Min drogade kanin

Inatt drömde jag att Ville dog. På landet.
Jag försökte desperat distrahera honom så att han skulle "glömma" att dö.

Jag trodde nog aldrig, när jag var 11 år och köpte honom, att han skulle hänga med mig tills jag var 20 år!
I år blir han 9, han är liksom en del av inredningen här hemma, en självklar del av hemmet. Det skulle kännas så konstigt den dagen han försvinner.

Seg som en smörkola är han, inget kan ta död på honom, när jag var i Peru hade min syster glömt att mata honom över helgen.
När hon kommer hem kan han knappt stå på benen och faller ihop så fort han försöker ta sig fram. Dramat är i full gång, min syster tror att hon har tagit död på honom, får panik, gråter, ringer min mamma som befinner sig i Norge och inte svarar på mobiltelefonen.
Lyckligtvis repar sig Ville (min kanin) och blir bättre.

Tre dagar senare får min syster ett sms.
"Just det, jag råkade tappa en halv lugnande på golvet innan jag åkte som jag aldrig hittade"

Hur en 9 år gammal kanin kan överleva en sådan sak förblir ett mysterium.
En sak är i alla fall säker, han måste ha väldigt bra gener.