O snap, Jesus!

Imorgon är dagen D, min första tenta.
Jag känner mig nervös och pirrig på ett bra sätt, just nu sitter jag i vanlig ordning med en kaffe.
Jag älskar kaffe, smaken, känslan, allt! Jag sörplar i mig flera koppar om dagen, men första koppen är helt klart godast.

Idag är det 10 dagar kvar tills jag åker, kan ni förstå?
10 dagar! Helt otroligt.
Min älskade var på metallica konsert igår, fatta hur avundsjuk jag är!
Vi hann prata lite på msn igår, mitt julkort har förövrigt kommit fram, det tog bara sisådär en månad, men det kom fram.

Tidskillnaden kan vara lite jobbig, för när jag är trött och ska sova så loggar han in och är jättepigg och vill prata massor.
Peru ligger 7 timmar bakåt i tiden.

Jag måste bara dela med mig av mitt nyfunna favo-citat ur bibeln.

Det var en kvinna som hade varit otrogen och skulle stenas, men så kom Jesus och sa:
"Den som är fri från synd kan kasta första stenen"
Såå klockrent, fattar ni hur ägda alla idioter som riktigt längtade efter att stena henne till döds blev.
Och det ligger något i det citatet, man är så jävla snabb att döma andras handlingar och helt glömma bort alla fel man själv gör.

Kvinnan gick i alla fall fri.
"Gå nu och synda inte mer"

Sedan undrar jag hur en människa överhuvudtaget kan klara av att kasta stora stenar på någons huvud och se denne plågas till döds, det övergår mitt förstånd, det jävliga är att det fortfarande förekommer.

Tankar

Nu har jag tuggat mig igenom lite av kristendomens kapitel.
Det är det längsta utav alla och det finns så otroligt mycket information, det svåra är att sålla ut det som är viktigt.

Jag håller mig medvetet undan ämnet religion så gott det går, jag blir så förvirrad av det hela.
Jag är troende, har alltid varit. På någonting.
Men vad vet jag inte. Inte exakt.

En tanke som skrämmer mig, är att om jag hade varit troende under min tonår, så hade jag sluppit så enormt mycket ångest.
Då hade jag aldrig begått så många misstag.
När jag var liten så var tron en trygghet som inte går att beskriva i ord. Jag bad långa böner och "babblade" med gud.

Många tror att religion är hjärntvätt, jag kan hålla med till viss del men för min del är det tron som har gjort att jag faktiskt diskuterar och analyserar saker.
Även fast jag var med i ett samfund ifrågasatte jag allt och ville ha svar.

Samtidigt är tro också en uppoffring och en livsstil som jag inte skulle klara av. Och det finns en hel del saker jag motsätter mig också och inte håller med om.
När jag blir djup blir jag väldigt djup, som en ändlös tjärn.

Visst är det trevligt att vara spirituell och djup, men vid vissa tillfällen önskar jag att jag vore en ytlig, korkad person.
Vissa saker hade blivit lättare då.

Om religion

Ofta får jag frågan om min kille är katolik, vilket han inte är.
Det är ganska starkt eftersom han lever i ett väldigt katolskt land och många lagar där är präglade av religionen, ex abortlagarna.

Det är snarare så att jag är lite mer religiös än honom trots att jag är uppväxt i ett sekulariserat samhälle.

Katolicismen i Peru är en väldigt lidelsefull religion enligt min uppfattning. Helgon som plågat sig själva till döds hyllas (trots att självmord är en synd enligt bibeln) det är med andra ord ingen jättemunter religion, överallt finns bilder på Jesus, uppspikad på korset med en plågad min.

Jag har lite svårt för religioner som envisas med att se människor som smutsiga syndare, och framförallt undrar jag varför just sexualiteten ses som något smutsigt.
Enligt mig är sex något fint och vackert. Det är det som gör att vi alla finns idag, som skapar nytt liv.

Men i många religioner är framförallt oskulder hyllade. Jungfru Maria exempelvis.
Men jag undrar hur i helsike hon kan ha varit en jungfru med tanke på att Jesus hade massvis av syskon och hon var gift många år med Josef.

Jag har stor respekt för religioner, däremot anser jag att även om man har en tro måste man använda sitt eget huvud, diskutera, analysera och skapa sig en egen uppfattning.
Heliga skrifter kan tolkas på oändligt många sätt, men folk verkar förlita sig på det som andra har tolkat fram.

Personligen tror jag att bibeln är en bok full med metaforer, som en ledsaga för människor, inte något som skall läsas ordagrant.

Men som sagt, jag har min egen tro i huvudet och i den ingår inte bibeln.

Jehovas vittnen och snöstorm

Ridningen blev aldrig av. Min snela hest hade inte fått på sig snöskorna än, eftersom hästar har håligheter i mitten av hoven bildas det snö-kockor där som blir som att gå med isbollar under fötterna.
Istället bytte jag täcke, gick en promenad med henne och ryktade henne. Väldigt mysigt det med!
Jag älskar som sagt den hästen, längtar tills nästa gång jag får åka ut till stallet.
Vilket blir på söndag. Då har jag även lyckats att nästan lura med min bror med till stallet, med löftet att det finns massvis med ridtjejer där han kan ragga på.
"Men vad ska jag göra där då?"
"Hjälpa till att slänga upp sadeln! Den är ju blytung!"
"Tänk om hästen sparkar ner mig?"
Han vet nog inte om att man lägger på sadeln på sidan av hästen och att det således är nästintill omöjligt att bli sparkad.
Dessutom är min häst en gammal tant, hästår räknat och är därmed lugn som en filbunke, förutom när sadeljorden ska spännas, men det är inget han behöver bekymra sig över.

Mest vill jag ju att han ska åka med för då får jag skjuts, men då kom mamma den bajskorven och sa att det ska målas på söndag och knyckte John ifrån mig. Fan, hur övertygar man sin bror att det blir mycket roligare i ett stall, mitt i snöstormen bland hästskit?
Impossible task? Det återstår att se.

Igår kom två killar från Jehovas Vittnen och plingade på.
Man får alltid samma förvånade miner när de frågar om man hört talas om deras tidskrifter och man svarar:
"Ja, jag har varit på möten i flera år" och INTE smäller igen dörren framför trynet på dom.
Jag tyckte så synd om stackarna som vandrade runt i snöstormen med sina tidningar. Jag ville nästan bjuda på en kopp kaffe, men det tror jag inte mamma skulle uppskatta.
Men vi stod och snackade ett tag, djävulen hit, gud dit, det finns inga måsten.
Nej nej, visst, har man varit i smeten vet man bättre.

Men, de är inte så onda som folk vill framställa dom som. Det är faktiskt goda människor som gör det som de tror är rätt, även om folk gärna tror att det är av ren djävulskap de plingar på dörren och stör.

Folk drar ofta roliga historier om när "Jehåvas" kom och plingade på
"och då sa jag, FAR ÅT HELVETE MED ER!"
Jag roas dock inte lika mycket faktiskt.

Det är snöstorm ute och jag har inga vinterskor. Aj aj.
Och Boli är på stranden om dagarna och surfar.
Hade det varit snöslask här hade jag nog varit mer avundsjuk, men lite mysigt är det med snö?
Mörkret suger dock.
Adjö.