget!

En fraga till er

Har Mats Alm erkant for mordet pa Linda Chen? Har nagot nytt hant?
Skriv isafall, jag ar nyfiken!

En sak till:

ROSTA PA REZA I IDOL, om hon aker ut bryter jag ihop!

Pussar och karlek

Machu Picchu

Sa antligen ar vi i byn nedanfor Machu Picchu, vi har precis badat i sana har heta "kallor" ungefar som dom som finns i Ungern.

Imorgon kl 04:30 stiger vi upp och borjar var vandring till Machu Picchu itself.

Resan hit var en underbar pars.
Vi akte buss i 6 timmar pa smala bergsvagar utan staket, med motande trafik dessutom.
Men i gengald fick vi se saker som jag bara trodde jag skulle fa se pa film.
Banantrad, palmer, papegoj-blommor i sitt vilda tillstand, berg sa enorma att man kande sig som en liten myra, kladda med grona trad.

I dessa landskap fanns pa vissa stallen enstaka hus, och da menar jag MITT ute i INGENSTANS! Alltsa stallen dar det inte fanns nagonting, inte ens en unken vag.
Helt otroligt, hur kan de leva dar?

Pa vagen traffade vi pa ett par rodkindade barn pa ett raststalle, de var hur sota som helst, och jag blev fotad med dom, for en liten slant saklart, for oss typ ett ore, for dom ganska mycket pengar.

Nar det antligen var dags for lunch drabbades jag av varldshistoriens varsta rannskita, jag grat for att jag hade sa ont i magen och spenderade hela lunchen pa en toa och toaletterna dar ar inte roliga kan jag tala om.

Men min alskade Boli rusade till ett apotek och fixade diarre-medicin och vatske-ersattning, han offrade sin lunch for att kurera mig (vilken pojkvan jag har!)

Nyligen at vi lunch pa en restaurang med en stor brasa i mitten, helt underbart.

Jag kan aldrig beskriva hur vackert det ar har, vi ar omringade av stora, statliga berg, det ar precis som pa ett vykort - fast verkligt!

Tack for alla kommentarer, jag laser men oftast nar jag sitter vid datorn ar jag sa stressad for att jag har en internet-tid att passa samt massor att beratta.

Iovermorgon kommer de mest fantastiska bilder uppladdas forhoppningsvis.
Tack for att ni laser, jag blir sa glad av att hora nagot fran er!

//Emsi

Kommentera mera!

Vad daliga ni ar pa att kommentera, jag blir ju sa glad nar det finns lite kommentarer, saknar ju er massor :D

Rik pa karlek, fattig pa pengar

Dagarna har i Cuzco flyter pa och allt ar underbart.

Hotellet vi bor pa ar ett litet pittoreskt stalle, med stora trabjalkar i taket.
Det ar soligt hela tiden har. Igar gick vi upp till ett stalle som lite liknar Machu Picchu, det ligger riktigt hogt upp, det ar typ 90 graders lutning hela vagen upp, de flesta tar taxi men jag och Boli GICK hela vagen!

Det var helt fantastiskt, vi tog massvis med bilder som jag ska lagga upp sa fort vi ar tillbaka i Lima.
Vi hade utsikt over hela staden, vi sag till och med Anderna med snon och allting!

Pa hemvagen stotte vi pa en kvinna med en lama-bebis, det finns massvis av sana som gar runt med lamor som man far halla i och lata sig fotas med.
Gissa tre ganger vem som var helt lyrisk nar hon fick halla i en lama-bebis? ;D

Imorgon drar vi till Machu Picchu, dock kommer jag vara helt pank efter det.
Problemet ar att de tar nastan tredubbla priset for turister jamfort med Peruaner, vilket ar synd. Jag far klara mig utan pengar helt enkelt, jag ar rik pa karlek i alla fall!

Men det gramer mig lite att jag var tvungen att slanga alla pengar jag hade pa studenten, jag hade hellre haft mer pengar har.

Vi far se om jag har rad att komma tillbaka med presenter, forhoppningsvis kan jag kopa nagot litet till er alla, for det vill jag garna.

Alla har ser ut som riktiga indianer, sa man kan lugnt saga att jag sticker ut.
Jag kommer troligtvis inte kunna skriva sa mycket mer forran jag ar tillbaka i Lima, men da kommer jag ocksa kunna lagga ut bilder, sa hall koll pa bloggen tills dess!

Allt ar som en romantisk film har, den vackra utsikten, den livfulla staden med sin urbefolkning som saljer hantverk, kvinnorna som bar runt pa sina barn i langa tygstycken, barnen i sina traditionella drakter som bar runt pa bebis-lama som de satter stickade mossor pa (haha, hur gulligt som helst!) och sa jag och Boli som far uppleva allt detta tillsammans, finns nastan inte ord for hur lycklig jag ar har.

Nu borjar Boli pussa pa mig har, sa jag maste ga nu, saknar er massor!
Pussar //Er Emsi

PS. det finns aven godis med coca-blad i har, jag har inte testat dessa, det ar inte som knark utan anvands for att klara av hojdskillnaden. Nar jag kommer tillbaka kommer jag vara lycklig, brunbrand, rokfri och cola-torsk ;D haha!