Trasiga proppar och träning

Idag gick en propp här.
Vad gör Emma då? Jo, hon kopplar ihop datorn med en förlängningssladd till ett fungerande uttag och ställer kaffekokaren i vardagsrummet.
Om man inte är händig gäller det att vara fiffig, men nu har pappa lärt mig hur man byter en propp.

Därefter gick jag ut på min dagliga powerwalk, ååh jag ÄLSKAR det! Man blir beroende. Sedan gjorde jag några lyft på vår träningsmaskin här hemma.
Däremot har jag ingen aning om hur man bör lägga upp styrketräning, jag skulle verkligen behöva en PT, men allvarligt talat, vilken student har råd med det?

Jag får helt enkelt klicka runt på internet och söka info, fråga folk.
Det enda jag vet är;
- inte köra slut på sig direkt
- låta musklerna vila
- äta ordentligt
- stretcha

Så var det med det, nu ska jag äta middag - lax, myms.

Kärleken till ett par skor

Nu har mina älsklingar anlänt, det är det dyraste par skor jag köpt, men vad gör man när man blir förälskad?
Satt perfekt gjorde dom, nu till problemet; dom är så fina att jag knappt vill gå i dom.
Hjälp vilka problem jag har.

För närvarande sitter jag hos mor min som har suttit och babblat i telefon sedan jag kom. Väldigt trevligt.

Hurtbulle

Kom nyligen tillbaka från en powerwalk, det är så underbart skönt att röra på fläsket. Märkligt nog känner man sig genast slankare fastän det troligtvis inte har gett resultat än. Härligt!

Till lunch/frukost (vaknade vid 11 efter att ha drömt att min kanin blev ihjälbiten av en katt, inte kul) åt jag laxfilé med couscous och sallad.

Sedan scannade jag in en massa gamla bilder och la upp på facebook. Bland annat denna från när jag var 16 år, syns det någon skillnad? ;)

Nu sitter jag här med mitt kaffe. Det är så irriterande för jag dricker det så sakta att det ideligen blir kallt så jag måste mikra det hela tiden.
Ilandsproblem foe shoe.

Och så ett ytligt inlägg;

Såklart.

Igår somnade jag runt 3 tiden på natten och vaknade pigg som en lärka vid 8 på morgonen.
Vad fan?

Nu sitter jag här med min kaffe i sedvanlig ordning. Idag ska jag storstäda här hemma samt ta en powerwalk lite senare, ett utmärkt sätt att rensa tankar.

Ikväll ska vi äta tacos här hemma och bara ha en myskväll. Jag har ärligt talat ingen lust att dricka en droppe efter förra helgen. Det suger så hårt att vara bakis. Jag vill må bra, jag behöver ingen mer ångest och dessutom har jag just kommit igång med motionen.

Magnus Betnér, som förövrigt har gått ner sig rejält som komiker, sa följande i Parlamentet:
"...kunde man ju gräva upp Astrid Lindgren och knulla henne i ögonhålorna"
Är det någon som tycker det var kul sagt överhuvudtaget? Nog för att min humor är i det grövsta laget men t o m jag blev äcklad av det uttalandet.
Och dessutom är Astrid Lingren min idol och tidernas största författare och människa i största allmänhet, enligt mig.

Men det är klart, om man suger som komiker vill man säkert kompensera det genom provokation. Men till och med det suger han på.

När magin försvann

Inspirerad av Mikaelas inlägg.

Att bli vuxen är nog den mest smärtsamma process jag någonsin genomgått.

När jag var liten, var jag den mest naiva, lyckliga människa på jorden. Min fantasi var gränslös och jag kunde leka i timmar med mina leksaker.
Jag skapade nya världar, skrev ett ändlöst antal berättelser som ligger nerpackat i kartonger i källaren.

Jag trodde att världen var perfekt. Att mina föräldrar var det lyckligaste paret i världen.
De gånger de bråkade, gömde jag mig under sängen eller gick in till min storebror som alltid kramade mig och sa att snart blir allt bra.
Och det blev det. När bråken var över var jag precis lika lycklig som innan.

När min syster grät, gick jag alltid in till henne och kramade henne.
Jag förstod inte varför hon grät alla gånger.

Min pappa var bäst, min mamma var bäst. Syskonen var de bästa i världen.

Det började med att brösten kom. Som två växande bölder på min kropp. De passade inte alls in. Jag var inte redo för dem.
När jag var 11 fick jag milda tvångstankar och blev deprimerad. Jag grät inte, jag minns bara hur jag låg i badkaret helt avtrubbad och kände en total meningslöshet.

När andra började använda string använde jag fula barntrosor. När andra noppade sina ögonbryn var mina fortfarande som vilda buskar. Jag hade inget intresse av att bli vuxen.

Så fick jag en dag reda på något som inte alls stämde med min tidigare så naiva världssyn. Marken under mig föll samman, det kändes som att trilla ner i ett ändlöst svart hål.

Men jag gav vika för vuxenvärlden tillslut. Lekarnas magi avtog sakta och jag skuffades in i tonåren med allt vad det innebär.
Innan brydde jag mig inte om att jag såg ut som en liten tultande köttbulle med glasögonen ute på näsan som en liten tant.

Nu hade längden växt ikapp min vikt, jag vägde 49kg och tyckte att jag var fet och oduglig.
Jag var oälskbar och allt var skit.

Växtvärken när man går från barn till vuxen är så fruktansvärt smärtsam och inget jag någonsin vill återuppleva igen.
Och så skiljde sig föräldrarna när jag var 15. Mitt i hela smeten.
Från ett "lyckligt" par som hade börjat resa tillsammans, till två olika lägenheter, två personer som var alltför tärda av skilsmässan för att orka reparera mig.

En ny lägenhet, okända kvinnor som rörde sig i mitt territorium.
Det ordnade sig det med, mycket tack vare min bror, som alltid fanns där för mig och som är en av de som förstår mig mest på denna jord. Kanske för att vi är så lika varandra.

Jag trodde i min enfald att mardrömmen var över när tonåren sakta började mattas av och alla hormoner slutade fara omkring i kroppen.
Men då kom nästa process; att bli självständig.

När ingenting fungerade i skolan osv, trodde jag på allvar att jag skulle gå sönder. Bokstavligt talat. Jag orkade inte mer, det kändes som någon ströp mig långsamt.

Att bli vuxen, att lära sig hantera den smärta som tillkommer tar så lång tid och jag undrar om man någonsin vänjer sig.
Jag anser fortfarande att min familj är världens bästa, men rädslan för vuxenlivet finns kvar hos mig.

Barndomen är magisk och fantastisk. Därför är det sorgesamt att se de barn som växer upp för tidigt. Om man ändå kunde få dem att inse vad de missar.
De kommer bli vuxna vare sig de vill eller inte och vara det livet ut.
Men barn, det är man bara en kort tid.

Segstartad

Om man skulle jämföra mig med en dator skulle man kunna säga såhär;
Vissa morgnar är jag som en compaq från 96, det tar en halv evighet innan jag kommer igång, andra som en sprillans speldator, jag är igång på ett kick.

Idag har jag varit mer som en compaq, som knarrar och har sig i evigheter innan den startas.
Men nu börjar jag komma igång, på schemat idag står; göra klart min uppsats, eller åtminstone försöka.
Städa huset (pappa betalar halva mina skor)
Powerwalk.

Klockan är snart två så jag förstår inte riktigt hur jag ska kunna klämma in allt, men det är väl bara att sätta igång.

Gå med i min facebook-grupp: "Bränn ner Bjälsta" för att visa erat stöd mot den våldtagna flickan som fick ett helt samhälle emot sig.

Ingenting gjort

...Av det jag skulle göra idag. Jo, jag var hos Elin imorse och hjälpte henne med diverse saker, men i övrigt? Nej.

Jag skyller på min sömnbrist, jag förstår det inte, det GÅR inte att sova!
Jag får spunk! Sen blir det inte bättre av jag håller på att kvävas långsamt av min igentäppta näsa.

Hursomhelst, jag tar städningen imorgon och på torsdag ska jag äntligen beställa mina efterlängtade skor som jag har gått och blitt förälskad i.

Förövrigt fryser jag och det är värsta dimman ute. Inte min dag idag, men det blir nog bättre imorgon skulle jag tro.

Många järn i elden

Nu har jag precis tvättat mig och borstat tänderna och ska snart krypa ner i sängen.

Imorgon ska jag ta en morgonkaffe hos Elin vid 9, sedan hem, ringa ett stall, plugga samt storstäda hela huset för att överraska min pappa. Det kommer bli riktigt kul!
Tänkte gå igenom hela huset, snygga till balkongen osv.

Med andra ord; jag behöver min skönhetssömn.
Älskar att ha många järn i elden. Det känns som att - ju mer man gör desto mer får man gjort. Me like.

Godnatt.

Min morfar

Jag pratade precis med min morfar.
Sist vi pratade var för 7 år sedan.

Herregud, jag måste ringa oftare.
Han är från Ungern och jäklar vad han pratar. Han har bara oss fyra barnbarn från mamma. Han har även en annan dotter men hon har inga barn, hon är 35 nu så jag vet inte om hon kommer skaffa några.

Anledningen till att jag inte träffar min morfar är att han och mamma inte är helt överrens.
Men jag känner att jag borde höra av mig oftare, jag är ändå hans barnbarn.

Barnlängtan

Boli vet så väl att jag är helt torsk på bebisar och sådant. Jag försöker linda in det men han känner mig alldeles för väl.

Det är väl egentligen inte så konstigt, en av människans främsta drifter är att föröka sig, och hade jag varit en människa på stenåldern hade jag redan haft typ 5 barn redan.

Jag längtar så mycket till den dagen jag och Boli bestämmer oss för att kasta allt var p-medel heter i papperskorgen och köra. Den dagen man får ett positivt graviditetstest och får följa hur magen växer.
När man har körkort, jobb, lägenhet och känner att nu är det dags.

Jag hör paniken i Bolis röst när jag börjar prata om bebisar:
"All in time honey, we're too young!" haha, även om han också vill ha barn så småningom försöker han lugna ner mig.

Jag vill absolut inte ha barn nu, i detta läge, det finns så mycket jag vill göra. Men längtan finns ändå där, speciellt när man har hittat den perfekta avelshanen som man också vill dela sitt liv med.
Och man längtan blir inte mindre när man ser hur exemplarisk han är med barn, även om han sticker och gömmer sig när ungen har skitit i blöjan, haha!

Ångesten borta

Nu är den väck, allt känns bra igen vilket känns fantastiskt!

Boli ringde igår och i förrgår vi hade två långa, underbara samtal. Det är en helt annan sak att prata på telefon, det känns som han är närmare då.
Jag tänkte införskaffa comviq amigos så att jag kan ringa honom lite oftare.

Jag kunde inte sova många timmar inatt, somnade vid 4-5 tiden och vaknade runt 9. Men jag är glad ändå.
Har haft en riktig slapphelg så jag började veckan med ett liten uppfräschning. Tog ett bad, skrubbade och smorde in mig, fönade håret och målade naglarna.

Nu tänkte jag sätta mig ner och försöka plugga lite med kaffet i högsta hugg.
Min energinivå är inte på topp, men det är humöret däremot. Ska verkligen försöka hålla mig vaken så att jag kan sova ordentligt inatt.

En powerwalk skulle inte sitta helt fel idag heller.

Jag kommer troligtvis få sommarjobb i år också, samma som jag har haft sedan jag var 15. Det är riktigt kul att cheferna är nöjda med mig och vill ta in mig år efter år, sånt gör en stolt.

Ångest och plugg

Jag har inte orkat skriva i bloggjäveln pga ångest.

Jag fick igår veta att jag inte kommer hinna med alla tentor på den tiden som är kvar utan kommer plugga vidare ett halvår till, vilket är fantastiskt!
Då slipper jag komvux, får en chans till bra betyg och kan troligen komma in på sjuksköterskelinjen utan problem.

Men, det innebär att mitt och Bolis förhållande ställs inför ett stort problem.
Tanken var ju att jag skulle bo där tills han var klar, eller iallafall en tid. Han har två år kvar på sin utbildning.

Jag lider av fruktansvärd, daglig, plågsam ångest. Inget jag skäms över eller ser någon anledning att dölja på något vis. Alla människor har ångest då och då, dessutom förstärker min medicin de känslor man har. Så har man ångest blir den dubbel.

Nu dricker jag kaffe och ska försöka plugga.
Egentligen vill jag bara gräva ner mig i en grop och ligga där.

Min mor innehar en närmast magisk förmåga att se om något är fel. Fem sekunder i hennes närhet och hon ser direkt att något är på tok.
Helt sjukt, men också skönt på ett sätt. Man vet att det alltid finns någon där som ser en.

Pensionärsrusningar och melodifestivalen

Jag glömde nästan helt bort att skriva om min spännande morgon, håll i er nu!

Först vaknade jag vid 9, sedan satt jag apatisk och kollade på diverse youtubeklipp i ca en timme, sedan tog jag min medicin och begav mig för att handla frukost.
Mitt i pensionärsrusningen. Jag spenderade totalt 20 min bakom diverse gamlingar och väntade på att få gå förbi.
Men man ska inte bli irriterad, en dag står man där själv med stela ben och en suckande yngling bakom sig.

Sedan vill jag även passa på att fråga mig vad Svenska folkets problem egentligen är?
Jag tittade inte på melodifestivalen därför att den suger. Däremot kastade jag en snabb blick på reprisen.
"You can call me manboy" vad är egentligen en manboy om jag får fråga? Låg han och sov på engelskalektionerna?

Om man tog bort alla fem miljarder delfinaler, extra chansen, sista chansen och näst sista chansen samt deporterade Ingela "pling" Forsman till Grönland kanske det skulle vara helt okej.

Själv tyckte jag att Timoteij var bäst, den låten fick mig att vilja dansa ringdans på en sommaräng med en blomkrans runt huvudet.

Nu ska jag göra mig en till kopp kaffe och skriva klart min uppsats.
Tjingeling.

Tar jag droger?

Jag har insett att jag ofta skriver om hur speedad jag är här, utan att förklara varför.
Det kanske låter som att jag drar en lina varje morgon men så är inte fallet.

Jag lider somsagt av ADD, som ADHD fast utan hyperaktiviteten, istället är folk med ADD ständigt trötta, håglösa och ibland i det närmaste apatiska.
För det tar jag medicin, som innehåller en mikrodel amfetaminliknande ämne för att kompensera upp det dopamin som fattas i min hjärna.

När man tar medicinen får man en liten kick på morgonen, åtminstone om hjärnan är ovan vid att få en extra halt dopamin, detta försvinner emellertid då man vant sig vid medicinen men om man av någon anledning inte kan ta medicinen ett par dagar pga den är slut etc får man kicken igen.

Under min energiska fas, dvs morgonen är då jag får allt viktigt gjort såsom skolarbete etc, framåt kvällen när dopaminet ebbar ut blir jag trött igen.

Tar jag droger?
Ja det kan man väl säga, fast för mig där dopaminet fattas blir det ingen drog, utan jag höjs upp till normalnivån där alla andra människor befinner sig.
Men skulle en frisk person peta i sig av min medicin skulle det klassas som en drog.

Allting är relativt.

Bakisångest

Varför får man ångest när man är bakis? Jag får det alltid, oavsett om inget har hänt under fyllan.

Det måste vara någon form av kemisk obalans det handlar om.

Hursomhelst, idag har jag köpt startpaket och har nu återigen en mobil. Bara ett problem, nummer 6-knappen funkar inte, vilket är lite halvt värdelöst.
Nåja, jag ska bara ha den mobilen ett tag.

Jag har dåligt samvete för att jag inte har hört av mig till Boli ännu.
Han blir så orolig när han inte hör av mig, vilket jag förstår. Men ibland har jag helt enkelt inte tid att sätta mig ner och skriva mail till honom och då får jag dåligt samvete.
Önskar att jag bara kunde ta upp telefonen och ringa istället.

Nu ska jag ta ett bad och fräscha till mig, sedan blir det förhoppningsvis middag här, pappa är försvunnen.
Sedan ska jag kolla på melodifestivalen med Fia och Elin.

Och så vände allt!

På ett kick.

Jag och bror begav oss till centrum för att hämta ut värktabletter till honom och köpa cigg.
Min mensvärk gick över, det slutade snöa och mitt humör vände på ett kick.

Jag har spanat på utbildningar jag ska söka till. Jag har bara 3 månader kvar i skolan och massvis med ämnen att avklara, jag vet att det finns en chans att jag inte kommer in, men man måste försöka ändå!
Och kommer jag inte in nu söker jag bara på nytt till våren.

Idag ska mamma färga min utväxt och lägga i några slingor, sedan ska jag på middag med tjejerna i Fias nya lägenhet.

Jag känner mig oerhört glad och uppåt just nu.

I helgen ska även jag och pappa träffas och börja planera min student, tänk att det är så nära nu!

Jag fick förövrigt hem mitt bankkort idag, med motiv av en tiger på framsidan, mycket tjusigt, det får jag eftersom jag stöder wwf (stolt)

Ska försöka skriva klart en uppsats nu, jag är väldigt speedad känner jag.

Skitdag!

Vilken omänskligt dålig dag; snön vräker återigen ner och jag har fått mens, med tillhörande värk.

När, jag frågar, när ska vintern ta slut?! Förtjänar vi inte vår snart?
Tackar gudarna för att det åtminstone inte blir mörkt klockan två på dagen, isåfall hade väl hela Sverige begått kollektivt självmord vid det här laget.

Frågestund och dagböcker

När jag var 14 år kunde jag tydligen bli mätt på en påse minimorötter och godis. Wow. Inte konstigt att jag vägde 50kg.

Nu sitter jag här och sörplar på min andra kopp kaffe och är slightly speedad.
Jag har funnit nöjet i att läsa igenom gamla dagböcker.
Mönstret ser ungefär ut såhär;
Fram tills 13 års ålder = bekymmerslös och naiv.
Därefter = alla småsaker blir jätteproblem.
Underbara tonår. Jag vill aldrig tillbaka.

Jag spanade in en blogg, med absolut inga kommentarer, varpå skribenten skriver:
"Nu ska jag ha frågestund, fråga vad ni vill"
... Fortfarande inga kommentarer.

För att en frågestund överhuvudtaget ska fylla sin funktion bör man väl ha etablerade läsare? Eller iallafall en kommentar.

Själv har jag ingen aning om hur många läsare jag har, det går inte att kolla på blogspot.
Jag ser bara bloggen som en underbar ventil eftersom jag älskar att skriva.
Jag är även medveten om hur tidvis ospännande inläggen är, men mitt syfte är i första hand för min egen skull.

Sedan om man hittar likasinnade eller lyckas inspirera någon är det en jättebonus.
Men att fråga om frågestund skulle jag endast våga mig på om jag hade minst 10 kommentarer per dag.
Det skulle kännas lite patetiskt annars.

Meningen med livet

Jag såg att jag har fått en fråga om vad meningen med livet är.
Dock är jag ganska övertygad om att det är en spammare som fiskar läsare till sin blogg, men varför inte passa på att svara ändå, utifall att någon är intresserad?

Meningen med mitt liv är: kärlek, lakrits, djur, kaffe, alkohol och sex.

Vaknade klockan fem imorse, whyyy?!

Börjar jag bli gammal?

Varje dag sedan jag kom hem har jag blivit dödstrött vid nio tiden.
Så trött att jag knappt kan hålla ögonen öppna och måste sova.

Sedan vaknar jag per automatik mellan 7 och 8 på morgonen.
Som en pensionär.

Nu håller jag på att svimma av trötthet, kudden känns som en lockelse jag inte kan stå emot.
Adjö.

Jag kan inte lyfta barn

Det är sant, jag vet inte hur man lyfter eller håller ett barn.
Framförallt så vågar jag inte eftersom jag är livrädd att tappa ungen.

Boli skrattade ganska gott första gången jag lyfte hans syster eftersom jag höll helt fel.
Han försökte hela tiden få min att lyfta upp hans syster men jag vägrade, tänk om hon är för tung och jag tappar henne?

Min hand med barn är verkligen helt urusel, jag vet inte hur man pratar med barn, om jag träffar på en liten unge säger jag typ:
"Hej hur är läget?" sedan går jag därifrån, det känns så löjligt och jag vet varken hur man leker eller pratar med barn.

Däremot har jag en kompis som verkar vara född till mamma. Hon vet precis hur man pratar med barn, hur man lyfter, matar och tröstar.
Jag undrar vilka faktorer det är som gör att t.ex jag är helt tafatt när det kommer till ungar och andra agerar helt naturligt?

Sedan är jag rädd för att få ungen att gråta också, det är så pinsamt när man tar upp barnet och det börjar asböla. Då känns det som det var ens eget fel och att barnet hatar en.

Jag lär mig nog när jag får egna knoddar.


Bildbevis på att jag trots allt kan få barn att skratta.

Händelserik morgon och fertilitet

...Eller inte, bara min mysiga vardag som jag trivs i faktiskt.

Min bror som bor här tillfälligt gick inte till jobbet idag för han mådde inte bra. Så han gav mig pengar och jag begav mig ut på en morgonpromenad för att köpa kaffe, bröd, snus och cigg.

Sedan dess har han distraherat mig från mitt skolarbete ;) skämt åsido, det är trevligt med sällskap.
Jag har suttit med samma uppgift i åratal för min hjärna är så full av tankar, av ett specifikt skäl jag inte tänker nämna här. (Åh vad jag hatar när folk gör så, man blir ju så nyfiken och irriterad, jag är en sann hycklare.)

Anyway, vi ska fira min syster idag. Egentligen fyller hon år imorgon, men då ska hon upp till Åre och frysa arslet av sig med sitt jobb. Stackarn.
Så idag blir det fika med släkten här hemma.

Jag förutspår att min mamma kommer drabbas av städmani så fort hon kommer hem.
Alltid när vi har gäster ska hela huset storstädas, mamma drar fram som en orkan med dammsugaren och domderar alla vad de ska göra.
Men tur är väl det, så att det blir fint här hemma.

Min syster fyller 26 år förövrigt. När jag var en sisådär 14 var jag bombsäker på att när jag är 26 är jag gift och har barn.
Dock har jag insett att 26 år är ingen ålder alls, min syster är mitt uppe i karriären och lär inte skaffa barn förrän hon är typ 35.
Jag har varnat henne för att fertiliteten sjunker drastiskt efter 30 och att hon inte ska vänta för länge. (Fast hon har en tendens att jämt göra tvärtemot så då lär hon väl vänta tills hon är 42)

Det är troligtvis därför barnlösheten ökar.
Jag menar då inte att man ska skaffa barn som en annan avelsko bara för att, men man ska ha i åtanke att den biologiska klockan tickar på hos oss kvinnor.

Ta sig samman

Idag är en sådan dag då jag inte kan ta mig samman riktigt.

Jag sitter liksom bara här helt håglös, och stirrar ut i tomma intet i princip.
Ska åtminstone försöka städa lite och göra mig iordning, det brukar hjälpa litegrann åtminstone.

Låt oss hoppas på det i alla fall, för jag hatar dessa dagar.

Underbara naiva barndom

Utdrag från min dagbok från när jag var liten:
"Idag hittade vi en liten fågel unge som hade ramlat ur boet!
Fast vet ni vad när jag gik hem från skolan passade jag på att titta om den var kvar det var den inte jag tror mamman hjälpte den. Så att det fick ialla fall ett gått slut!"
Nu när jag läser det är det nog troligare att en katt tog den

"Jag och karolin stog och visade upp en lapp som det stod:
MARSVIN OCH KANIN dagis alla glode men ingen lemnade in det var jobbit"
Våran affärsidé fungerade av någon anledning inte

Min drogade kanin

Inatt drömde jag att Ville dog. På landet.
Jag försökte desperat distrahera honom så att han skulle "glömma" att dö.

Jag trodde nog aldrig, när jag var 11 år och köpte honom, att han skulle hänga med mig tills jag var 20 år!
I år blir han 9, han är liksom en del av inredningen här hemma, en självklar del av hemmet. Det skulle kännas så konstigt den dagen han försvinner.

Seg som en smörkola är han, inget kan ta död på honom, när jag var i Peru hade min syster glömt att mata honom över helgen.
När hon kommer hem kan han knappt stå på benen och faller ihop så fort han försöker ta sig fram. Dramat är i full gång, min syster tror att hon har tagit död på honom, får panik, gråter, ringer min mamma som befinner sig i Norge och inte svarar på mobiltelefonen.
Lyckligtvis repar sig Ville (min kanin) och blir bättre.

Tre dagar senare får min syster ett sms.
"Just det, jag råkade tappa en halv lugnande på golvet innan jag åkte som jag aldrig hittade"

Hur en 9 år gammal kanin kan överleva en sådan sak förblir ett mysterium.
En sak är i alla fall säker, han måste ha väldigt bra gener.

Driftig idag

Idag kom Elin över, vi har inte träffats på en hel månad. Galet, vi som annars pratar varje dag.
Nu står hon och kokar nudlar, medan jag bloggnördar lite.

Idag har jag varit driftig och gjort följande:
- beställt ett nytt bankkort som dessutom stöder wwf
- beställt ett nytt kontantkort
- beställt tid på ungdomsmottagningen
- skrivit klart en uppsats
- tagit en powerwalk i vårsolen

Inte för att någon är speciellt intresserad, det är mest jag som vill bekräfta hur duktig jag är!

Peace.

Abortlagar utan logik

Citat från Bolis hushållerska, 20 år som inte använder någon preventivmetod med sin pojkvän.
Boli: "Men du kan ju bli gravid"
Hon: "Nej, det är ingen fara, det har inte hänt något än så varför skulle jag bli gravid?"

Om ett land förbjuder abort under alla omständigheter utom om graviditeten är en fara för moderns eller fostrets liv, hur kan det då komma sig att sexualundervisningen är usel eller icke-existerande?

Och hur kan det då komma sig att de preventivmetoder som finns är nästinitll otillgängliga för majoriteten av populationen?
Kondomer är mycket dyra och p-piller finns bara begränsat och är ännu dyrare.

Vari ligger logiken?

Första morgonen hemma

Jag vaknade klockan halv 4 inatt.
Just nu sitter jag bara och njuter av tystnaden och ljudet av tidningsprassel när min kanin möblerar om i sin bur.

Systrami ligger och sover fortfarande, jag ska strax gå in och väcka henne så att hon inte kommer försent till jobbet.

Planen för idag är att skriva klart en uppsats och bara ta det lugnt hade jag tänkt.

Hemresan var inte alls särskilt trevlig. På alla flyg jag har åkt mellan Peru och Europa har dom haft tv skärmar där man kan kolla på film. På detta usla flyg fick man lyssna på radio, väldigt generöst på en 11 timmarsresa.
I mitten på flygresan åkte jag på feber och frös något fruktansvärt hela resan och kunde inte sova en blund.

När jag äntligen var hemma i Sverige åt jag mammas gudomliga köttfärssås, skålade champagne med familjen och sen däckade jag i sängen med kläderna på vid 16:00 tiden ungefär.

Det är därför jag vaknade så tidigt.

Jag har haft en mysmorgon med mamma, ätit gröt, druckit kaffe och pratat. Sen ringde också Boli och det kändes underbart att höra hans röst.
Otroligt nog är vi inte alltför nere, visst saknar jag honom något fruktansvärt men ändå, vi börjar vänja oss och dessutom är det inte alltför lång tid kvar innan vi ses igen.

Nu ska jag nog väcka min syster och vänta på att Elin ringer, vi har inte pratat på en månad.

7 månaders dag och hemresa

Idag var vi och åt en jättemysig lunch på vårat vanliga kinaställe. Jag, Bolis pappa, Bolis bror, Bolis pappas tjej och Bolis lillasyster.
Det var som en hejdå-lunch och Bel matade mig med nudlar, så söt!
(Senare när vi kom hem försökte hon också mata mig med bröd och kakor, jag tackade, tog emot och gömde, haha)

Nu är jag sjukt trött, jag vet inte riktigt varför, jag har försökt att vila men det går inte.

Flyget från Lima går tio i 2, peruansk tid, vilket är runt 9 svensk tid.
Det tar 12 timmar att flyga till Madrid, där jag kommer anlända 07:20 och sedan vänta 3 timmar.
Flygresan från Madrid till Stockholm tar 3 timmar och jag kommer vara framme 14:15.

Allt som allt kommer resan ta 18 timmar, vilket är 4 timmar mindre än resan hit.

Jag har skrivit ut lite skolgrejer, tanken är att jag ska plugga på Madrids flygplats och eventuellt sno lite kakor från planet då jag inte har några pengar att köpa mat för.

Det har känts rätt tungt ända tills idag, då jag och Boli kom på en kanonide för framtiden, så nu är lite lättade och faktiskt ganska glada, trots att jag åker imorgon.

Om en timme ska grabbarna spela fotboll, sedan ska vi äta ute tillsammans en sista gång på någon mysig restaurang.

Jag antar att det här blir mitt sista inlägg här i Peru, det kommer bli så sjukt konstigt att åka från 30 graders värme till kalla Sverige.
Men jag ska inte klaga, jag har sluppit hela februari månad, snart kommer våren till Sverige ändå.
Dessutom har jag fått spendera en underbar månad med min pojkvän, idag är förövrigt våran 7 månaders dag. Tiden går så sjukt fort!

Anyways, nu ska jag hoppa in i en dusch och göra mig iordning.
Och imorgon har jag en lång resa framför mig, fast om man tänker efter består den mest i att stå i diverse köer, titta på filmer, äta flygplansmat och vänta.

Endel tårar är nog att förvänta sig också.

Puss och kram!

Tacos och solbränna

Idag steg jag och Boli upp vid 12, sedan tog vi en taxi till ett litet pittoreskt tacoställe en bit bort.
Tacosarna dom serverade var helt gudomliga som ni ser här nedan.



Det var riktigt stekhett ute och eftersom jag ville bättra på min bränna lite gick vi till parken igen med filtar, jag solade medan Boli satt i skuggan och fotade.

Nu skulle vi kanske gått på bio men vi ska också ut och äta med Bolis pappa och bror så det kan bli lite tätt inpå. Hursomhelst kommer kvällen bli hur mysig somhelst.
Det spelar egentligen ingen roll, bara jag får spendera så mycket tid jag kan med Boli nu.
Här kommer ockå lite bilder från dagen, tycker det är på tiden nu:


Jag mumsar på min taco


En växt i en av parkerna som ser ut som en ananas


Så här mysigt hade jag det

Nu ska jag sluta bloggnörda och ägna min karl lite uppmärksamhet.

Kulturella skillnader

Vi hade en mysig te och backor kväll idag igen, tillsammans med samma personer som igår.
Bolis pappa och bror påstår att dom dricker kaffe, men jag skulle mer kalla det mjölk med en nypa kaffepulver i ;) det går inte ens att se att de har haft i kaffe och jag tvivlar på att det smakar så värst mycket, haha.

Jag har lovat att jag ska ta med mer renkött nästa gång jag kommer hit, dom älskade det! Allt i korgen som vi gav är uppätet nu, vilket jag gillar.
Nästa gång ska jag också ta med mig ett megalager med lakrits.

Jag har börjat förstå mer och mer att mitt och Bolis förhållande är ganska ovanligt om man ser till den peruanska kulturen.
För att ta ett par exempel, jag tänker dock inte nämna några namn.

Ett par, båda 23 år gamla, har varit ihop i ca 4 år och tjejen har ännu inte sovit över hos killen, en enda gång!
En släkting till Boli bodde hos sin mamma tills hon var runt 30 och gifte sig. Och gissa vart dom flyttade? I samma byggnad som hennes mamma!
Ett par måste smyga med att dom är tillsammans, de är också runt 23, för att föräldrarna till tjejen är väldigt konservativa.

Som svensk förstår jag absolut inte varför det är så. Dessa nämnda är dessutom väldigt moderna och ganska rika personer.

Jag älskar min mamma, men jag vet inte om jag skulle vilja ha hela min släkt i samma hus som jag själv bor i, det skulle kännas som man inte hade något privatliv alls.

Bolis pappa är one of a kind och bryr sig inte särskilt mycket om vad andra tycker. Men i allmänhet har släkten ganska mycket att säga till om verkar det som.

Det är intressant med kulturella skillnader.
En annan sak som är ganska märklig är att många här är "religiösa" och har sina hem fulla med bilder på Jesus, men de lever inte alls särskilt kristet.
Det kanske bara är en ytlig grej "bara därför att", jag vet inte.

Nu ska jag ut och pussa på min karl, jag måste passa på eftersom vi inte har så mycket tid kvar tillsammans.

Nu kan ni kommentera igen

Nu fungerar kommentarerna igen :) so just go ahead!

Kaffe och kommentarer

Hej hopp, jag vaknade nyligen upp från en tupplur, medan Boli låg kvar tog jag disken och gjorde mig en kopp kaffe.

Vi åt empanadas idag igen, det är såå mumsigt.

Min bror är lite rolig, jag skrev till honom på facebook att han skulle svara på mina mail, varpå han svarar "jag svarar på allt ju" fast han har ännu inte svarat.

Hursomhelst, vi får se vad resten av dagen har att bjuda på, klockan är fem på eftermiddagen här.
En av planerna är att vi ska gå och köpa La Teta Asustada som jag så gärna vill se. Men den vi hade fanns bara undertexter på spanska och quechua.

Jag vet inte riktigt vad som har hänt med kommentarfuktionen, ska försöka fixa det.

Förresten, Boli frågade just vad "ju" betyder, hur fan översätter man det?
Anyways, puss på er!

En kopp kaffe!

Mmm, jag tog just en kopp kaffe, så förbannat gott, jag har inte druckit kaffe alls sen jag kom hit.
Dock ska jag å Bolis vägnar tala om att jag inte har druckit kaffe därför att folk i Peru inte dricker kaffe, utan för att dom helt enkelt inte hade kaffe hemma innan.

Dom skrattade lite åt mig eftersom jag hällde i redigt med kaffepulver, i Peru dricker man änglapiss som min farmor brukar säga. Dvs riktigt tunnt kaffe, något jag personligen tycker är bläsch.

Sedan hade vi en te och backor kväll tillsammans med Bolis brors flickvän, Bolis Bror, Boli, Bolis pappa och Bolis farbror.
Mysigt, nu sitter dom andra och kollar på fotboll och jag ska vila en liten stund samt smita och ta en cigg.

Alla som röker vet att kaffe triggar röksuget rejält.
Puss på er andra i kalla Sverige.

Empanadas och fotboll

Jag och Boli vaknade som vanligt vid typ 1, och jag kollade hoppfullt min mailinkorg, men nej. Inga mail från någon familjemedlem.
Sedan skrev Rebecka på facebook att dom var oroliga pga jordbävningen och undrade hur det var med mig.
FYI har jag varit i Lima i 2 dagar, jag har också mailat både John och mamma, samt skrivit i min blogg.

Ett hett tips är att kolla er mail lite då och då, speciellt om ni är oroliga över något.

Nej, nu ska jag inte vara såndär, jag älskar er fastän ni är lite udda ibland :)

Jag och Boli gick och köpte empanadas (ungefär som piroger fast mycket godare) som vi åt i parken, sedan gick vi ut med lite filtar och la oss i en annan park tillsammans med Llanitos.

När solen gick i moln kilade vi tillbaka hit, och jag fastnade framför datorn när jag fick se att Elin var inloggad.
Boli ligger för tillfället och kollar på Life of the playboy mansion ;D en fotbollmatch som han vill se börjar om typ en halvtimme.

Man, vad röksugen jag är, nu ska jag pussa lite på min karl.
Ha det bäst!