Bloggen tillbakaflyttad!

Jag har packat ihop flyttkartongerna och skriver nu istället på http://molilja.blogg.se

Pga lite fnurror på tråden jag inte vill dela med mig av kände jag att det var lägligt att skriva där istället.

See you there!

Utgång på G

Sitter hemma hos Elin, vi ska hem till mig och äta mat, göra oss fina och sedan göra stan osäker. Känner att jag vill hitta på något nu när jag har suttit hemma alla dagar efter jobbet och varit allmänt död.

Brukar bli så jävla bakis dock, men det är väl smällar man får ta.

Ciao.

Idiotiska föräldrar

Jag sitter och halvkollar på Teen Moms på MTV.
Det är en uppföljning på programmet 16 and pregnant där man får följa gravida tonåringars öden.

Hur som haver, en av tjejerna blev gravid, födde barnet och har nu ett barn.
Hon gick till en gynekolog och bad om ett preventivmedel. Moget och ansvarsfullt gjort tycker jag.
Gynekologen och tjejen kommer överrens om att hon ska prova p-ring, som förövrigt måste förvaras i kylen.
Varpå tjejen säger "Jag måste gömma dessa annars kommer mina föräldrar få spelet"

Hur står det till med det logiska tänkandet hos hennes föräldrar? Det är antagligen deras betéende som har gjort att hon inte använt preventivmedel tidigare.
Varför ska hon behöva gömma dem? Hon har redan ett barn, kom igen, det finns inget att dölja längre såvida hon inte blev inseminerad av gud och att det eventuellt var Messias#2 som kom ut.

Men det är ganska osannolikt.

Ungdomar har sex, det ligger långt inbäddat i våra drifter och instinkter, det är så människan som art inte dog ut.
Det är inget att dividera eller tjafsa om, däremot bör man informera sitt barn om skydd samt risker och dess konsekvenser.

Men att hindra dem från att ha sex har aldrig funkat och kommer aldrig att funka, de kommer ha det oavsett.

Blähh?

Det blev ingen dusch, istället ska jag nu slänga mig i sängen, skitig och jävlig.

Fräscht? Kanske inte men jag är alldeles för trött för att reflektera över det.
Peace (vad skönt det ska bli att ta igen förlorad sömn och dessutom kunna sova gott)

Ärter med fläsk

Idag var första arbetsdagen med Frida, det var, trots endast tre timmars nattsömn, skitkul!
Det flöt på riktigt bra och dagen gick fort.

Vi fick även köpa ut alldeles egna arbetsskor. Jag föll pladask för ett par vita och babyrosa (såklart) men som ni förstår är de färgerna inte de mest optimala när man arbetar i jord mestadels.
Så det fick bli ett par svarta, med gelesulor i, så nu går man som en kung på jobbet!

Nu är jag hemma och ett nytt projekt har påbörjats; att inte somna förrän kvällen har kommit. Jag får bara inte, då fuckar jag upp nattsömnen och kan inte somna ikväll, men som tur var är min bror här och han brukar vara ganska bra på att terrorisera mig, så sova lär jag inte få i första taget.

Snart är det mat, och vet ni vad det blir? Ärtsoppa med fläsk... Alltså jag dog en smula inombords, när man kommer hem, hungrig som en varg och så blir det ärtsoppa. Felix, i en såndär plastkorv.
Fan.
Ja ja, det får bli det och en smörgås.

Ska man orka hoppa in i duschen? Jag har jordfläckar i hela ansiktet.

Opassande sömnlöshet

Upp klockan sex ska man. Sova kan man inte.
Ain't it funny?

Det hugger och har sig i mina äggstockar, jag är skitskraj att jag har fått någon cysta eller liknande. Jag ska genast boka en tid hos fittdoktorn, men det brukar jämt vara sån kö dit.

Anyways, jag undrar hur posten i Sverige räknar sina dagar, det står att det tar 4-5 arbetsdagar för ett brev att komma fram till Peru. När jag skickade sist tog det 1 månad.
Vi har några papper som måste komma fram innan den 22:a juni så det börjar bli lite brådis. Dessutom är det min mor som måste skriva under papprena, och hon befinner sig i Norge.
Gudars vad jag längtar efter min man nu.

Pappa ska förövrigt gifta sig den 12:e juni på skansen, på ett s.k drop-in-bröllop, alltså en massa vigslar den dagen.
Det blir en enkel ceremoni med restaurangbesök efteråt. Men det ska ändå bli skitkul.

Kan inte John Blund komma och strö lite av sitt sömnpulver över mig? Eller varför inte bara klubba mig i huvudet med ett basebollträ så att jag somnar?

Drömtydning

Jag drömde inatt om en orm som jagade och bet mig.
När jag i panik hoppade upp på ett bord, följde den efter, förvandlades för en sekund till en hund, jag sparkade ner den och sedan blev det en orm igen.

"Att drömma om hundar symboliserar ofta våra omedvetna instinkter. "Drömhunden" visar oss antingen tillgivenhet eller fientlighet. Har man en trofast hund som sällskap, är man säkerligen i harmoni med sig själv. Går hunden däremot till anfall mot en tyder det på inre obalans, och det skulle nog inte skada med en smula självrannsakan."

"Det anses sedan gammalt som otur att drömma om ormar. Se: se upp för elaka personer. Bli biten av: någon förtalar dig."

The sims

Jag väntar på mitt the sims 2 som jag har "köpt".
Jag hade ju the sims 3, men det fungerade inte på någon utav mina datorer pga det kräver extremt bra grafikkort. Men min kära vän Anna förklarade att Sims 3 var sjukt överskattat och inget att ha.

Dum som jag var tog jag bort mitt Sims 2 + alla tilläggspaket för att kunna installera 3:an. Så nu måste jag börja om på nytt.
Fifan, det är ju såå kul :D

Igår powerwalkade jag 80 min totalt, och sedan tränade jag på träningsmaskinen. Så idag var motivationen inte på topp, det var inte alls kul att powerwalka, det bidde bara en runda på 30 min, men vadfan, jag är ingen supermänniska.

Nu sitter jag och dricker den heliga drycken, dvs kaffe, solen skiner utanför och humöret är på topp.

Tjohej, dessutom har jag på mig mina svarta jeansleggings, som sitter skitsnyggt och som framhäver min snygga rumpa perfekt.

Upp och ner, ner och upp

Ja så känns mitt liv just nu.

Önskar jag kunde skriva allt här på bloggen men något privatliv måste man ju ha.
Igår var jag med tjejerna och shoppade. Jag kom hem med ett par svarta jeansleggings som satt fantastiskt i rumpan! Sedan en figursydd tshirt med texten "I'm not a toy" - bra budskap! Och sedan en sjukt snygg kofta med nitar på.

Sedan fick jag ångest, flydde hem och Anna var med mig hela tiden<3

Anyways, idag kom pappa hem precis när jag skulle käka lunch, så vi åt tillsammans.
Nu städar han huset och jag sitter här, ska snart till Elin.

En sak med min medicin, är att första timmen den verkar blir jag osocial och vill helst vara ifred. Då blir jag galen av människor omkring mig. Konstig grej, jag vet inte varför det är så.

Nu ska jag nog fixa mig och sedan dra till Elinpelin-ping-pong och dricka kaffe.
Adjöken.

Trasiga proppar och träning

Idag gick en propp här.
Vad gör Emma då? Jo, hon kopplar ihop datorn med en förlängningssladd till ett fungerande uttag och ställer kaffekokaren i vardagsrummet.
Om man inte är händig gäller det att vara fiffig, men nu har pappa lärt mig hur man byter en propp.

Därefter gick jag ut på min dagliga powerwalk, ååh jag ÄLSKAR det! Man blir beroende. Sedan gjorde jag några lyft på vår träningsmaskin här hemma.
Däremot har jag ingen aning om hur man bör lägga upp styrketräning, jag skulle verkligen behöva en PT, men allvarligt talat, vilken student har råd med det?

Jag får helt enkelt klicka runt på internet och söka info, fråga folk.
Det enda jag vet är;
- inte köra slut på sig direkt
- låta musklerna vila
- äta ordentligt
- stretcha

Så var det med det, nu ska jag äta middag - lax, myms.

Kärleken till ett par skor

Nu har mina älsklingar anlänt, det är det dyraste par skor jag köpt, men vad gör man när man blir förälskad?
Satt perfekt gjorde dom, nu till problemet; dom är så fina att jag knappt vill gå i dom.
Hjälp vilka problem jag har.

För närvarande sitter jag hos mor min som har suttit och babblat i telefon sedan jag kom. Väldigt trevligt.

Hurtbulle

Kom nyligen tillbaka från en powerwalk, det är så underbart skönt att röra på fläsket. Märkligt nog känner man sig genast slankare fastän det troligtvis inte har gett resultat än. Härligt!

Till lunch/frukost (vaknade vid 11 efter att ha drömt att min kanin blev ihjälbiten av en katt, inte kul) åt jag laxfilé med couscous och sallad.

Sedan scannade jag in en massa gamla bilder och la upp på facebook. Bland annat denna från när jag var 16 år, syns det någon skillnad? ;)

Nu sitter jag här med mitt kaffe. Det är så irriterande för jag dricker det så sakta att det ideligen blir kallt så jag måste mikra det hela tiden.
Ilandsproblem foe shoe.

Och så ett ytligt inlägg;

Såklart.

Igår somnade jag runt 3 tiden på natten och vaknade pigg som en lärka vid 8 på morgonen.
Vad fan?

Nu sitter jag här med min kaffe i sedvanlig ordning. Idag ska jag storstäda här hemma samt ta en powerwalk lite senare, ett utmärkt sätt att rensa tankar.

Ikväll ska vi äta tacos här hemma och bara ha en myskväll. Jag har ärligt talat ingen lust att dricka en droppe efter förra helgen. Det suger så hårt att vara bakis. Jag vill må bra, jag behöver ingen mer ångest och dessutom har jag just kommit igång med motionen.

Magnus Betnér, som förövrigt har gått ner sig rejält som komiker, sa följande i Parlamentet:
"...kunde man ju gräva upp Astrid Lindgren och knulla henne i ögonhålorna"
Är det någon som tycker det var kul sagt överhuvudtaget? Nog för att min humor är i det grövsta laget men t o m jag blev äcklad av det uttalandet.
Och dessutom är Astrid Lingren min idol och tidernas största författare och människa i största allmänhet, enligt mig.

Men det är klart, om man suger som komiker vill man säkert kompensera det genom provokation. Men till och med det suger han på.

När magin försvann

Inspirerad av Mikaelas inlägg.

Att bli vuxen är nog den mest smärtsamma process jag någonsin genomgått.

När jag var liten, var jag den mest naiva, lyckliga människa på jorden. Min fantasi var gränslös och jag kunde leka i timmar med mina leksaker.
Jag skapade nya världar, skrev ett ändlöst antal berättelser som ligger nerpackat i kartonger i källaren.

Jag trodde att världen var perfekt. Att mina föräldrar var det lyckligaste paret i världen.
De gånger de bråkade, gömde jag mig under sängen eller gick in till min storebror som alltid kramade mig och sa att snart blir allt bra.
Och det blev det. När bråken var över var jag precis lika lycklig som innan.

När min syster grät, gick jag alltid in till henne och kramade henne.
Jag förstod inte varför hon grät alla gånger.

Min pappa var bäst, min mamma var bäst. Syskonen var de bästa i världen.

Det började med att brösten kom. Som två växande bölder på min kropp. De passade inte alls in. Jag var inte redo för dem.
När jag var 11 fick jag milda tvångstankar och blev deprimerad. Jag grät inte, jag minns bara hur jag låg i badkaret helt avtrubbad och kände en total meningslöshet.

När andra började använda string använde jag fula barntrosor. När andra noppade sina ögonbryn var mina fortfarande som vilda buskar. Jag hade inget intresse av att bli vuxen.

Så fick jag en dag reda på något som inte alls stämde med min tidigare så naiva världssyn. Marken under mig föll samman, det kändes som att trilla ner i ett ändlöst svart hål.

Men jag gav vika för vuxenvärlden tillslut. Lekarnas magi avtog sakta och jag skuffades in i tonåren med allt vad det innebär.
Innan brydde jag mig inte om att jag såg ut som en liten tultande köttbulle med glasögonen ute på näsan som en liten tant.

Nu hade längden växt ikapp min vikt, jag vägde 49kg och tyckte att jag var fet och oduglig.
Jag var oälskbar och allt var skit.

Växtvärken när man går från barn till vuxen är så fruktansvärt smärtsam och inget jag någonsin vill återuppleva igen.
Och så skiljde sig föräldrarna när jag var 15. Mitt i hela smeten.
Från ett "lyckligt" par som hade börjat resa tillsammans, till två olika lägenheter, två personer som var alltför tärda av skilsmässan för att orka reparera mig.

En ny lägenhet, okända kvinnor som rörde sig i mitt territorium.
Det ordnade sig det med, mycket tack vare min bror, som alltid fanns där för mig och som är en av de som förstår mig mest på denna jord. Kanske för att vi är så lika varandra.

Jag trodde i min enfald att mardrömmen var över när tonåren sakta började mattas av och alla hormoner slutade fara omkring i kroppen.
Men då kom nästa process; att bli självständig.

När ingenting fungerade i skolan osv, trodde jag på allvar att jag skulle gå sönder. Bokstavligt talat. Jag orkade inte mer, det kändes som någon ströp mig långsamt.

Att bli vuxen, att lära sig hantera den smärta som tillkommer tar så lång tid och jag undrar om man någonsin vänjer sig.
Jag anser fortfarande att min familj är världens bästa, men rädslan för vuxenlivet finns kvar hos mig.

Barndomen är magisk och fantastisk. Därför är det sorgesamt att se de barn som växer upp för tidigt. Om man ändå kunde få dem att inse vad de missar.
De kommer bli vuxna vare sig de vill eller inte och vara det livet ut.
Men barn, det är man bara en kort tid.

Segstartad

Om man skulle jämföra mig med en dator skulle man kunna säga såhär;
Vissa morgnar är jag som en compaq från 96, det tar en halv evighet innan jag kommer igång, andra som en sprillans speldator, jag är igång på ett kick.

Idag har jag varit mer som en compaq, som knarrar och har sig i evigheter innan den startas.
Men nu börjar jag komma igång, på schemat idag står; göra klart min uppsats, eller åtminstone försöka.
Städa huset (pappa betalar halva mina skor)
Powerwalk.

Klockan är snart två så jag förstår inte riktigt hur jag ska kunna klämma in allt, men det är väl bara att sätta igång.

Gå med i min facebook-grupp: "Bränn ner Bjälsta" för att visa erat stöd mot den våldtagna flickan som fick ett helt samhälle emot sig.

Ingenting gjort

...Av det jag skulle göra idag. Jo, jag var hos Elin imorse och hjälpte henne med diverse saker, men i övrigt? Nej.

Jag skyller på min sömnbrist, jag förstår det inte, det GÅR inte att sova!
Jag får spunk! Sen blir det inte bättre av jag håller på att kvävas långsamt av min igentäppta näsa.

Hursomhelst, jag tar städningen imorgon och på torsdag ska jag äntligen beställa mina efterlängtade skor som jag har gått och blitt förälskad i.

Förövrigt fryser jag och det är värsta dimman ute. Inte min dag idag, men det blir nog bättre imorgon skulle jag tro.

Många järn i elden

Nu har jag precis tvättat mig och borstat tänderna och ska snart krypa ner i sängen.

Imorgon ska jag ta en morgonkaffe hos Elin vid 9, sedan hem, ringa ett stall, plugga samt storstäda hela huset för att överraska min pappa. Det kommer bli riktigt kul!
Tänkte gå igenom hela huset, snygga till balkongen osv.

Med andra ord; jag behöver min skönhetssömn.
Älskar att ha många järn i elden. Det känns som att - ju mer man gör desto mer får man gjort. Me like.

Godnatt.

Min morfar

Jag pratade precis med min morfar.
Sist vi pratade var för 7 år sedan.

Herregud, jag måste ringa oftare.
Han är från Ungern och jäklar vad han pratar. Han har bara oss fyra barnbarn från mamma. Han har även en annan dotter men hon har inga barn, hon är 35 nu så jag vet inte om hon kommer skaffa några.

Anledningen till att jag inte träffar min morfar är att han och mamma inte är helt överrens.
Men jag känner att jag borde höra av mig oftare, jag är ändå hans barnbarn.

Barnlängtan

Boli vet så väl att jag är helt torsk på bebisar och sådant. Jag försöker linda in det men han känner mig alldeles för väl.

Det är väl egentligen inte så konstigt, en av människans främsta drifter är att föröka sig, och hade jag varit en människa på stenåldern hade jag redan haft typ 5 barn redan.

Jag längtar så mycket till den dagen jag och Boli bestämmer oss för att kasta allt var p-medel heter i papperskorgen och köra. Den dagen man får ett positivt graviditetstest och får följa hur magen växer.
När man har körkort, jobb, lägenhet och känner att nu är det dags.

Jag hör paniken i Bolis röst när jag börjar prata om bebisar:
"All in time honey, we're too young!" haha, även om han också vill ha barn så småningom försöker han lugna ner mig.

Jag vill absolut inte ha barn nu, i detta läge, det finns så mycket jag vill göra. Men längtan finns ändå där, speciellt när man har hittat den perfekta avelshanen som man också vill dela sitt liv med.
Och man längtan blir inte mindre när man ser hur exemplarisk han är med barn, även om han sticker och gömmer sig när ungen har skitit i blöjan, haha!

Ångesten borta

Nu är den väck, allt känns bra igen vilket känns fantastiskt!

Boli ringde igår och i förrgår vi hade två långa, underbara samtal. Det är en helt annan sak att prata på telefon, det känns som han är närmare då.
Jag tänkte införskaffa comviq amigos så att jag kan ringa honom lite oftare.

Jag kunde inte sova många timmar inatt, somnade vid 4-5 tiden och vaknade runt 9. Men jag är glad ändå.
Har haft en riktig slapphelg så jag började veckan med ett liten uppfräschning. Tog ett bad, skrubbade och smorde in mig, fönade håret och målade naglarna.

Nu tänkte jag sätta mig ner och försöka plugga lite med kaffet i högsta hugg.
Min energinivå är inte på topp, men det är humöret däremot. Ska verkligen försöka hålla mig vaken så att jag kan sova ordentligt inatt.

En powerwalk skulle inte sitta helt fel idag heller.

Jag kommer troligtvis få sommarjobb i år också, samma som jag har haft sedan jag var 15. Det är riktigt kul att cheferna är nöjda med mig och vill ta in mig år efter år, sånt gör en stolt.