Dan efter dan

Igår var jag fruktansvärt bakis.
Jag och syrran och brorsan låg här helt utslagna hela dagen. Vi sov på soffan, jag hade kudden på systers rumpa och bror hade kudden på min, så vi låg på rad, helt förstörda och försökte sova bort baksmällan.

Idag mår jag bra, jag har ägnat hela dagen åt att städa.
Vi har hur mycket dricka hemma som helst, folk glömde kvar mängder med öl, cider, vin och sprit.

Otroligt nog så blev inget snott eller förstört, däremot är det kladdiga fläckar överallt efter utspilld cider, men det kan jag leva med.
Just nu avnjuter jag en kaffe, "Jehåvas" var förbi och lämpade en tidning i brevlådan men ringde inte på.

Inom en vecka kommer biljetten att vara köpt. Jag kan inte ta in det, att jag ska dit, bort från kylan och träffa min älskling.
Däremot kommer resan ta 32 timmar, vilket jag bävar inför.
Förra gången tog resan 19 timmar, fan att det ska vara så jävla långt. Och inga direktflyg finns det.

Då kommer min blogg också bli lite mer intressant kanske, jag ska försöka blogga så mycket som möjligt medan jag är där, åtminstone ett inlägg per dag så att även familjen kan följa min resa.
Däremot tror jag att det kommer bli många som motsätter sig min resa, att jag sumpar skolgången och så vidare.
Men jag ska sköta skolan medan jag är där, dessutom lever jag bara en gång, jag vill verkligen åka och ingen kan hindra mig direkt.

Förövrigt förstår jag nykterister, jag dricker allt mer sällan.
Inte för att jag tycker det är fel, utan för att man mår så jävligt dagen efter, det känns inte värt det.
När man dricker för att det är gott och blir lite salongsberusad är en annan sak, men själva supandet har jag börjat tröttna på.
Så himla kul och spännande är det inte längre.