Om religion

Ofta får jag frågan om min kille är katolik, vilket han inte är.
Det är ganska starkt eftersom han lever i ett väldigt katolskt land och många lagar där är präglade av religionen, ex abortlagarna.

Det är snarare så att jag är lite mer religiös än honom trots att jag är uppväxt i ett sekulariserat samhälle.

Katolicismen i Peru är en väldigt lidelsefull religion enligt min uppfattning. Helgon som plågat sig själva till döds hyllas (trots att självmord är en synd enligt bibeln) det är med andra ord ingen jättemunter religion, överallt finns bilder på Jesus, uppspikad på korset med en plågad min.

Jag har lite svårt för religioner som envisas med att se människor som smutsiga syndare, och framförallt undrar jag varför just sexualiteten ses som något smutsigt.
Enligt mig är sex något fint och vackert. Det är det som gör att vi alla finns idag, som skapar nytt liv.

Men i många religioner är framförallt oskulder hyllade. Jungfru Maria exempelvis.
Men jag undrar hur i helsike hon kan ha varit en jungfru med tanke på att Jesus hade massvis av syskon och hon var gift många år med Josef.

Jag har stor respekt för religioner, däremot anser jag att även om man har en tro måste man använda sitt eget huvud, diskutera, analysera och skapa sig en egen uppfattning.
Heliga skrifter kan tolkas på oändligt många sätt, men folk verkar förlita sig på det som andra har tolkat fram.

Personligen tror jag att bibeln är en bok full med metaforer, som en ledsaga för människor, inte något som skall läsas ordagrant.

Men som sagt, jag har min egen tro i huvudet och i den ingår inte bibeln.