Glädjande nyheter!

Den 1:a Januari har vi pengar till resan!
Så i Februari kommer jag blogga från Peru.

Jag är så sjukt otroligt glad så det finns inte!

Imorgon ska jag ha nyårsfest här, vi har planerat menyn och allting.
Det spritter i hela kroppen, yeeeeeeeeeeeeeees!

Antika datorer och barbacka-ritter

Datorn som jag sitter vid just nu är en sisådär 12 år gammal. Helt sjukt.
Har ni tänkt på att gamla datorer och mobiltelefoner, tillverkade på 90-talet ofta håller jävligt länge?
Nokior 3210:or osv går typ aldrig sönder, galet.

Igår var jag i stallet och det blev en lång och härlig ritt med en tjej som var hur gullig som helst!
Hon instruerade mig väldigt pedagogiskt när min häst blev rädd för ett par ungjävlar och tog ett par galopp-språng.
Otroligt nog sitter jag bättre barbacka än med sadel. Det är nog för att det går att greppa med benen kring hästens kropp mer, utan sadel.

Just nu har jag hjärtklappning och har suttit och störtgrinat till Oprah Winfrey.
Igår färgade mamma mitt hår och det blev faktiskt bra, lite gult men det ska jag idag åtgärda med lite silverschampoo.
Det känns inte alls som det är nyårsafton imorgon, hur kan tiden gå så otroligt fort?

Jag saknar min pojkvän så otroligt mycket, det känns som något gnager i hjärtat.
Varför finns inga riktigt billiga resor till Sydamerika? Man kan komma till Guadelope, en lyx-ö i västindien för 4000kr billigare än vad det kostar att åka till Peru.
Helt stört.

Just nu känner jag mig lite osocial, det är en konstig bieffekt av medicinen, i början av dess verkan så störs jag oerhört mycket av ljud, röster och rörelse runt omkring mig och vill helst av allt vara ifred. Det brukar dock gå bort efter kanske 1 timme.
Men tills dess bör man lämna mig ifred.

Till stallet

Nu ska jag med mamma och mormor till t-centralen, sen ta en hejdå-fika med mormor sen bär det av till stallet.
Denna gången har jag en kaffetermos och macka med mig. Myspys.

Längtan..

Så långt, så fruktansvärt orättvist långt borta...

Abort i Peru

I Peru är det förbjudet med abort så länge inte barnet eller mammans liv svävar i fara.
Det betyder alltså att om en ung flicka blir våldtagen och gravid måste hon behålla det.

När jag var i Peru frågade jag min killes kompisar hur de såg på saken, och de var kluvna i frågan.
De tyckte å ena sidan att kvinnan borde få göra det, men å andra sidan ser dom på det ofödda barnets liv på ett helt annat sätt än i Sverige.
Ett 6-veckor gammalt foster är i mångas ögon här bara en cellklump, medan de anser att det redan är ett liv.

Inget av synsätten är fel enligt mig. Däremot tycker jag det är fruktansvärt att ett barn, tillika våldtäktsoffer ska tvingas bära och föda ett barn.

Man kan ju adoptera bort barnet
Ja visst kan man det, men det är inget man gör utan vidare. Hur lätt är det att släppa ifrån sig en nyfödd bebis som man burit på och dessutom alltid behöva påminnas om barnet innan t ex mjölken i brösten är borta och alltid undra och våndas över hur barnet mår?

Men å andra sidan är Peru mycket präglat av katolicismen, på gott och ont.
Jag tycker inget är rätt eller fel, killarna där har en mycket mer sund syn på skydd, de flesta tar själva ansvaret för att kondomen ska på och på frågan om vad de skulle göra om de gjorde en tjej gravid svarade de:
"Jag hade helst velat att hon behöll det" det har jag inte hört från många svenska killar.

Kniv i hjärtat

Idag kändes det som att min hjärta klövs i två bitar när min älskling ringde och var ledsen...
Det är så här att ha ett lång distansförhållande, det är upp och ner jämt.
Ibland har man världens bästa telefonsamtal, ibland blir det bara tårar.

Det tär att jämt kämpa för att vara positiv, ibland orkar man inte, ibland faller man bara ihop i en enda stor hög av sorg och saknad.
Det gör så jävla ont.
Han gör mig oerhört lycklig, det är det ingen tvekan om.
Men att vara utan honom gör ont i varenda cell i kroppen.

Imorse försov jag mig, trots väckarklocka och att jag la mig tidigt.
Jag tror det är för att jag inte tog någon medicin igår.
Så det blev inget åka till stallet idag.

Klockan tre ska jag, mormor, mamma och syskon bege oss till farmor för en fika.
För imorgon åker mormor. Trist, hon är så mysig och det blir verkligen hemtrevligt varje gång hon är här.

Nu håller jag på att ladda ipoden, sedan ska jag gå till centrum och köpa cigg.
Jag behöver drunkna lite i musiken och bearbeta alla tankar.

Detta kallar jag kvalitativ journalistik

Det HÄR är julefrid

Vilken underbar dag det har varit idag.
Jag har inte satt foten untanför dörren ens.
Jag, mamma, syster och mormor har suttit och ägnat oss åt stilla aktiviteter som läsning, målning med någon random naturfilm på 2:an i bakgrunden.
Tyst, stilla och helt underbart.

Vi livnär oss på rester av julmiddagen. Inga regelbundna mattider, ingen ordning på nåt egentligen.
Bara lugnt, skönt och kravlöst.

Just nu kollar vi på sällskapsresan och äter skinkmackor.

Moi på julafton