Medicin, stress och vänskap

Det värsta med medicinen jag tar är att när man är ovan, vilket jag har blivit efter uppehållet, så förstärker den känslorna man har gånger tio.
Är man glad så blir man helt överlycklig, hoppig och skuttig.
Har man minsta lilla ångestklump så växer den sig till en jätteboll i magen så det känns som man ska kvävas.

Och så är det nu, jag vet inte varför men jag är stressad och allmänt orolig.
Igår ringde Boli, mitt när jag var uppe i saker, och jag lät nog ganska otrevlig och okär. Så fick jag ångest över det, han spenderade sina sista mobilpengar på en småtjurig flickvän.

Men saken är den att jag måste lägga all tid och energi på mina vänner som jag inte kommer träffa på över en månad. Jag tror det är det jag har ångest över.

Usch vad jag kommer sakna dig<3

Elin är min personliga psykolog, och jag hennes. Vi pratar i telefon säkert en timme om dagen och jag kan prata om allt med henne.
Man ska inte vara beroende av en människa men hon är verkligen min stöttepelare, hon har en förmåga att dra mig upp ur skiten, varje gång.
Hon kan mig utan och innan, varenda skrymsle och vrå jag har på insidan, hon vet hur det är att ha ADD, hon vet hur det är att få biverkningar av medicinen, hur det är inte ha medicinen osv.

Nu kan vi bara ha mailkontakt och jag kan inte ringa henne när som helst och bara prata av mig.

Vår historia sträcker sig långt bak i tiden, ända sedan den dagen vi var ett år gamla och träffades första gången, hon puttade ner mig på backen och jag blev rädd för henne.
Sedan blev vi bästa vänner på landet, och följde varandra på håll, i 19 års tid.

Men då var vi så olika. Hon var högljudd, framåt och modig.
Jag var tystlåten, feg och oskyldig.

Medan hon var på fester och hade börjat röka, var jag ute och skejtade och hade inte ens testat röka.

Det var inte förrän vi började på samma gymnasium vi började inse att vi kanske var mer lika än vi trott och att våra olikheter balanserade upp varandra.
Som hon brukar säga: jag tar ner henne på jorden och hon lyfter mig från jorden.

Full rulle kanelbulle

Idag skrev jag klart en av de två resterande uppgifterna i religionen, sen stack jag till Elin och drack kaffe. Senare kom också Smaddis och Fia, jättemysigt.

Egentligen skulle jag ha mött min syster idag och kolla på kläder, men jag orkade inte ta mig in till stan i snökaoset och rusningen, och jag var ändå så nära hemma.
Imorgon har jag BUP, sedan ska jag till stan och köpa skor och present till Bolis pappa på söderhallarna och så ska jag luncha med Elin och Smaddis.

Jag kände att jag behövde få det gjort, för imorgon ska jag på rockklubb på kvällen, på fredag tjejmiddag, dessutom måste jag packa och slutföra skoluppgifter.
Det är full rulle med andra ord, jag har knappt någon kontakt alls med Boli nu, men vi ses ju om 5 dagar, dessutom måste fokus ligga på det som skall göras innan resan.

John lagar sin mästerliga korvstroganoff, ska bli jättegott :)
Förhoppningsvis får jag lika bra sömn inatt som jag fick föregående natt.
Underbart att få sova ut.

Sömnlöshet och lutfisk

Igår försökte jag somna från ungefär kl 9 och somnade slutligen 6... På morgonen!

Så idag har jag varit helt slut, men jag lyckades ändå komma en bra bit framåt i plugget.
Jag drömde en märklig dröm inatt. Jag drömde att tre av mina gamla klasskompisar hade börjat plugga till sjuksköterskor/läkare, och jag tänkte i drömmen "det var ju JAG som ville det, jag måste göra mina religionsuppgifter imorgon om jag ska klara detta"

Så det gjorde jag idag.
Jag har inte orkat göra så mycket idag pga sömnbristen, men jag gick en sväng till affären och pluggade på rätt bra.
Sedan åt jag lutfisk, skum konsistens, som att äta en slembobba, spelat buzz och nu sitter alla trötta och kollar på tv här.

5 dagar kvar idag, jag har en hel del att göra, veckan är fullspäckad, på torsdag ska jag kolla på när ett band spelar på Harry B, jag är inte jättetaggad men det blir nog kul.
Min trogna följeslagare Elin har lovat att följa med.

Min syster har köpt VÄRLDENS snyggaste stövlar med platåklack och nitar, jag blev så förälskad, och bad på mina bara knän att jag skulle få låna dem torsdag.
Hon sa nej, eftersom jag har bredare fötter än hon tror hon att de kommer bli uttöjda.
Fan, hur mutar man någon som har allt?
Tips mottages tacksamt.

Underbar kväll och dag

Filmen igår var jättebra, jag gosade in sig mig i Elin när det blev läskigt, hon har lite mer balls än jag.

Senare åkte vi hem till Elin, fast vi kunde inte sova, så vi låg uppe och fnissade, helt övertrötta och åt köttfärssås sex på morgonen.

Nu dricker vi kaffe och lyssnar på musik och väntar på hennes pappa och syster som ska komma och fika.
Senare ska jag ut och äta med pappa + familj, en perfekt dag med andra ord, vet inte om intresseflaggorna viftar dock.

En rolig grej; i filmen pratade de mycket spanska, latin amerikansk sådan, och det var rätt kul för jag kände igen många uttryck som jag har hört Boli säga. I slutet (utan att avsluta något) skrek en kille "PUTA MADREE!" vilket kan vara både ett positivt och negativt uttryck.

Det pirrade i hela kroppen när jag hörde spanskan, tänkte bara på min älskling som jag får träffa om en vecka, fast jag kommer sakna Elin väldigt mycket.
Hon är väldigt mysig att sova bredvid, varm och go :D och snarkar gör hon inte.

Citat från min brors aspackade kompis, de hade fest i medborgarplatsen.
"Men be henne komma hit, det tar ju bara 30 minuter från skärmarbrink till medis"
(Det tar 5 minuter med tunnelbanan)

Utkastad

Nej, så illa är det inte ;) men idag kommer mammas kille hit och dom vill ha lite vuxentid som man så fint säger.

Så jag har packat en liten väska och ikväll sover jag hos Elin, sedan hos pappa.
Jag och Elin ska ha tjejmiddag och sedan gå och se snabba cash tillsammans, det ska bli jättemysigt!

Förövrigt är det nu 8 dagar kvar till jag åker till Peru, jag låg och tänkte imorse på hur snabbt ett dygn går. Resan till Peru kommer totalt ta 22 timmar, och om jag sover hela flygresan kommer det att gå väldigt fort.
Han ringde imorse och sa "I love you" sedan la han på.
Jag som låg och sov fattade ingenting. Men gulligt var det.

Tentan gick jättebra, nu har jag bara 2 uppgifter kvar, sedan är religionen avklarad.
I en av uppgifterna måste jag intervjua en buddist eller hindu.

Så om någon buddist/hindu råkar läsa min blogg så får ni hemskt gärna lämna en kommentar, inte för att jag tror det men man kan alltid hoppas.

Jag älskar att få kommentarer, det är som att få en present nästan :)

NERVÖS

Så var det snart dags för tentan, å herregud vad nervös jag är!

Jag har nog aldrig varit så nervös inför ett prov, jag vet inte varför det är så.
Hursomhelst har jag nu skrivit klart det allra sista, jag sitter i köket och bakom mig har jag en klocka som låter TICK.. TACK.. TICK..TACK, vilket är enormt stressande.

Det är som att den talar till mig "visarna tickar på hela tiden, skynda dig" eller så är jag bara lite schizo.

Jag är så sjukt rädd att jag ska glömma bort hälften när jag väl sitter där.

Men nu ska jag ta en måltidersättning, inte för att jag bantar utan för att jag inte hinner ordna lunch.
Wish me luck!

Det spanska språket

Min pojkvän har en blogg.

Han är den enda som har skrivit in sig som prenumerant på min blogg, yaaaay!
Dock har han bara skrivit ett enda inlägg om en låt, så den är inte alltför spännande.

Han är lite sneaky, för han översätter det jag skriver på google översätt och läser ;D därmed kan jag inte snacka skit om honom.

Han har en kusin och en hmm.. var det moster? Som bor i Sverige.
Mostern är gift med en riktig svennebanan som har lärt sig perfekt spanska. Det är lite överranskande när han börjar prata flytande spanska bara så där.

Första gången vi träffade henne, när han bodde hos dom under Sverigevistelsen stod vi i köket. Det lät som hon gormade och skrek, rev i kylskåpslådor osv, varpå min pojkvän säger:
"Hon säger att vi kan känna oss som hemma och säger att vi ska ta något att äta"

Spanskan kan låta rätt aggressiv emellanåt, det låter som de bråkar fastän de i själva verket säger vänliga saker.

Hur som helst, hans kusin har bara bott här i några år och pratar helt felfri svenska och eftersom de delar gener så tänkte jag att då borde ju min kille också lära sig fort.
Faktum är att han har utmärkt uttal på svenska.
Jag har lärt honom säga "Din mamma luktar curry", en väldigt användbar fras... Not.

O snap, Jesus!

Imorgon är dagen D, min första tenta.
Jag känner mig nervös och pirrig på ett bra sätt, just nu sitter jag i vanlig ordning med en kaffe.
Jag älskar kaffe, smaken, känslan, allt! Jag sörplar i mig flera koppar om dagen, men första koppen är helt klart godast.

Idag är det 10 dagar kvar tills jag åker, kan ni förstå?
10 dagar! Helt otroligt.
Min älskade var på metallica konsert igår, fatta hur avundsjuk jag är!
Vi hann prata lite på msn igår, mitt julkort har förövrigt kommit fram, det tog bara sisådär en månad, men det kom fram.

Tidskillnaden kan vara lite jobbig, för när jag är trött och ska sova så loggar han in och är jättepigg och vill prata massor.
Peru ligger 7 timmar bakåt i tiden.

Jag måste bara dela med mig av mitt nyfunna favo-citat ur bibeln.

Det var en kvinna som hade varit otrogen och skulle stenas, men så kom Jesus och sa:
"Den som är fri från synd kan kasta första stenen"
Såå klockrent, fattar ni hur ägda alla idioter som riktigt längtade efter att stena henne till döds blev.
Och det ligger något i det citatet, man är så jävla snabb att döma andras handlingar och helt glömma bort alla fel man själv gör.

Kvinnan gick i alla fall fri.
"Gå nu och synda inte mer"

Sedan undrar jag hur en människa överhuvudtaget kan klara av att kasta stora stenar på någons huvud och se denne plågas till döds, det övergår mitt förstånd, det jävliga är att det fortfarande förekommer.

Sunshine in my heart

Man blir ju fan bländad av det ständiga solskenet i sverige, därav bilden.
Dessa fick jag låna av min syster att ha i Peru, det är ju som sagt runt 27 grader varmt där nu.


Och så slutligen jag i ett nötskal.

Tankar

Nu har jag tuggat mig igenom lite av kristendomens kapitel.
Det är det längsta utav alla och det finns så otroligt mycket information, det svåra är att sålla ut det som är viktigt.

Jag håller mig medvetet undan ämnet religion så gott det går, jag blir så förvirrad av det hela.
Jag är troende, har alltid varit. På någonting.
Men vad vet jag inte. Inte exakt.

En tanke som skrämmer mig, är att om jag hade varit troende under min tonår, så hade jag sluppit så enormt mycket ångest.
Då hade jag aldrig begått så många misstag.
När jag var liten så var tron en trygghet som inte går att beskriva i ord. Jag bad långa böner och "babblade" med gud.

Många tror att religion är hjärntvätt, jag kan hålla med till viss del men för min del är det tron som har gjort att jag faktiskt diskuterar och analyserar saker.
Även fast jag var med i ett samfund ifrågasatte jag allt och ville ha svar.

Samtidigt är tro också en uppoffring och en livsstil som jag inte skulle klara av. Och det finns en hel del saker jag motsätter mig också och inte håller med om.
När jag blir djup blir jag väldigt djup, som en ändlös tjärn.

Visst är det trevligt att vara spirituell och djup, men vid vissa tillfällen önskar jag att jag vore en ytlig, korkad person.
Vissa saker hade blivit lättare då.

Kärlek vid första ögonkastet? Inte direkt

Jag får ofta frågan om det var kärlek vid första ögonkastet mellan mig och Boli.
Svaret är ja och nej. Det var helt klart något som intresserade mig, men jag var väldigt reserverad och försiktig i början.

Jag tyckte han var fantastiskt snygg, men jag vågade inte tro att det var något mer.
Han skickade visserligen sms och sa saker som man inte säger till ett vanligt ragg, men jag trodde att det var ett billigt trick för att få en blondin i säng.

Jag uppfattade honom som arrogant, skrytsam och väldigt medveten om hur bra han såg ut.
När jag gick in på facebook och fick se massa bilder som han hade tagit med andra tjejer på sin europa-resa kände jag mig som en idiot. Jag borde ha fattat det, jag var bara en i mängden och snart skulle han åka hem.

Men jag träffade honom till slut och intrycket blev inte bättre just då, jag tyckte han var väldigt självupptagen, han frågade:
"Vad tycker du om mig?" och jag svarade:
"Jag tycker att du ser bra ut, och jag vet att du vet om det"

Sedan åkte vi hem till honom, jag undrade om det var ett misstag, jag visste att han skulle åka hem snart. Nåväl, det kanske bara skulle bli en trevlig natt.
Men någon gång dagen efter ändrades allt.
Då började han öppna upp sig och visade sig vara allt jag någonsin önskat mig.
Han pratade lugnt, lyssnade på mig och vi insåg att vi hade massor gemensamt.

Vi blev störtkära.

I över en vecka umgicks vi intensivt, han struntade i flyget tillbaka till Madrid där han egentligen skulle spenderat den sista veckan bara för att vara med mig.

Jag valde att spendera min födelsedag med honom, vi satt vid en sjö, höll om varandra och bara pratade tills klockan blev över 12 och jag fyllde 19 år.
På morgonen blev vi tillsammans.

Sedan kom det oundvikliga, han måste åka hem.
Redan då var det bestämt att jag skulle till honom i Peru.
Folk trodde jag hade blivit galen, jag skulle åka till andra sidan jorden, utan hotell, för att vara med en kille jag känt i 10 dagar.
Och jag förstår dem, men känslan var för stark för att ignorera, så jag åkte.

Det har jag aldrig ångrat, för jag har aldrig varit så kär i hela mitt liv.
Varje gång jag ser honom får jag den där pirrande magkänslan, så intensiv att det känns som jag ska svimma.
Det finns ingen människa som kan få mig att skratta så mycket, inte heller någon som kan irritera mig som han.
"Det är för att jag älskar dig, det vet du" säger han efter att han har petat och kittlat mig i en halvtimme och jag bara vill slå något hårt i skallen på honom.

Ja, gott folk, det var min 19-års present.
Vi kommer att fira vårt halvår tillsammans, den 5:e februari.

Att vara så kär och att älska någon så högt är en gåva enligt mig.

När vi var i Cusco, på hotellrummet och skulle sova, sa vi "jag älskar dig" för första gången. Där, i mörkret.
Det är nog det mest sanna jag någonsin sagt.

11 dagar kvar

Men just nu är jag mest inne i mina studier, på fredag gäller det!

Jag var precis ute och hämtade mina mediciner, har tagit dem nu men känner inget speciellt än.
Igår var jag på min troligtvis sista klassutflykt, med en annan klass.
Vi åkte till Uppsala för att gå på medicinhistoriska museet. En besvikelse för en morbid person som jag. Inga mänskliga kroppsdelar, bara en massa skalpeller och operationsbord från 1800-talet och en ovanligt oinspirerande guide som t.o.m lyckades tråka ut lärarna.

Det enda som väckte min uppmärksamhet var instrumenten som användes för att få ut foster när förlossningen ansågs vara livsfarlig för modern.
Jag har tyvärr inga bilder, men detta kan jag säga; var glada att ni inte ledve då.
Det var stora tänger och spetsiga instrument som troligen skulle upp i livmodern... Utan bedövning. Uuuuh!

Det som däremot var häftigt var domkyrkan. Där låg b la Sveriges första pimp begravd, Gustav Vasa, med sina bitches på var sin sida, till och med i graven.

Det är märkligt vad en kyrka kan frambringa, innan vi gick in var alla glada och oseriösa.
Men den atmosfären påverkade oss alla och det slutade med att vi började diskutera livet och döden.
Det blev nästan för djupt och obehagligt till slut.
Så vi gick ut och avledde tankarna med en cigg.

Nu ska jag göra om kaffet, det blev nämligen blaskigt och jag hatar blaskkaffe, eller änglapiss som min farmor säger.
Sedan ska jag plocka i ordning på rummet, jag kan inte plugga om det är rörigt runtomkring.

Fortsättning

Här kommer den spännande följetången om mitt pluggande.
Jag har hittils plöjt mig igenom halva instuderingsfrågorna, heja mig!

Däremot blir jag motarbetad av min kanin som hoppar upp i min famn, ovanpå alla böcker och börjar gnaga på mina anteckningar.
Han stöttar inte mig känner jag.

Jag är väldigt fascinerad av judendomen, i alla fall det som står i boken, b la att det inte finns några munkar och nunnor eftersom att sexualiteten anses som en guds gåva och att döden inte ses som något sorgligt utan en övergång till något bättre.

Jag har alltid varit andlig och spirituell. Men jag aktar mig samtidigt för att sålla mig till en specifik religion, jag vill leva mitt eget liv och inte bli styrd på så sätt.

Hur som haver, nu ska jag ta en rökpaus, sedan fortsätter jag.

Om religion

Ofta får jag frågan om min kille är katolik, vilket han inte är.
Det är ganska starkt eftersom han lever i ett väldigt katolskt land och många lagar där är präglade av religionen, ex abortlagarna.

Det är snarare så att jag är lite mer religiös än honom trots att jag är uppväxt i ett sekulariserat samhälle.

Katolicismen i Peru är en väldigt lidelsefull religion enligt min uppfattning. Helgon som plågat sig själva till döds hyllas (trots att självmord är en synd enligt bibeln) det är med andra ord ingen jättemunter religion, överallt finns bilder på Jesus, uppspikad på korset med en plågad min.

Jag har lite svårt för religioner som envisas med att se människor som smutsiga syndare, och framförallt undrar jag varför just sexualiteten ses som något smutsigt.
Enligt mig är sex något fint och vackert. Det är det som gör att vi alla finns idag, som skapar nytt liv.

Men i många religioner är framförallt oskulder hyllade. Jungfru Maria exempelvis.
Men jag undrar hur i helsike hon kan ha varit en jungfru med tanke på att Jesus hade massvis av syskon och hon var gift många år med Josef.

Jag har stor respekt för religioner, däremot anser jag att även om man har en tro måste man använda sitt eget huvud, diskutera, analysera och skapa sig en egen uppfattning.
Heliga skrifter kan tolkas på oändligt många sätt, men folk verkar förlita sig på det som andra har tolkat fram.

Personligen tror jag att bibeln är en bok full med metaforer, som en ledsaga för människor, inte något som skall läsas ordagrant.

Men som sagt, jag har min egen tro i huvudet och i den ingår inte bibeln.

Sömnproblem

Jag kommer seriöst hamna på psyket om inte det slutar snart.

Runt 8 blir jag jättetrött, går och lägger mig vid 9 och är nära att somna, men det bara GÅR inte!
Efter ett tag vaknar jag till, jättepigg.
Kl 3 på natten somnar jag tillslut, igår fick jag ett utbrott och började nästan grina.

Förr i världen älskade jag att vara uppe halva natten och sova halva dagen, men nu har jag blivit som en gammal kärring.
Jag vill gå upp tidigt, tycker det är härligt att fånga dagen, men just nu så går inte det.

Vad fan gör man?
Nu ska jag hur som helst dricka kaffe och plugga, kan knappt skriva med dessa häxnaglar.

Två veckor kvar

...Till jag åker, det är helt otroligt vad tiden går fort!
Och ännu fortare kommer den gå nu eftersom veckan kommer att vara fullspäckad med skolarbete. Inget mig emot, jag är taggad och dessutom går tiden fortare då.

I helgen kom pappas tjejs döttrar med deras respektive pojkvänner över på tacos, totalt var vi 8 pers, det var hur mysigt som helst, vi spelade buzz och drack.
Igår blev det tacos igen, med tjejerna hemma hos Elin.
Vi spelade kort, fan vad längesen det var man gjorde det, väldigt underskattat tycker jag.

Jag och älskling har inte jättemycket kontakt med varandra för tillfället, det beror som sagt på att han är på strandhuset och att jag har så mycket att stå i just nu.
Men ärligt talat så gör det inte mig någonting, för nu är det fasiken inte långt kvar!

Förövrigt går skrivandet något långsammare, vilket beror på dessa, som Elin gjorde på mig;Väldigt långa kan tyckas men jag är van vid långa naglar, vi får se om jag behåller dom tills jag åker till Peru.

Så här blir det när man pluggar när man är trött

Jag började läsa lite i religionsboken, mest i ett desperat försök att inte somna (jag tycker faktiskt det är intressant)
Men så kommer jag till en berättelse ur Talmud (ett ord som jag och Anna garvade åt i hela 9:an)
där det står om HadriANUS, något jag helt enkelt inte klarar av att släppa :D
Moget va?
Hursomhelst slutade jag läsa då.

Hur i hela världen ska jag hålla mig vaken idag? Faan, (hadri)anus vad jobbigt det kommer bli.

Någon som har tips på hur man hindrar sig själv från att däcka, snälla dela med er, jag har druckit sjuttio koppar kaffe redan, bröööl.

Men nu tog det stopp

...och DÄR tog min energi slut. Pang sa det.
Jag la mig en liten stund på sängen, kanske en kvart, sedan kom mamma hem.

Egentligen vill jag bara sova, men om man har svårt att somna om kvällarna är det inte världens bästa idé att sova på dagen *suck* hur ska jag stå ut tills dess.

Nåja, jag har hållt igång i 7 timmar non stop, det vore omänskligt att vara pigg resten av dagen.
Nu ska jag sätta mig ner lite med min religionsbok och sedan ut på en promenad.
Det är förövrigt ett jättebra tips för lata motionerare, på med kläder och jogging-skorna, musik i öronen och sen är det bara att gå ut genom dörren.
Jag går ca 30 min om dagen. Det räcker tycker jag.

Det är bättre att hitta ett motionssätt som faktiskt håller än att slänga dyra pengar på ett fancy gym som man måste åka till. Vem pallar packa träningskläder och ta sig till gymmet vareviga dag är man är helt slut efter skola och jobb?

På tisdag nästa vecka ska jag få följa med en annan klass till medicinska muséet i Uppsala.
Så oerhört snällt av läraren att bjuda med mig, det ska bli riktigt kul, min farmor har varit där och hon säger att det är ballt.

Nu är det 17 dagar kvar till Peru. Tänk vad fort tiden går!
Jag kryssar över dag för dag i min kalender, det är på något sätt så tillfredställande att kunna stryka ännu en dag.
Min älskling och jag har inte kunnats höra av så mycket då han måste dela ett trådlöst internet med övriga familjemedlemmar.
Han är nämligen i deras andra hus som ligger vid stranden, typ som sommarhus för oss.
Men inatt mailade han mig<3
Han har lovat att han inte ska pilla på mig medan jag pluggar, men jag vetefan om han kommer hålla det löftet och inte jag heller.

Abropå hjärtan, sånahär: <3
Jag fick en gång frågan "vad betyder det där som ser ut som en rumpa"
Haha, allt är i betraktarens ögon, ett hjärta för mig ett arsle för dig.

Extremt jävla speedad

Kl 03:53 vaknade jag. Pigg och utvilad och kunde inte somna om.
Så jag gick upp, städade köket, ställde fram frukost till mina familjemedlemmar (som de förövrigt aldrig åt) lagade scrambled eggs, skickade iväg viktiga mail och skrev klart min uppsats.
Allt detta innan klockan hann bli 7.

Därefter stack jag till skolan, hade en lektion, åkte hem, städade köket, lagade köttfärssås och nu tänkte jag skicka in min uppsats och försöka varva ner.

Jag förstår ärligt talat inte var all energi kommer ifrån, men det är sjukt härligt måste jag säga.
Jag älskar det!
Däremot skulle det lätt se ut som att jag drar nåt i näsan men så är faktiskt inte fallet. Det enda jag tar är min vanliga medicin.
Men en inspelande faktor kan vara att jag har tagit insomningstabletter det två senaste nätterna för att jag innandess kunde ligga till 4 på morgonen utan att sova.
Men nu har jag förhoppningsvis vänt allt rätt och jag hoppas verkligen jag kan somna ikväll.

Jag blir nästan lite äcklad av hurtbullar och nu är jag en själv.
Hujeda mig, nej nu ska jag vara lite mänsklig och ta en cigg och slappa.
Det är jag värd.

Välförtjänt vila

Nu har jag fått min allra första tenta i religion som jag ska börja plugga på imorgon.
Jag blev överraskad när hjälpläraren sa att de flesta tentor redan fanns färdiga och att jag kunde få tre utav dom redan idag.
Känns superhärligt!

Nu är jag hemma och kom precis hem från en powerwalk, jag passade på innan middagen för nu ska jag bara ligga framför TV:n och slappa.

Otroligt nog är jag sugen på att plugga och nu har jag det svart på vitt att jag kommer hinna med alla tentor innan terminens slut.
Det känns underbart faktiskt.

Har förövrigt inte fått något svar på blocket annonsen ännu, konstigt, jag som trodde att folk fullkomligt jagade sommarskor i dessa tider.

Blocket, hopin' for money in my pocket

Jag har lagt ut en annons på blocket, tror ni någon är intresserad av ett par ballerina och ett par handgjorda flipflops i minus tjugo grader?
Man kan ju alltid hoppas.
Dock har jag skrivit "oanvända, aldrig använda" folk kommer tro att jag är efterbliven.

http://www.blocket.se/stockholm/Nya_ballerina_i_skinn___handgjorda_flipflops_25461695.htm?ca=11&w=1

Om bloggkommentarer

En sak jag länge har funderat över är varför många bloggare skriver frågor till sina läsare.
Jag betvivlar starkt att de bryr sig om att svara eller ens läser svaren.

Exempel: "På julafton brukar jag äta köttbullar och vara med min släkt, hur brukar ni fira jul?"
Ponera då att jag skulle kommentera:
"Jo julen här börjar alltid mysigt med pappas släkt, tills morbror Ulf kommer in, packad som ett as och börjar kladda på min moster. Därefter utbryter ofta en vild dispyt mellan farbror Carl och morbror Einar om vem som tjänar mest pengar på sina företag.
Efter kalle, äter vi mat och min faster häller på sedvanligt sätt all julmust över sin make då han inte kan slita blicken från moster Helenas enormt stora pattar.

Chokladen brukar oftast ta slut fort då faster Berta som lider av hetsätningsproblem och svår ångest över att hon är 40 år, singel, abnormt fet och inte har några barn

Vid 9 tiden är slagsmålen i full gång och faster vrålar till sin man att hon vill skiljas och att han har en mikroskopisk kuk samt hon att hon har legat med hans bror, som olyckligtvis också befinner sig på samma fest.
Det är min jul."
(Nu går inte mina jular till så här dock)

Läser bloggaren? Bryr hon/han sig?

Om jag frågar saker så är det för att jag är genuint intresserad.
Och en sak till; det poppar till i mitt lilla blogghjärta så fort jag ser en kommentar.
Anledningen till att jag dock inte svarar är för att jag inte vet vart man svarar
a) i sin egen blogg
b) i den andres blogg
c) i själva bloggen

Och en annan fundering; bryr den som lämnar kommentaren sig om jag svarar? Går personen ifråga tillbaka och tittar?

Jag personligen blir lite pissed om bloggaren inte svarar på min kommentar, nästan frustrerad.
Jag lever icke som jag lär.

Förövrigt så läser jag inga stora bloggar, jag älskar vardagsbloggar men intressanta människor, men det jag undrar över; vad vill folk läsa från min blogg?
Vad är det mest intressant när jag skriver om?

Jag kommer aldrig kunna ge några bra klädtips, eller om vilket schampoo man bör använda.
Däremot kan ni få en inblick i det spännande landet Peru från och med den 1:a februari, så håll utkik här då!

Nu ska jag äta lunch och sedan bär det av till skolmöte.
Jag fick förresten jättebra respons från min klasskompis, hon var inte alls sur och förstod läget.
Nu är det bara hästägaren kvar. Det lönar sig att ta tag i saker.

Nyårslöftena uppfylls, ett efter ett...

Mina nyårslöften existerar visserligen inte.
Jag är av åsikten att man kan lika gärna göra en nystart en onsdag kl 3 mitt på året.

Det är bara helt vanliga löften.

Jag skall:
Vara ärlig mot mig själv och andra
Sluta undvika konflikter och saker jag är rädd för, i den mån det är möjligt
Ta tag i saker direkt.

Förut har jag;
Försonats med en vän som jag behandlat illa, trots att jag var rädd för att träffa henne face to face

Idag har jag;
- Mailat rektorn och två hjälplärare
- Mailat en i min klass angående flakpengarna

Kvar har jag;
- Maila en kompis jag har behandlat illa, nej två är det.
- Maila ägarinnan till min häst (som är sur på mig för att jag inte varit där på länge)

Varför införskaffar jag mig fiender ständigt och jämt?! Så sjukt onödigt!
Allt beror på min jävla konflikträdsla.
Notera att det står maila för jag vågar inte ta saker i verkligheten. Det får komma så småningom, jag tar en sak i taget.

Nu ska jag hur som haver ut på en promenix, jag vill inte hårdträna 1 dag efter magsjuka, men en promenad har aldrig skadat någon (om man bortser från alla tanter som druttar på arslet och bryter lårbenshalsarna på glansisen)

En orolig lycklig själ

Jag oroar mig för det mesta.

För det som ska ske, för det som inte kommer att ske, för det som aldrig har skett.
Det finns alltid ett mörkt moln på min himmel.

Min kille har en nästan irriterande, aldrig svikande positivitet.
Innan resan var bokad hade jag gett upp. Det kommer aldrig hända, vi kommer inte kunna ses förrän om ett halvår och jag kommer ätas upp av längtan.
Men han gav aldrig upp "snart ses vi igen" skrev han.
Och jag blev nästan provocerad av det, för jag visste hur besviken jag skulle bli om det aldrig hände.

Och så en dag kom ett mail, att ett flyg var bokat, den 31:a januari.
Tidigare än väntat till och med.

Och lyckan var fullbordad, överväldigande och alldeles.. alldeles underbar.

Så nu trummar jag på bordet, så som förra gången.
Räknar dagar, kollar i kalendern och hoppas att jag har sett fel, att det i själva verket bara är en vecka kvar.
Planerar, hur jag ska få 5 timmar att flyga förbi i Madrid, att jag ska köpa en korsordstidning, att jag ska hitta rätt gate direkt för att försäkra mig om att jag inte missar planet.

Jag är uppslukad och i en annan värld, älskar att gå och lägga mig om kvällarna för då vet jag att jag kommer en dag närmare resan.
Bort från den bitande kylan, bort från alla orosmoln, till mina drömmars plats, till min älskade.

Tills dess kryper jag på väggarna och far omkring som en katt med eld i baken, fram och tillbaka, otåligt för att timmarna skall gå framåt.
Och det gör dom.
Idag är det 19 dagar kvar.

Jag är en hycklare!

I många frågor, men framförallt när det kommer till barn.

Jag tycker barn är skitjobbiga, skrikiga, snoriga, uppmärksamhetssökande irritationsobjekt.
Ändå smälter mitt hjärta när jag ser exempelvis Familjen Annorlunda och jag får en stark barnlängtan.

Jag stör mig något oerhört på barn som låter, mina föräldrar däremot gör det inte.
"Hur tror du du lät när du var liten?"

Jag var tyst och väluppfostrad, gjorde aldrig ett ljud ifrån mig!... Säger vi.

Magsjuk = mardröm!

Jag lider av en smärre fobi för att spy. Jag får panik och börjar gråta och skrika när det händer.

Och nu händer det. Två gånger har det hänt, jag ringde till vårdguiden, tyvärr går det inte på något sätt förhindra att man kräks, så jag får stå ut.

Klockan är för närvarande 02:17, helst av allt vill jag bara sova, och inte sitta här med en opålitlig, bubblande mage som närsomhelst kan bjuda på en överraskning.
Jag vill inte sitta här med spysmak i munnen, jag vill inte vara rädd för när nästa gång infaller.

Men det finns absolut inget jag kan göra och jag tackar gudarna för att det händer nu och inte när jag ska åka till Peru.
Det är jag faktiskt "glad" över.
Så jag får helt enkelt acceptera läget, alla kompisar har varit magsjuka så varför skulle jag slippa undan?

Liite liite bitter är man, finns fanimej inget vidrigare än att spy, absolut ingenting.

Planering

Jag och mamma åt lite tomatsoppa tillsammans, idag kommer min äldsta bror över på middag, ska bli hur mysigt som helst.
Igår berättade jag för min mamma hur allt låg till, ungefär så här lät det:
Jag: Jo det är en sak jag måste berätta
Mamma: Är du gravid?!

Haha, i jämförelse med det var det jag berättade ganska milt, och allt gick som sagt bra.

För tillfället sitter vi och kollar på ordlistor på Quechua, indianspråket i Perú, vi har nämligen kommit på den briljanta idén att mitt och Bolis framtida barn ska heta ett namn på Quechua.
Jag tror inte Boli skulle vilja det ärligt talat, det är lite låg status att heta ett indiannamn i Peru, men jag tycker det är ballt och mamma med uppenbarligen.

Jag väntar otåligt på ett mail från min läkare. Jag behöver verkligen ny medicin!
Det känns som att jag aldrig riktigt vaknar på morgonen, jag känner mig nyvaken hela dagen tills jag går och lägger mig igen, det är verkligen sjukt jobbigt.

Om exakt 21 dagar åker jag till Peru, det är ju ingen tid alls!
Jag sitter redan och funderar på vad för kläder jag ska ha med mig och i vilken väska.

Kl 15:00 lyfter planet som är framme 19:05 i Madrid. Där måste jag vänta i 5 timmar, sedan tar det 12 timmar att flyga till Lima.
Faktum är att det är den långa flygresan på 12 timmar som är minst jobbig.
Man accepterar på något sätt att man kommer sitta i planet en väldigt lång tid och lägger ner sin energi på annat, filmerna som finns i sätet och framförallt maten.

Det som är absolut jobbigast är när man väl är framme i Peru.
Dels så måste man vänta och stå i kö för att de ska kontrollera passet osv och sedan är de enormt sega med att lägga upp väskorna på bandet.
Då är det som allra jobbigast, därför att man vet att ens älskade som man har väntat på i månader står bakom en vägg och man står där och hoppar och svär för att man är så otålig.

Känslan när allt är klart och man går ut i vänthallen är bara helt obeskrivlig.
21 dagar.. Herregud.

Biljetten snart bokad

Idag kommer biljetten att bli bokad.

Om 3 veckor kommer jag att vara i Peru.
Jag har inget mer att skriva, jag kan inte förstå att det är sant.

Kylan är störd!

Är det inte helt sjukt hur kallt det är?!
Jag kan knappt förstå det, efter så många milda vintrar blir det helt plötsligt kallt som i satans rövhål.

Det positiva är väl att vi går mot ljusare och varmare tider, även om det är svårt att se ett slut på den här sjuka vintern som faktiskt är över hela världen.

Imorgon ska jag som sagt till stallet, men jag ska sätta på mig femtio lager kläder, det ska gudarna veta.
Nu önskar man att man hade en sådan där ful stickad ylletröja som man annars hatar.

Och min kille, ja han har det en sisådär 30 grader.. PLUS!
Nej jag är absolut inte avundsjuk, jag undrar hur han ska klara sig i den här kylan sen, helst skulle jag vilja leva som ett flyttfågel, att bara dra till Peru varje vinter.
Men om ett par veckor sticker jag från den här kylan, underbart!

Nu ska jag hoppa ner i min uppvärmda säng, jag har nämligen en elektrisk värmedyna så kylan drabbar inte mig där jag ligger nerbäddad i min säng.

Hur kallt är det hos er?

Ridning och kyla

Imorgon ska jag ut och rida igen.
Jag har väldiga problem med hästkraken som helt enkelt vägrar gå framåt med mig när vi rider själva.
Läste någonstans att det beror på att den inte litar på en som flockledare och att dom försöker testa en, vilket jag förstår, jag är ganska mesig på hästryggen, men å andra sidan var det nu fem år sedan jag gick på ridskola, så jag är hyfsat ringrostig.

Biljetten till Peru är inte bokad ännu, det är något strul med kreditkortet osv, men nästa vecka räknar vi med att den är det.
Igår satt jag och läste på om Peru's ursprungsreligion som tyvärr är ganska utdöd pga att spanjorerna med våld och hot tvingade på befolkningen kristendomen (ungefär samma metod som användes världen över när de ville att folk skulle bli kristna)

Här är den ursprungliga religionen;

Religionen i Inkariket var därför inte helt lika i olika landsändar. Men en grundläggande uppfattning om världen var gemensam. Världen indelades i tre zoner:

• Janan Pacha var himmelriket, där bodde rymdens gudar Solen, Månen, Stjärnorna. Förbindelserna mellan människorna och himmelsens gudar gick via Inkan som var Solens son.
• Kay Pacha var bebodd av människorna, djuren, växterna och jordens gudar.
• Ukju Pacha innebar underjorden. Där bodde de döda. Viss förbindelse fanns mellan människorna och de döda och den skedde genom jordens olika källor, sjöar, grottor och liknande.

På quechua betyder pacha på en och samma gång "tid" och "rymd".

Saxat från wikipedia.

Dessutom ska jag försöka lära mig att räkna till tio på quechua, indianspråket, skulle gärna vilja lära mig det!

5 månader

Just nu befinner jag mig hos min far.
Jag fick en impuls att åka hit igår, överlät sängen till min bror som jobbar och så tog jag den sköna soffan.

Snart kommer pappa hem och då ska vi panta en miljard burkar, miljövänligt och en extra slant i fickan, perfekt!

Idag firar dessutom jag och min älskling 5 månader tillsammans. Biljetten är snart bokad och den 1a februari kommer jag vara påväg till Peru där vi kommer att fira våran halvårsdag tillsammans, helt underbart!
Dessutom har han lovat att vi ska rida på stranden i Peru, men jag har klargjort att det inte kommer bli någon nybörjar-tur i skritt utan att han får hänga med (eller hålla sig fast?) när vi dundrar fram på stranden!
Det kommer bli underbart.

Tingeling.

Min värld utan medicin

...Är riktigt hemsk.

Jag hade inga mediciner kvar på recept heller. Så nu måste jag vänta på att min läkare skriver ut.
Det känns som jag aldrig riktigt vaknar på morgonen, jag är trött och ouppmärksam, jag förstår inte hur jag stod ut innan jag fick den.

Fast det är klart, nu har jag vant mig vid att vara pigg och alert, så det är tufft att inte vara det.

Katastrof på G

Min medicin är slut...
Och det är söndag = apoteket har stängt = jag kommer vandra runt som en zombie hela dagen.
Fan också.

Far och flyg

Hej och hå, här sitter jag alldeles ensam, jag vet inte ens varför jag är uppe.
Min syster har fixat en städerska som ska komma imorgon, superbra, för då blir mamma glad när hon kommer hem och sen slipper vi städa.

Imorgon ska jag till stallet och denna gången ska min bror skjutsa mig dit eftersom bussarna typ aldrig går på söndagar och så ska han hjälpa mig på med sadeln har han lovat.
Jättebra.

Jag har inte gått utanför dörren idag, kom jag på nu, jag pallade inte, det är kallt ute.
Däremot har jag kollat på flyg till Peru. Oavsett vilket flygbolag man väljer, så kräver ditresan att man väntar i 5-6 timmar i Madrid.
Alltså seriöst, vad fan ska man göra i 6 timmar?
Jag ska egentligen inte klaga, jag ska vara glad att jag kommer iväg över huvud taget.
Jag har i alla fall bestämt att jag ska ta en sömntablett på flyget mellan Madrid och Lima, det är ju trots allt på natten.
Men denna gången ska jag fan ta med en nackkudde!

Nu ska jag nog skutta i säng, jag vet somsagt inte ens vad jag gör uppe, här finns inget att göra, inte ens en bra film.

Jag är tacksam för att min kille åtminstone bor i ett varmt land, fast det skulle egentligen inte spela någon roll om han bodde på antarktis, jag skulle åka dit ändå.
Men det är helt klart en bonus.

Hatar mörkret

Jag trodde jag skulle vänja mig efter 19 år, men icke.
Det finns inget jag avskyr så mycket som vintern. Så fort det mörknar så blir jag deppig.
Jag försöker stå ut, tänka att det blir ljusare, men jag står bara inte ut.

Det känns som att leva ett halvår i en mörk garderob, jag förstår faktiskt inte hur någon står ut.
Det är en ända jävla lång plåga, tur att jag får möjligheten att komma bort, fy fan säger jag bara.

Dan efter dan

Igår var jag fruktansvärt bakis.
Jag och syrran och brorsan låg här helt utslagna hela dagen. Vi sov på soffan, jag hade kudden på systers rumpa och bror hade kudden på min, så vi låg på rad, helt förstörda och försökte sova bort baksmällan.

Idag mår jag bra, jag har ägnat hela dagen åt att städa.
Vi har hur mycket dricka hemma som helst, folk glömde kvar mängder med öl, cider, vin och sprit.

Otroligt nog så blev inget snott eller förstört, däremot är det kladdiga fläckar överallt efter utspilld cider, men det kan jag leva med.
Just nu avnjuter jag en kaffe, "Jehåvas" var förbi och lämpade en tidning i brevlådan men ringde inte på.

Inom en vecka kommer biljetten att vara köpt. Jag kan inte ta in det, att jag ska dit, bort från kylan och träffa min älskling.
Däremot kommer resan ta 32 timmar, vilket jag bävar inför.
Förra gången tog resan 19 timmar, fan att det ska vara så jävla långt. Och inga direktflyg finns det.

Då kommer min blogg också bli lite mer intressant kanske, jag ska försöka blogga så mycket som möjligt medan jag är där, åtminstone ett inlägg per dag så att även familjen kan följa min resa.
Däremot tror jag att det kommer bli många som motsätter sig min resa, att jag sumpar skolgången och så vidare.
Men jag ska sköta skolan medan jag är där, dessutom lever jag bara en gång, jag vill verkligen åka och ingen kan hindra mig direkt.

Förövrigt förstår jag nykterister, jag dricker allt mer sällan.
Inte för att jag tycker det är fel, utan för att man mår så jävligt dagen efter, det känns inte värt det.
När man dricker för att det är gott och blir lite salongsberusad är en annan sak, men själva supandet har jag börjat tröttna på.
Så himla kul och spännande är det inte längre.