Antligen framme

Och resan hit var minst sagt dramatisk.





Pa kon till sakerhetskontrollen till sista flyget fran Amsterdam till Lima, sa kande jag att flackar borjade dansa framfor ogonen.


Hela kroppen borjade darra och pa grund av en hel natt utan att sova plus att jag knappt hade atit gjorde att jag insag att jag skulle tuppa vilken sekund som helst.





"Jag FAR inte svimma, da kanske dom inte slapper pa mig pa planet, da ar allt kort" Sa jag gjorde allt i min makt for att sta uppratt, men det sket sig, jag singlade ner mot marken och i nasta sekund ligger jag ner, med en folkmassa runt mig, som fragar


"are you okay?!"





Sakerhetsvakterna kommer rusande och lyfter mig i varsin arm, jag far ga forbi hela kon, de scannar snabbt mitt handbagage och placerar mig sedan i en rullstol, haha, som en flygvardinna sedan rullar pa, sa att jag far stiga pa forst av alla, och sedan gjorde hon i ordning en soppa till mig.





Alla var valdigt val omhandartagande, dom fragade om jag ville aka till sjukan men jag forklarade att det troligtvis bara berodde pa somnbrist och nervositet, sen var allt lugnt!








Flygresan fran Amsterdam till Lima var oandligt lang. 12 timmar pa ett och samma plan, visserligen fanns dar en DVD till varje sate med en massa filmer och serier, men anda.





Det enda som fanns att gora var att ata, flygvardinnorna forstod antagligen det och godde oss som julegrisar.





Nar den oandligt langa flygresan var klar hamnade jag i nagot slags chockartat vakuum nar jag fick aterse min alskade pojkvan igen och insag att jag var pa en annan kontinent.





Har springer smabarn runt och tigger, gatuhundar overallt, ar man inte van att se detta blir man illa berord.





MEN vilket underbart folk, alla ar varma och sa otroligt valkommnande, jag ar redan en medlem i familjen, jag har fatt presenter och Bolis hushallerska som ar arton ar hittar ideligen pa anledningar att fa ga in i rummet och titta pa mig eftersom hon tycker jag ar sa vacker med mitt blonda har och bla ogon.

Detta vantade mig nar jag kom hem till min alskling