BLOGGER TEMPLATES AND TWITTER BACKGROUNDS »

fredag 29 januari 2010

Medicin, stress och vänskap

Det värsta med medicinen jag tar är att när man är ovan, vilket jag har blivit efter uppehållet, så förstärker den känslorna man har gånger tio.
Är man glad så blir man helt överlycklig, hoppig och skuttig.
Har man minsta lilla ångestklump så växer den sig till en jätteboll i magen så det känns som man ska kvävas.

Och så är det nu, jag vet inte varför men jag är stressad och allmänt orolig.
Igår ringde Boli, mitt när jag var uppe i saker, och jag lät nog ganska otrevlig och okär. Så fick jag ångest över det, han spenderade sina sista mobilpengar på en småtjurig flickvän.

Men saken är den att jag måste lägga all tid och energi på mina vänner som jag inte kommer träffa på över en månad. Jag tror det är det jag har ångest över.

Usch vad jag kommer sakna dig<3

Elin är min personliga psykolog, och jag hennes. Vi pratar i telefon säkert en timme om dagen och jag kan prata om allt med henne.
Man ska inte vara beroende av en människa men hon är verkligen min stöttepelare, hon har en förmåga att dra mig upp ur skiten, varje gång.
Hon kan mig utan och innan, varenda skrymsle och vrå jag har på insidan, hon vet hur det är att ha ADD, hon vet hur det är att få biverkningar av medicinen, hur det är inte ha medicinen osv.

Nu kan vi bara ha mailkontakt och jag kan inte ringa henne när som helst och bara prata av mig.

Vår historia sträcker sig långt bak i tiden, ända sedan den dagen vi var ett år gamla och träffades första gången, hon puttade ner mig på backen och jag blev rädd för henne.
Sedan blev vi bästa vänner på landet, och följde varandra på håll, i 19 års tid.

Men då var vi så olika. Hon var högljudd, framåt och modig.
Jag var tystlåten, feg och oskyldig.

Medan hon var på fester och hade börjat röka, var jag ute och skejtade och hade inte ens testat röka.

Det var inte förrän vi började på samma gymnasium vi började inse att vi kanske var mer lika än vi trott och att våra olikheter balanserade upp varandra.
Som hon brukar säga: jag tar ner henne på jorden och hon lyfter mig från jorden.

1 kommentarer:

Nathalia sa...

Hej gumman!
Vad fint du skriver om din kära vän. Måste vara underbart att ha en såan vän kan jag tänka mig.
Ja medciner är inget kul har en del erfarenheter av det du skriver. Hoppas att du snart kommer i balans med medcinerna och kroppen.
Kram till dig från mig..

Labels