Kärlek vid första ögonkastet? Inte direkt

Jag får ofta frågan om det var kärlek vid första ögonkastet mellan mig och Boli.
Svaret är ja och nej. Det var helt klart något som intresserade mig, men jag var väldigt reserverad och försiktig i början.

Jag tyckte han var fantastiskt snygg, men jag vågade inte tro att det var något mer.
Han skickade visserligen sms och sa saker som man inte säger till ett vanligt ragg, men jag trodde att det var ett billigt trick för att få en blondin i säng.

Jag uppfattade honom som arrogant, skrytsam och väldigt medveten om hur bra han såg ut.
När jag gick in på facebook och fick se massa bilder som han hade tagit med andra tjejer på sin europa-resa kände jag mig som en idiot. Jag borde ha fattat det, jag var bara en i mängden och snart skulle han åka hem.

Men jag träffade honom till slut och intrycket blev inte bättre just då, jag tyckte han var väldigt självupptagen, han frågade:
"Vad tycker du om mig?" och jag svarade:
"Jag tycker att du ser bra ut, och jag vet att du vet om det"

Sedan åkte vi hem till honom, jag undrade om det var ett misstag, jag visste att han skulle åka hem snart. Nåväl, det kanske bara skulle bli en trevlig natt.
Men någon gång dagen efter ändrades allt.
Då började han öppna upp sig och visade sig vara allt jag någonsin önskat mig.
Han pratade lugnt, lyssnade på mig och vi insåg att vi hade massor gemensamt.

Vi blev störtkära.

I över en vecka umgicks vi intensivt, han struntade i flyget tillbaka till Madrid där han egentligen skulle spenderat den sista veckan bara för att vara med mig.

Jag valde att spendera min födelsedag med honom, vi satt vid en sjö, höll om varandra och bara pratade tills klockan blev över 12 och jag fyllde 19 år.
På morgonen blev vi tillsammans.

Sedan kom det oundvikliga, han måste åka hem.
Redan då var det bestämt att jag skulle till honom i Peru.
Folk trodde jag hade blivit galen, jag skulle åka till andra sidan jorden, utan hotell, för att vara med en kille jag känt i 10 dagar.
Och jag förstår dem, men känslan var för stark för att ignorera, så jag åkte.

Det har jag aldrig ångrat, för jag har aldrig varit så kär i hela mitt liv.
Varje gång jag ser honom får jag den där pirrande magkänslan, så intensiv att det känns som jag ska svimma.
Det finns ingen människa som kan få mig att skratta så mycket, inte heller någon som kan irritera mig som han.
"Det är för att jag älskar dig, det vet du" säger han efter att han har petat och kittlat mig i en halvtimme och jag bara vill slå något hårt i skallen på honom.

Ja, gott folk, det var min 19-års present.
Vi kommer att fira vårt halvår tillsammans, den 5:e februari.

Att vara så kär och att älska någon så högt är en gåva enligt mig.

När vi var i Cusco, på hotellrummet och skulle sova, sa vi "jag älskar dig" för första gången. Där, i mörkret.
Det är nog det mest sanna jag någonsin sagt.