Jag trodde jag skulle vänja mig efter 19 år, men icke.
Det finns inget jag avskyr så mycket som vintern. Så fort det mörknar så blir jag deppig.
Jag försöker stå ut, tänka att det blir ljusare, men jag står bara inte ut.
Det känns som att leva ett halvår i en mörk garderob, jag förstår faktiskt inte hur någon står ut.
Det är en ända jävla lång plåga, tur att jag får möjligheten att komma bort, fy fan säger jag bara.
lördag 2 januari 2010
Hatar mörkret
Upplagd av emmamacita kl. 13:10
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Labels
- ADD (1)
- aventyr (2)
- barnaminnen (1)
- bilder (1)
- bio (1)
- bloggar (1)
- cuzco (3)
- dikt (1)
- fragor (1)
- frieri (1)
- frågor (1)
- Funderingar (1)
- förberedelser (4)
- galna hundar (2)
- hemfard (1)
- hemma i sverige (1)
- humor (1)
- höstdepp (1)
- idol (1)
- kola-blad (1)
- kommentarer (2)
- kryssning (1)
- krönika (1)
- kulturskillnader (1)
- kärlek (9)
- lima (2)
- machu picchu (1)
- mat (1)
- nyheter (1)
- peru (52)
- religion (4)
- ridning (1)
- samhällsfrågor (1)
- sorg (1)
- studier (2)
- städning (1)
- sverige (2)
- tankar (1)
- trötthet (1)
- vardagen (4)
- vardagsliv (33)
- ångest (1)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar