I många frågor, men framförallt när det kommer till barn.
Jag tycker barn är skitjobbiga, skrikiga, snoriga, uppmärksamhetssökande irritationsobjekt.
Ändå smälter mitt hjärta när jag ser exempelvis Familjen Annorlunda och jag får en stark barnlängtan.
Jag stör mig något oerhört på barn som låter, mina föräldrar däremot gör det inte.
"Hur tror du du lät när du var liten?"
Jag var tyst och väluppfostrad, gjorde aldrig ett ljud ifrån mig!... Säger vi.
tisdag 12 januari 2010
Jag är en hycklare!
Upplagd av emmamacita kl. 02:44
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Labels
- ADD (1)
- aventyr (2)
- barnaminnen (1)
- bilder (1)
- bio (1)
- bloggar (1)
- cuzco (3)
- dikt (1)
- fragor (1)
- frieri (1)
- frågor (1)
- Funderingar (1)
- förberedelser (4)
- galna hundar (2)
- hemfard (1)
- hemma i sverige (1)
- humor (1)
- höstdepp (1)
- idol (1)
- kola-blad (1)
- kommentarer (2)
- kryssning (1)
- krönika (1)
- kulturskillnader (1)
- kärlek (9)
- lima (2)
- machu picchu (1)
- mat (1)
- nyheter (1)
- peru (52)
- religion (4)
- ridning (1)
- samhällsfrågor (1)
- sorg (1)
- studier (2)
- städning (1)
- sverige (2)
- tankar (1)
- trötthet (1)
- vardagen (4)
- vardagsliv (33)
- ångest (1)
1 kommentarer:
Jag avskyr verkligen barn! Förutom mitt eget. :P Egna barn och andras ungar är ett uttryck som stämmer väldigt bra. :)
Skicka en kommentar