Frågestund och dagböcker

När jag var 14 år kunde jag tydligen bli mätt på en påse minimorötter och godis. Wow. Inte konstigt att jag vägde 50kg.

Nu sitter jag här och sörplar på min andra kopp kaffe och är slightly speedad.
Jag har funnit nöjet i att läsa igenom gamla dagböcker.
Mönstret ser ungefär ut såhär;
Fram tills 13 års ålder = bekymmerslös och naiv.
Därefter = alla småsaker blir jätteproblem.
Underbara tonår. Jag vill aldrig tillbaka.

Jag spanade in en blogg, med absolut inga kommentarer, varpå skribenten skriver:
"Nu ska jag ha frågestund, fråga vad ni vill"
... Fortfarande inga kommentarer.

För att en frågestund överhuvudtaget ska fylla sin funktion bör man väl ha etablerade läsare? Eller iallafall en kommentar.

Själv har jag ingen aning om hur många läsare jag har, det går inte att kolla på blogspot.
Jag ser bara bloggen som en underbar ventil eftersom jag älskar att skriva.
Jag är även medveten om hur tidvis ospännande inläggen är, men mitt syfte är i första hand för min egen skull.

Sedan om man hittar likasinnade eller lyckas inspirera någon är det en jättebonus.
Men att fråga om frågestund skulle jag endast våga mig på om jag hade minst 10 kommentarer per dag.
Det skulle kännas lite patetiskt annars.